SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SELEUKID sel1evki4d l. se1l-, l. -ä͡ɯk-, l. SELEUCID -si4d, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(seleu- 1826 osv. selev- 1890. -cid 1826 osv. -kid 1890 osv.)
Etymologi
[jfr t. seleukide, seleuzide, pl., eng. seleucid, fr. séleucides, pl.; av gr. Σελευκίδαι, pl., till personnamnet Σέλευκος]
hist. medlem av en hellenistisk konungaätt vars stamfader var konung Seleukos I Nikator († 280 f. Kr.) o. som 312—64 f. Kr. härskade över ett rike som under olika tider omfattade större l. mindre delar av Alexander den stores asiatiska välde. Palmblad HbGeogr. 1: 100 (1826). Sedan den siste selevkiden, skenkonungen Antiochos XIII, 64 f. Kr. blifvit afsatt, förvandlades selevkidernas område till en romersk provins. NF 14: 846 (1890). Nilsson ArkeolUppt. 220 (1933).
Avledn.: SELEUKIDISK l. SELEUCIDISK, adj. [jfr t. seleukidisch] hist. AntT XX. 5: 7 (1919).
Spoiler title
Spoiler content