SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIFFLETT, r. l. m. (l. f.?); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sifflette 1792. siffletten, sg. best. 1797, 1816. siffletter, pl. 1792. sifletter, pl. 1826)
Etymologi
[av fr. sifflet, till siffler (se SIFFLERA). — Jfr SIFFLÖJT, SJÖFLÖJT]
(†)
1) vissling (ss. tecken på ogillande). Några få Siffletter (efter en teaterföreställning) kunna göra tilfyllest at öfwerwäldiga de starkaste applaudiszementer. SP 1792, nr 13, s. 2. EP 1792, nr 14, s. 1.
2) visselpipa (särsk. använd ss. signalpipa). I .. (scenens) verld, der bastiljer försvinna vid minsta ljud af siffletten. Leopold 3: 433 (1797, 1816). Berzelius ÅrsbVetA 1826, s. 13.
Spoiler title
Spoiler content