SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIGNALEMENT siŋ1nalemän4t l. 0104 (sinngnalemánng Dalin; -änt l. -agg Lundell (1893)), äv. (numera föga br.) SIGNALEMANG -maŋ4, n.; best. -et; pl. = (Lundell (1893) osv.), äv. (numera föga br.) -er (Palmblad Fornk. 2: 202 (1844), Harlock (1944)).
Ordformer
(-mang 1886—1943. -ment 1822 osv.)
Etymologi
[jfr t. signalement; av fr. signalement, vbalsbst. till signaler (se SIGNALERA)]
1) sammanfattande beteckning för l. (noggrann l. exakt) beskrivning av en persons yttre kännetecken; särsk. om sådana beskrivna kännetecken l. sådan beskrivning som (efter viss mall) givits resp. gjorts i pass l. beträffande efterlyst person l. för identifiering av brottsling; yttre karakteristika; jfr SIGNALERA 1 o. SIGNAL 1. Af .. (fångarnas) slägtingar fordrade polisen penningar för tillståndskort (för besök) och uptog deras signalement .. för att föra in det i de misstänktes stora bok. SC 2: 416 (1822). De af Alph. Bertillon på 1880-talet uppfunna antropometriska signalementen till identifiering af .. brottslingar. NF 19: 283 (1895). SFS 1937, s. 1973 (i pass). Signalement — brunt uppstruket hår, ögon bruna .., brun resväska, kallar sig farbror Einar. Lindgren MästBlomkv. 14 (1946). särsk. i utvidgad l. bildl. anv.; särsk. om (beskrivning av) de för en person karakteristiska karaktärsdragen l. andliga egenskaperna; äv. om de egenskaper o. kvalifikationer som karakterisera ngn i konstnärligt avseende. Hon är gudfruktig, enkel, en hjelpande engel för alla — se der hennes signalement hvad karakteren beträffar. Carlén Köpm. 2: 279 (1860). I den avdelning Sibeliussånger, som följde efter pausen, kom Aulikki Rautawaaras rätta signalement fram. UNT 1943, nr 42, s. 8.
2) (†) signal (se d. o. 3); jfr SIGNALERA 4. Så länge det röda tecknet (på chefsfartyget i en sjödrabbning) sväfvade i höjden, skulle drabbningen fortfara; när den nedhissades, slutades slaget: dess vridningar till höger eller venster utgjorde också särskilda signalementer. Palmblad Fornk. 2: 202 (1844).
Ssgr (till 1): A (föga br.): SIGNALEMENT-BYRÅ, se B.
B: SIGNALEMENTS-BYRÅ. (-ment- 1931. -ments- 1913 osv.) (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf.) polisbyrå med register över signalement. Schultz Polishandb. 2: 203 (1913). —
-KONTOR. (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf.) jfr -byrå. RTKatal. 1912, 4: 462. —
-LÄRA. lära(n) om signalement (ss. undervisningsämne i polisskola). Schultz Polishandb. 2: 129 (1913).
Spoiler title
Spoiler content