SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIGTUNING, m.; anträffat bl. i pl. -ar.
Etymologi
[till stadsnamnet SIGTUNA (se SIGTUNA-); jfr med avs. på bildningssättet HALLÄNNING, NÄRKING]
(†) sigtunabo. (Sigtunaborna kastade ut en stock för att bygga en ny stad där den flöt i land) Stocken skal då ei hafva stadnat, förr än vid Stockholmens strand, hvarpå Sigtuningarne här skola nedslagit sina bo-pålar. SthmHCal. 1761, s. 13.
Spoiler title
Spoiler content