SHAKER ʃäj4ker l. ʃe4ker, r.; best. -n; pl. -krar (SAOL(1950) osv.) l. -kers (Rogberg osv.).
Etymologi
[av eng. shaker, skakare, avledn. av shake (se SKAKA)]
kärl (av metall l. glas o. d.) i vilket drinkar (cocktails o. d.) blandas gm omskakning, drink- l. cocktailblandare. Rogberg Hustru 118(1928). Han slog upp överstycket (på baren) och hällde några skvättar i shakern ur de olika flaskorna. Gustaf-Janson Gubb. 249(1934).
SAOB
