publicerad: 1967
SERIÖS se1riø4s l. ser1-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-eus 1783—1813. -euse 1697—1785. -eux 1716—1769. -ös 1811 osv.)
Etymologi
[jfr t. seriös, eng. serious; av fr. serieux (f. -euse), av senlat. seriosus, avledn. av lat. serius, sannol. rotbesläktat med SVÅR]
1) som utmärkes av allvar, allvarlig (se d. o. 1), allvarsam, högtidlig, värdig o. d.
a) om person: full l. präglad av (sedligt) allvar (o. fasthet), icke ytlig l. lättsinnig l. skämtsam. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 123 (1697). Vi (i vår tid) hafva svårt att föreställa oss seriösa män klädda i de glada färger, som karakteriserade den manliga drägten ännu i det adertonde århundradet. Rydberg DSkön. 147 (1889). Jag återkommer till min brors humor med hvilken han gladde många. Egentligen var han ej till sin naturell humorist av renaste vatten, snarare seriös. Aurelius Männ. 38 (1935). Slutligen frågade han: ”Är ni religiös?” ”Varför tror ni det?” frågade jag. ”Ni verkar lite seriös, tycker jag,” svarade han. Hedberg Bekänna 260 (1947).
b) om (verk l. framställning inom) litteratur l. konst l. musik o. d.: som har en allvarlig syftning l. en djupare mening l. innebörd; motsatt: underhållande, underhållnings-. Seriös musik. SvBL 7: 201 (i handl. fr. 1783; om opera). I Stockholm har .. (operasångerskan A. Almati) uppträdt i de mest olika uppgifter både seriösa och komiska. NF 19: 181 (1895). Han deklamerade också, helst seriösa saker. Saxon Handelsb. 99 (1932). Den seriösa romanen. Elgström o. Runnquist SvMordb. 126 (1957).
c) allmännare, om ngt sakligt: som utmärkes av allvar, allvarlig; särsk.: kännetecknad av värdigt allvar o. högtidlighet, icke lössläppt l. munter l. uppspelt l. frivol o. d. Ingenting är så seriöst, och ingenting så roligt som man föreställer sig det. Granberg Dram. 204 (1811). De av Hallenberg inskrivna verserna .. ha lånats från de mest olika håll och visa sig vara stämda i såväl muntra som seriösa tonarter. Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 109 (1955); jfr b. — särsk.
α) i uttr. ta(ga) ngn l. ngt seriöst, ta ngn l. ngt allvarligt l. på allvar; i uttr. ta(ga) ngt seriöst äv.: lägga ngt på sinnet; i sht i förb. med negerande l. inskränkande bestämning. Saken är icke alls tagen seriöst! Strindberg Brev 3: 6 (1882). I .. tolerans ligger det en fara: att taga varken sig själv eller andra alltför seriöst. Hellström Malmros 243 (1931). Vet du Rolf, ibland har jag undrat om inte du tar saker och ting väl seriöst. Thorén Herre 25 (1942).
β) (tillf.) övergående i bet.: bestämd (se d. o. 7) l. bestämt formulerad, avgörande. Men skriv ännu ingenting seriöst i saken, säger hr Strand då Dagens Nyheter ber honom berätta. Ty jag vill ju titta på jobbet där borta innan jag bestämmer mig för att överge min svenska arbetsgivare. DN(A) 1929, nr 185, s. 1.
γ) övergående i bet.: utförd med l. kännetecknad av noggrannhet o. yrkesskicklighet l. ansvarskänsla o. d. De ledande schweiziska (guldsmeds-)firmorna arbeta mycket seriöst. Form 1947, s. 10. Ett seriöst verkstadsarbete. Därs. 1952, s. 112.
δ) (numera bl. tillf.) övergående i bet.: viktig, betydelsefull. Man skulle ej tro att saken (angående komedien ”Ordensvurmen” vars uppförande o. försäljning blivit förbjudna) är ansedd, äfven i conversation, för ganska serieuse. Kellgren (SVS) 6: 138 (1785).
ε) (†) ss. adv.: på allvar, verkligen, faktiskt. Jag ser att du serieust lär vara rädd för Ryssen. Kellgren (SVS) 6: 222 (1789). Sir Humphry Davy med sin Lady ämnar serieust göra en resa i höst genom Sverige til Ryssland, Turkiet (osv.). Berzelius Brev 9: 79 (1813).
2) som präglas av l. har l. uttrycker en fast föresats l. ett allvarligt menat l. verkligt intresse (särsk. om spekulant l. förfrågan av spekulant); äv.: som helhjärtat ägnar sig åt sitt arbete, ambitiös l. dyl. Antalet seriösa förfrågningar (har) varit mycket stort. SvD(A) 1929, nr 319, s. 5. Villatomter .. köpes omg(ående) kontant av seriösa spekulanter. GHT 1963, nr 248, s. 19 (i annons). Seriös telefonförsäljare. DN(A) 1964, nr 25, s. 30 (i annons).
3) (†) allvarlig (se d. o. 2 f), farlig, betänklig, svår o. d. (Hon) hade en så seriös tryckning på bröstet, att ådern måste öppnas. MoB 2: 124 (1796).
Anm. I formen serieux användes ordet förr äv. i substantivisk anv. med bet.: allvar l. värdighet [efter motsv. anv. av fr. sérieux]. (En talesman för franska intressen) hemstälde, at .. H:s Kongl. May:t med lika serieux, som här till dags, behagade umgås med (franske) Ambassadeuren (för att undvika misstankar om hemligt samförstånd). HSH 14: 235 (1737; rättat efter hskr.); jfr Därs. 263.
Spoiler title
Spoiler content