SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SICKLING sik3liŋ2, sbst.3, äv. (i vissa trakter) SIKLING si3kliŋ2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. SICKLINGA l. SIKLINGA l. SIDKLINGA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(secklinga 18271877. sekling 1841. seklinga 1841. sickling 1788 osv. sidklinga 1814. sikling 18581877. siklinga 1825. zickling 18711931. zikling 18611934)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. sikling; sannol. av lt. sickling, ziechling, ziekling (upptaget från ht.) l. av t. ziehklinge, till ziehen, draga (jfr TÅG, marsch, TÖJA), o. klinge (se KLINGA, sbst.1); formen sidklinga beror på anslutning till sida, sbst. — Jfr SICKEL, sbst.2, SICKLA, v.2]
(i fackspr.) = SICKEL, sbst.2 Ambrosiani DokumPprsbr. 202 (i handl. fr. 1788). GrafUppslB (1951).
Ssgr (i fackspr. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. (ev. i viss bet.) hänföras till sickla, v.2): A (numera bl. tillf.): SICKLING-SKRAPA, -STÅL, se B.
B: SICKLINGS-DRAG-STÅL. (†) sickel. JernkA 1833, s. 640.
-HYVEL. hyvel vari ss. skär användes en sickel, som kan ställas i olika vinklar. HantvB I. 2: 115 (1934).
-JÄRN. sickel (av järn). SvSkog. 1303 (1928).
-SKIVA. sickel. Varulex. Byggn. 2: 90 (1955).
-SKRAPA. (sickling- 1955. sicklings- 1954 osv.) skrapa använd till sickling, sickel med trähandtag. TNCPubl. 23: 78 (1954). För slipning och putsning av parkettgolv .. används en sicklingskrapa eller parkettskrapa. Varulex. Byggn. 2: 90 (1955).
-STÅL. (sickling- 18901955. sicklings- 1858 osv.)
1) [jfr t. ziehklingenstahl] (redskap av) hårt stål använt till att skärpa sickel. Eneberg Karmarsch 1: 200 (1858). Varulex. Byggn. 2: 90 (1955).
2) sickel (av stål). Schulthess (1885). HantvB I. 2: 248 (1934).
Avledn.: SICKLINGA, v. (†) sickla; i ssgn avsicklinga.
Spoiler title
Spoiler content