SEMOLINA sem1oli3na2 l. se1mo-, l. -ωl-, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sannol. av eng. semolina (äv. semolino), av it. semolino, diminutiv av semola, kli, av lat. simila (se SEMLA, sbst.1). — Jfr SEMOLIEGRYN]
(i fackspr.) ss. ämnesnamn: gryn av förklistrat vetemjöl (l. rismjöl); numera oftast ss. förled i ssgr. (Mannagryn) kunna endast med svårighet skiljas från italiensk semolina. Hagdahl Kok. 128 (1879). Klint (1906).
Ssgr (i fackspr.): SEMOLINA-GRYN. gryn av förklistrat vetemjöl (l. rismjöl). Hagdahl Kok. 128 (1879). 2NF (1916; äv. av rismjöl). —
-KAKA. (förr) kaka med semolinagryn ss. viktigaste ingrediens. Hagdahl Kok. 866 (1879).
