SIGNIFIKANT siŋ1nifikan4t l. -aŋ4t, äv. sin1ji-, l. 01—, förr äv. SIGNIFIANT, adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(-iant 1837—1904. -ikant (-icant) 1691 osv.)
Etymologi
[jfr t. signifikant, eng. significant; av lat. significans (gen. -antis), p. pr. av significare (se SIGNIFIERA); formen signifiant av fr. signifiant, p. pr. av signifier (se SIGNIFIERA). — Jfr SIGNIFIKANS]
1) betecknande l. karakteristisk (för ngt); förr äv. om författares språk: åskådlig l. uttrycksfull; jfr SIGNIFIKATIV 1. (M. Brunnerus) skref en nerveus svänska och signifikant. Annerstedt UUH II. 2: 304 (cit. fr. 1691). Vid behandlingen (i en recenserad skrift) av predikans förutsättningar i det nutida kulturlivet framhållas som signifikanta drag i detta: inflytandet av den naturvetenskapliga och historiska forskningen, tidens realistiska .. läggning (osv.). SvTeolKv. 1928, s. 108. Tillbakagången (i en viss elevs betygsresultat) var .. ej särskilt betydande, men den var signifikant så till vida, att den varslade om den kommande utvecklingen. Edlund KalmarprovProgn. 69 (1955).
2) statist. om värde l. skillnad o. d.: statistiskt säkerställd, icke slumpbetingad, bevisande; äv. i uttr. statistiskt signifikant; jfr SIGNIFIKATIV 2. (Skillnaden i betygssummor för eleverna på två olika linjer i realskolan) är av allt att döma statistiskt signifikant. TSvLärov. 1945, s. 52. Tackor födda av unga mödrar (visade sig) ha signifikant högre lamningsprocent än tackor födda av fullvuxna mödrar. LAT 1954, s. 290.
