SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIDENSPEL, n.; pl. =.
Ordformer
(sijd-)
Etymologi
[av mlt. seydenspil, av seyde (se SEJARE, sbst.3) o. spil (se SPEL)]
(†) stränginstrument. Upmark GVasa 86 (i handl. fr. 1552). Dalius Valet. A 6 a (1681).
Spoiler title
Spoiler content