SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SFACELÖS, adj.
Ordformer
(äv. sph-)
Etymologi
[jfr t. sphacelös, eng. sphacelous; till gr. σφάκελος (se SFACELERA)]
(†) om organ o. d.: förstörd l. upplöst gm kallbrand. (I vissa fall) banar sig (vid rötfeber) det till hälften uplösta blodet en väg utåt så väl genom excretions-organerne, som ock på ovanliga vägar, och liktidigt blifva de af detta blod genomträngde organerne sphacelösa eller uplösta. TLäk. 1834, s. 6. Tholander Ordl. (c. 1875).
Spoiler title
Spoiler content