SIFUNKEL sifuŋ4kel, r.; best. -n; pl. -klar.
Etymologi
[jfr eng. siphuncle, siphunculus; av lat. siphunculus, springbrunnsrör, i nylat. äv. sifunkel, dimin. av sipho (se SIFO)]
zool. hos bläckfiskar med välutvecklat skal förekommande kanal som löper genom skalets kamrar o. genomborrar dessas mellanväggar; jfr SIFO 1, SIFON 3 a. Brehm DjurV 1: 434 (1939).
