SIEBENBÜRGARE si3ben~byr2gare l. ~byr2j-, äv. 40~100, l. SIEBENBURGARE ~bu-, m.||(ig.), i bet. 2 äv. r.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. SIEBENBÜRGER, m.; anträffat bl. i pl. =.
Ordformer
(förr äv. siben-. -burgare 1657 (enl. senare avskrift), 1708 osv. -bürgare 1851 osv. -bürger, pl. 1635)
Etymologi
[av t. siebenbürger, till SIEBENBÜRGEN (se SIEBENBÜRGER-)]
1) (manlig) invånare i l. person från Siebenbürgen. Schroderus Os. III. 2: 343(1635). Till .. (den tyske språkmästaren Justus') efterträdare föreslog konsistoriet .. siebenbürgaren Anders Heldman. Annerstedt UUH II. 2: 99(1909).
2) om djur från Siebenbürgen; numera nästan bl. lant. om siebenbürgerhöns. JStålhammar(1708) i KKD 7: 174 (om häst). SvUppslB 13: 810(1932; om höns).
