publicerad: 1967
SIA si3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.); -ARE (se d. o.)
1) (numera mindre br.) på gudomlig befallning l. ledd av gudomlig ingivelse l. av extatisk inspiration o. d. förkunna l. sjunga l. säga (ngt); äv. abs.: framföra sådan förkunnelse o. d.; äv. med bibegrepp av 2. Nu tycks som vid Kokytos' och vid Acherons / Klippstränder snart jag (dvs. Kassandra) mina sånger sia skall. Palmblad Aisch. 104 (1842). Hören mitt ord, att sia jag må, hvad de evige gudar / lägga uti mitt sinne. Johansson HomOd. 15: 172 (1845). Böök ResSv. 109 (1924; abs.). Utvald till .. (den delfiske gudens) redskap, till att sia hans ord. Lagerkvist Sibyll. 55 (1956).
2) (i sht i vitter stil) om person (i sht profet, spåman, skald o. d.): förutsäga l. (före)spå (ngt), profetera om (ngt); numera företrädesvis dels med obj. bestående av direkt l. indirekt anföringssats, dels i uttr. sia om ngt, uttala förutsägelser l. profetior om ngt, profetera om ngt; äv. abs.; i sht förr äv. med indirekt obj.; stundom svårt att skilja från 1. Mig Apollon siade, att jag / En dag mig måste blanda med min egen mor. Palmblad SophOid. 54 (1834). (Michelangelos) Profeter och sibyllor (i Sixtinska kapellet) sia om Frälsarens ankomst. Laurin Konsth. 245 (1900). Metropoliten Kiprian i Moskva .. siade världens snara undergång. 2NF 23: 1358 (1916). Bildt i 3SAH 16: 365 (1902; abs.). Fortsatt god konjunktur, siade Sträng inför jubilerande Bankmannaförbundet. SvD(A) 1962, nr 148, s. 16 (rubrik). — särsk.
a) i p. pr. i överförd anv., om förmåga, skrift, blick o. d.: profetisk (se d. o. 2). (Profeten) ”Daniels” siande skrift. Rydberg Urpatr. 7 (1873). Lysander Almqvist 158 (1878; om förmåga). Djupa siande ögon. Centerwall Hellas 201 (1888).
b) oeg. l. bildl., med saksubj., dels tr.: förebåda (ngt), dels i uttr. sia om ngt, varsla om ngt. Fredin Dan. 56 (1889: om). Alla tecken bära bud och sia, / Att du gamle, pröfvade Elia / Nu är redo till din himmelsfärd. Idun 1890, s. 131. Vår blick skall fröjdas, / .. av det ljus, som siar / ljusa framtidsöden! Stjerne Lovsång. 40 (1917).
Avledn.: SIERI104, n. [jfr t. seherei; eg. avledn. av siare] (numera bl. tillf.) till 2: siande. Ekblad 21 (1764). Den 60-årige f. d. kocken som skapat sig legendarisk ryktbarhet genom sitt sieri. GbgP 1952, nr 18, s. 5.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content