SEMINATION sem1inaʃω4n l. se1mi-, äv. -atʃ-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[vbalsbst. till SEMINERA 2; delvis förkortning av INSEMINATION (jfr t. o. eng. insemination, fr. insémination), vbalsbst. till INSEMINERA (se SEMINERA); jfr äv. lat. seminatio (gen. -ōnis), befruktning. — Jfr SEMIN-]
(i sht i fackspr.) konstgjord sädesöverföring, seminering, insemination. För varje tjur (kommer att) meddelas om han godkänts beträffande betäckningsförmåga för naturlig betäckning eller för semination. SDS 1947, nr 296, s. 5. 2SvUppslB (1953).
