SIBBA sib3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. sibba, söla, vara drumlig; möjl. sammanhörande med sv. dial. sippa, rinna sakta, sippra, nor. dial. sippa, vara gråtfärdig, sipa, gråta, sv. dial. sipa, sippra (se SIP). — Jfr SIBBA, sbst.]
(i vissa trakter, vard.) gråta l. snyfta; lipa, grina (se d. o. 5); i sht om kvinna l. flicka. Tholander Ordl. (c. 1875). Där gingo de nu omkring och gräto och sibbade och suckade i vrårna. Bergman ClownJ 200 (1930).
