publicerad: 1967
SIARE si3are2, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(si- (sij-, siy-) 1541 osv. sig- 1737)
1) person som ser, (å)skådare, betraktare; äv. (ss. senare led i ssgr): person som ser en syn l. syner, visionär; numera bl. i ssgn BRUD-SIARE; jfr 2 samt SEARE. Schultze Ordb. 4029 (c. 1755). Ströfvande käckt / .. Spred han (dvs. ”morgonens stråle”) sig öfver den snöhvita drägt (vari den sovande Felicia var klädd), / Som honom syner än gaf, än förnekte. / Sky kring en himmel, hvars skimmer ändå / Lyste igenom för spejande siarn, / Hvad kunde (osv.). Atterbom LÖ 1: 137 (1824). — jfr ANDE-, KRISTALL-, STJÄRN-SIARE.
2) om person som framför profetior av något slag; dels (i sht i bibeln o. bibelpåverkat spr.) om ngn som förkunnar vad han sett i syner l. erfarit gm gudomlig ingivelse l. inspiration, profet (se d. o. 1), särsk. om gammaltestamentlig profet, dels (i sht i vitter stil) om ngn som har förmågan att se in i framtiden o. förutsäga vad som kommer att ske l. som gör förutsägelser l. spår l. profeterar (se PROFETERA 2), profet (se d. o. 4), spåman o. d. Idhra Propheter och Förstar samt medh the Siyare haffuer han (dvs. Gud) förblindat. Jes. 29: 10 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). (Lat.) Extispex .. (sv.) Siare, som spår af inelfwor. Ekblad 103 (1764). Gångna tiders siare ha skådat lagen och de krav, som den uppställer, och vad de sett ha de lämnat i arv till eftervärlden i de heliga skrifterna. Konow Hind. 86 (1927). Strax efter kristiden fanns det profeter som förutsade att svårigheterna då skulle medföra ökad sparsamhet och förnöjsamhet. Dessa siare ha dock misstagit sig fullständigt. Radiolyssn. 1927, nr 39, s. 7. — jfr VÄDERLEKS-SIARE. — särsk. (i sht i vitter stil) oeg. l. bildl., om person (skald, filosof, vetenskapsman o. d.) som är en inspirerad förkunnare l. stor tänkare o. som utmärkes av framtidsblick o. (visionär) klarsyn o. d.; jfr PROFET 3. Brinkman i 2SAH 13: 153 (1828). Den blinde Siaren Tiresias-Leopold. Tegnér (WB) 8: 9 (1836). Svenska Siare och Skalder. Atterbom (1841; boktitel). (Magnetismen) som föreföll så obegriplig för Faradays mägtiga snille, har än i dag icke funnit den siare, som förmått uppdaga, hvad den innebär. Kruhs UndrV 583 (1884). Tre svenska författare, Swedenborg, Ehrensvärd och Thorild, hänförde Atterbom till siarnas släkte. De har alla ”tänkt djupt, stort och skönt öfver det Sköna”. Josephson i 3SAH LXX. 2: 384 (1961).
Ssgr (till 2; i sht i vitter stil): SIAR-, äv. SIARE-ANDE l. -ANDA. jfr ande VIII 2 o. -förmåga. Ling Tirf. 2: 25 (1836). Öfver sibyllan föll den mäktiga siaranden. Lagerlöf Antikr. 10 (1897). —
-BLICK. [jfr t. seherblick] jfr blick, sbst.1 3 b, o. -förmåga. Atterbom Minn. 349 (1818). Endast den öfvade siareblicken tränger sig in i vetandets schakter. Rundgren Minn. 1: 6 (1850, 1870). —
-DRÖM. siares dröm(syn); dröm som visar framtiden. Arnell Moore LR 2: 85 (1830). Sista böljan krossas i bränningarnas larm, / som vaggat siardrömmar, de framtidsljusa, i sin barm. Rydberg Dikt. 1: 122 (1882). —
-FÖRMÅGA. särsk. dels: förmåga att se in i framtiden o. förutsäga vad som kommer att ske, dels om diktares l. tänkares intuition l. förmåga att förstå för andra fördolda sammanhang o. d. Wingård i 2SAH 19: 121 (1837). Mankell Fältsl. 566 (1859). 2NF 11: 1431 (1909). —
-GUD. om gud som uppträder ss. siare l. förutsägare av vad som kommer att ske. Atterbom SDikt. 2: 116 (1813, 1838). Apollon, siarguden. Risberg Aisch. 41 (1890). —
-MAN. (numera föga br.) siare. Carlstedt Her. 2: 336 (1833). Ädla skuggor, vördade fäder, / Sveriges skalder och siarmän! Atterbom Lyr. 2: 165 (1847). Dens. LÖ 2: 245 (1854). —
-ORD. siares uttalande l. utsaga, profetiskt uttalande; jfr -språk. Atterbom Lyr. 3: 211 (1839). Han (dvs. Tegnér) kring palats och koja sprider / Ej mera snillets siarord. Sätherberg Dikt. 1: 53 (1846, 1862). Sibyllors och profeters siareord. KrigVAH 1893, s. 193. —
-RÖST. siares röst, högtidlig, profetisk röst. (Skaldestycket) uppläst för allmänheten (på Sv. Akademiens högtidsdag) med Wallins siareröst. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 109 (1829). Procopé Stjärn. 76 (1913). —
-SPRÅK. siares uttalande, profetiskt uttalande; jfr -ord. Johansson HomOd. 12: 272 (1844). Zilliacus Aischylos Prom. 86 (1931). —
-SÅNG. sång l. dikt som innehåller en profetia l. en inspirerad förkunnelse l. vision l. dyl. Norden, föryngrad, välsignar ditt (dvs. Oehlenschlägers) namn, / Din Siare-sång! SthmFig. 1845, s. 116. Vredens stora dag är nära, / Elden då skall allt förtära, / Så var siarsångens lära. Ps. 1937, 609: 1 (lat. orig.: Teste David cum Sibylla). —
-ÖGA. [jfr t. seherauge] siares öga; äv. mer l. mindre bildl.: (siares) inre öga l. fantasi l. intuitiv(a) tanke l. dyl. Bremer Brev 1: 359 (1835). I lefnadsqvällen .. (har) för Goethes siareöga utbredt sig framtidstaflan af ett högre andelifs allmännare herskaremakt. Lysander Faust 16 (1875).
Avledn. (till 2; i sht i vitter stil): SIARINNA 1032, f. [jfr t. seherin] (numera föga br.) sierska. Almqvist Amor. 307 (1822, 1839). Kullberg Ariosto 1: 182 (1865). —
SIARSKAP, äv. SIARESKAP, n. [jfr d. seerskab] (numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara siare; siarförmåga. EngSvOrdb. 924 (1874). Liljedahl Norström 2: 101 (1918). —
SIERSKA, f. [jfr dan. o. nor. seerske] kvinnlig siare; spåkvinna l. profetissa o. d. Ekblad 20 (1764). Få voro de som dröjde inför det gamla träbord från 1300-talet, där den heliga sierskan från Norden (dvs. Birgitta) nedskrev sina uppenbarelser. Lagergren Minn. 4: 263 (1925). I slutet av åttiotalet levde i Paris en spåkvinna. .. Hon hörde till de förnämliga sierskor, som läsa karaktär och öde i handens linjer. Bergman JoH 5 (1926).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content