[jfr t. sphacelös, eng. sphacelous; till gr. σφάκελος (se SFACELERA)]
(†) om organ o. d.: förstörd l. upplöst gm kallbrand. (I vissa fall) banar sig (vid ”rötfeber”) det till hälften uplösta blodet en väg utåt så väl genom excretions-organerne, som ock på ovanliga vägar, och liktidigt blifva de af detta blod genomträngde organerne sphacelösa eller uplösta. TLäk. 1834, s. 6.Tholander Ordl.(c. 1875).
SAOB
