SICKLA sik3la2, v.2, äv. (i vissa trakter) SIKLA si3kla2, v., -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(sick- 1858 osv. sik- 1858—1927)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. sikle; samhörigt med (sannol. avledn. av) SICKLING, sbst.3]
(i fackspr.) behandla l. skrapa l. finputsa (ngt, i sht trä) med sickel l. liknande föremål (t. ex. en naturligt bruten glasbit). Eneberg Karmarsch 1: 168(1858). Sedan man sicklat ytan (på en möbel), slipar man den med sand- eller flintpapper för att få den ännu jämnare. Landsm. XVIII. 1: 15(1912). TurKal. 1927, s. 79.— jfr AVSICKLA.
Särsk. förb.: SICKLA AV10 4. (i fackspr.) skrapa av (ngt) gm sickling. SAOB A 459(1895). jfr avsickla.
