SIL si4l, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. sil (Ihre DialLex. (1766)); jfr d. dial. sil (best. -en), skarpsill m. m., fvn. síl, f. l. n., siklöja, tobis, nor. sil, m., tobis, nyisl. síl, síli, n., liten sill, småfisk, fär. sil, n., forell, eng. dial. sile, sillyngel; sannol. besläktat med SILL, sbst.2, o. möjl. rotbesläktat med SÅ, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (småväxt) fisk av släktet Coregonus Lin. (siksläktet); särsk. om arten Coregonus albula Lin., siklöja; äv. allmännare (ofta med mer l. mindre nedsättande innebörd), om småfisk l. fiskyngel, i sht av mört; oftast koll.; jfr SILLAK. Bolbynäs (i Smål.). .. Har .. godt fiske, i synnerhet Sihl, som i Nov. månad tages med not. Rogberg o. Ruda Smål. 565 (1770). Vid Venern och vestra kusten af Vettern hafva vi hört .. (siklöjan) kallas Sil. Lilljeborg Fisk. 2: 708 (1888). Sil. .. I Norrland ibland benämning på sik. .. I s. Sverige benämning på ett- o. tvåårigt fiskyngel, huvudsakl. av mört. SvFiskelex. (1955).
Ssg: SIL-HÅV. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) finmaskig håv att fånga ”sil” med. BoupptVäxjö 1792.
SAOB
