SEMIOLOGI sem1iol1ogi4 l. se1mi-, l. -ωl1-, äv. 01004, äv. SEMEJOLOGI semäj1ol- l. -ωl-, l. 101—, r. l. f.; best. -en l. -n.
Ordformer
(semeio- 1943, 1959. semio- 1757 osv.)
Etymologi
[jfr t. semiologie, eng. sem(e)iology, fr. sém(é)iologie; av gr. σημειο- (se SEMEJOGRAFI) o. -LOGI]
(numera bl. mera tillf.) med. symtomlära, symtomatologi (jfr SEMEJOGRAFI 2); förr äv. i utvidgad anv.: diagnostik (se d. o. 1); jfr SEMIOTIK 1. Linné Bref I. 1: 164(1757). Undervisningen i den practiska medicinen har hufvudsakligen omfattat de inre sjukdomarnes klinik, allmän och enskilt therapi, semiologi samt allmän symptomatologi. Weibull o. Tegnér LUH 2: 141(1868). Wernstedt(1935).
