SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SEXTON säk3ston2, räkn.
Ordformer
(sextan (-nn) 1538—1675. sexten(n) 1592—1669. sexton 1541 osv. sixtan 1548)
Etymologi
[fsv. siäxtan, sexton; motsv. fd. siæxtæn, siæxtan (d. seksten), fvn. sextán, nor. dial. sekstan, got. saíhstaíhun, mlt. sesteyn, sestēn, mnl. sestien (holl. zestien), ffris. sextine, fht. sehszēn (t. sechzehn), feng. siextiene (eng. sixteen); av SEX, räkn., o. ett germ. tēhun l. těhun, tio, nära besläktat med TJOG; med avseende på växlingen -ton : -tan se den etymologiska avdelningen under ADERTON]
grundtal angivande ett (an)tal som utgör summan av sex o. tio; utom i löpande text vanl. skrivet 16, stundom XVI. Sexton gånger. Han är sexton år (gammal). Äldst i syskonskaran är en flicka på sexton. Talet, sidan, nummer sexton. Sexton hundra (1600), äv. sammanskrivet. Sexton tusen (16000), äv. sammanskrivet. VarRerV 44 (1538). Sextan march ortuger och sex öre peninger. BtFinlH 4: 270 (1564). Vid sexton års ålder jag Vikingen slog, / Som skällde mig skägglös och vek. Geijer Skald. 6 (1811, 1835). Bruket att angiva sexton anor är hittills icke påvisat i Sverige förrän några årtionden senare (än 1520). SvKulturb. 5—6: 14 (1930). — särsk. (†) substantiverat, om (siffror bildande) talet sexton. Raspa .. ut åttan och peta dit en sexton i stället. Blanche Band. 52 (1848).
Ssgr (Anm. Beträffande uttr. av typen sextonårs pojke, sextonmarks guld jfr sex, räkn. ssgr anm.): SEXTON-ANIG. (numera bl. mera tillf.) som har sexton anor. Lidner (SVS) 3: 77 (1788; substantiverat, om person). —
-BLADIG. som har sexton blad. Funch KBref 129 (1909; om krysantemum ss. vapenmärke). —
-DALER. (förr) mynt med ett värde av sexton daler. SAOB D 197 (1906). —
-DELARS-TÄLT. (förr) tält sammansatt av sexton lösa delar av tältduk. Östergren (1938). —
-DUBBEL. jfr -faldig. Möller 2: 888 (1785). —
-DUBBLA. göra sexton gånger så stor. Svedelius Statsk. 4: 266 (1891). —
-FALDIG. sexton gånger så stor som viss enhet l. det normala o. d. Wikforss 2: 578 (1804). —
-FOT. mus. = -fots-stämma. (Hennerberg o.) Norlind 2: 52 (1912). —
-FOTAD, p. adj. om larv o. d.: som har sexton fötter. Linné PVetA 1739, s. 12. —
-FOTING. mus. = -fots-stämma. (Hennerberg o.) Norlind 2: 28 (1912). —
-FOTS-STÄMMA. mus. orgelstämma med sexton fots tonhöjd; jfr -fot, -foting. Lagergren Orgelsk. 1: 4 (1894). —
-FOTS-TON. mus. ton från sextonfotsstämma. Lagergren Orgelsk. 1: 5 (1894). —
-HUGGARE. sjöt. skeppsbåt med sexton åror. Platen Glascock 1: 266 (1836). SD 1898, nr 414, s. 4. —
-HUNDRA, se sexton. —
-HUNDRA-TAL(ET). om åren 1600—1699. På sextonhundratalet. Strindberg NRik. 152 (1882).
Ssgr: sextonhundratals-mästare. jfr mästare 5. Lamm i 3SAH LIII. 2: 210 (1942).
-skåp. skåp härstammande från (o. karakteristiskt för) sextonhundratalet. Östergren (1938). —
-HÖRNING. plan figur med sexton hörn; äv.: föremål med basyta l. omkrets med sexton hörn. Strömer Eucl. I. 2: 93 (1744; om plan figur). —
-KALIBER. (vard.) skjutvapen av sexton millimeters (l. centimeters) kaliber. Högdahl Jaktb. 35 (1913). —
-KANT. (numera mindre br.) = -hörning. Brunius GotlK 2: 280 (1865). —
-KANTIG. som har sexton kanter l. en basyta l. omkrets med sexton kanter; äv. bildl. Lundgren MålAnt. 1: 270 (1870; bildl.). Wrangel ByggnH 4 (1904; om pelare). —
-LÖDIG.
1) (†) som väger sexton lod (se lod, sbst.4 6). KrigVAT 1843, s. 358. ÖoL (1852).
2) (numera föga br.) motsv. lödig, adj.1 1 a: som innehåller 16/16 (rent) silver. Wallerius Min. 306 (1747). SvTyHlex. (1872). särsk. (†) oeg. l. bildl.: fullödig l. gedigen; äv. ss. adv.: fullt o. helt. Runius (SVS) 1: 149 (1701; om person). Därs. 2: 221 (1711; ss. adv.). —
-MARKS-GULD. (-markers- 1669. -marks- 1673) (†) guldmynt om sexton mark; jfr guld 3 c. 5. st. 16. markers gull. BoupptSthm 1669, s. 1203. 1. Sextonmarckz gulld. Därs. 1673, s. 1300 a. —
-MARKS-STYCKE. (förr) mynt om sexton mark. Ziervogel Myntkundsk. 23 (1753). —
-SIDIG. som har sexton sidor; särsk. dels = -kantig, dels om skriv- l. tryckalster o. d.: som omfattar sexton sidor. Ett sextonsidigt häfte. Dalin (1854). Hahr ArkitH 176 (1902; om kapells omkrets). —
-SIDORS-ARK. Östergren (1938). —
-SKILLING. (förr) belopp av sexton skilling. Blanche Läk. 60 (1846). Lundin o. Strindberg GSthm 139 (1880). —
-TID(EN). tid(en) omkring klockan fyra på eftermiddagen; särsk. i uttr. vid sextontiden. SAOL (1950). —
-TUSEN, se sexton. —
-TYPIG. som har l. utgöres av sexton typer; särsk. om runalfabet. TurÅ 1906, s. 45. —
-ÅRA, adj. oböjl. (numera bl. i vitter l. högre stil) i attributiv anv.: sextonårig. Wirsén NDikt. 190 (1880; om person). —
-ÅRAD, p. adj. om båt: som har åtta par åror. TurÅ 1961, s. 224. —
-ÅRIG. sexton år gammal; som varar (l. varat) o. d. sexton år. Den sextonåriga flickan. GT 1788, nr 119, s. 3 (om G. III:s regeringstid). —
-ÅRING. särsk.: sextonårig flicka l. pojke. PT 1898, nr 1 A, s. 2. —
-ÅRS, adj. oböjl. i attributiv anv.: sextonårig. Jonas trädde som sextonårs a-student .. ut på trappan (vid den muntliga studentexamen). Siwertz JoDr. 36 (1928). —
-ÅRS-ÅLDER(N). I sextonårsåldern. SAOL (1950). —
-ÖRES-STYCKE. (förr) mynt (klipping) med åsatt värde av sexton öre. Ziervogel Myntkundsk. 18 (1753).
Spoiler title
Spoiler content