SEXTETT sekstät4, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. SEXTETTO, r. l. m.
Ordformer
(sextett (sexst-) 1802 osv. sextetto 1792—1837)
Etymologi
[jfr t. sextett, eng. sextet, sestet, it. sestetto; ytterst till lat. sextus (se SEXTA)]
1) mus. tonstycke för sex instrument l. sångstämmor; äv. om ensemble bestående av sex personer; äv. bildl. SP 1792, nr 199, s. 4. ”Sextetten” från Örebro utförde musiken (vid en bjudning). Johansson Dagb. 1: 100(1875). Den politiska sextett, som gått till eftervärlden på Richard Berghs stora tavla. OoB 1928, s. 666.jfr MÄSSINGS-SEXTETT.
2) (tillf.) om enskild musiker i sextett (i bet. 1); i uttr. kunglig sextett, om kunglig kammarmusiker. Deras barn .. en av dem ”kunglig sextett” .. stodo i rad. Hallström Händ. 135(1927).
SAOB
