SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1967  
SERON serå4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Tidigast är ordet anträffat i den t. pl.-formen seronen o. den eng. pl.-formen serons. Synnerberg (1815).
Etymologi
[jfr t. seron(e), eng. sero(o)n, fr. serron; av span. serón, lång o. smal korg som bäres av häst, till sera, stor korg, av omstritt urspr.; med avs. på bet. har ordet rönt inflytande från span. zurrón, herdeväska, matsäckspåse, säck för indigo l. koschenill (se SURON)]
(numera bl. ngn gg om ä. l. utländska förh.) mindre säck av skinn (särsk. oxhud), använd ss. emballage för vissa torra varor (i sht från Sydamerika), t. ex. indigo, kaffe, tobak; stundom med inbegrepp av varan l. varorna i emballaget; äv. i utvidgad anv., om emballage bestående av bast- l. sävmatta o. säckväv. Intyg öfver Tobakens beskaffenhet i Seronerna. Nordström SthmFirmH 312 (i handl. fr. 1845). Kjellin (1927; om emballage av bast- l. sävmatta o. säckväv). Den vanliga grosshandelsenheten var (c. 1870) .. 1 seron konschonell, liksom man blott talade om kistor indigo (osv.). Sahlin SkånFärg. 174 (1928). TySvOrdb. 2160 (1932).
Spoiler title
Spoiler content