SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SILL sil4, sbst.2, f. l. r. (OPetri Tb. 307 (1529) osv.) (m. Nilsson Dagb. 217 (1816, 1879), LAHT 1895, s. 57); best. -en ((†) -an Salé 74 (1664)); pl. -ar32 (HovförtärSthm 1641, s. 466, osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter) -er40 (Ahlbäck SvFinl. 24 (cit. fr. 1556), TurÅ 1956, s. 89 (från Skåne; om ä. förh.)).
Ordformer
(sell 1552. siil (sijl) 15361655. siild (sij-) 1548c. 1595. siill (sij-) 15331676. sil 15231759 (: Sil-fisket). sild (-lld) 15291855. sildt 15211547. sill 1531 osv.)
Etymologi
[fsv. sild; jfr fd. o. dan. sild, fvn. síld, nor. sild, nyisl. síld, sannol. i grammatisk växling med SIL, sbst.1, o. lit. sėkla, utsäde, till roten i SÅ, v.; jfr ESmith i Maal og Minne 1910, s. 139 ff. — Jfr SILLAK]
1) fisken Clupea harengus Lin. (äv. kallad egentlig l. vanlig sill) l. (i sht i fackspr.) allmännare, om fisk tillhörande släktet Clupea Cuv. l. familjen Clupeidæ (l. överfamiljen Clupeiformes); vanl. om sådan fisk fångad utanför östersjöområdet (motsatt: strömming), äv. (dels i vissa trakter, dels i fackspr.) om l. med inbegrepp av strömming; ofta koll. l. ss. ämnesnamn, särsk. om maträtt(er). Äta sill och potatis. Vad kostar sillen i dag? Skånsk, svensk, norsk, holländsk, isländsk sill. Färsk, salt, stekt, rökt, spicken, inlagd, gratinerad sill. Fiska, fånga, rensa, packa sill. Ta ur, bena sill. Fet, mager sill. Full, tom, utlekt sill (i fackspr.); jfr FULL, adj. 3 b. Höstlekande, vårlekande sill. (Stekt) sill i kapprock l. nattrock l. papper (kok.). En fierdung sildt. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Full Sill — 10 t(un)ner. TullbSthm 13/5 1583; möjl. ssg. ”Den dygdige är säll: Dygd är den största skatten” — / Så sade jemt min Mor, med blek och magrad kind; / Åt Sill och mögladt Bröd, drack vatten. Lenngren (SVS) 2: 124 (1794). SNilsson (1832) hos Berzelius Brev 14: 77 (: vanliga sillen). Glunten (läser matsedeln). Inlagd sill, / Holländsk sill, / Norges sill i papper, / Sillsallat ... / Usel mat! Wennerberg 2: 79 (1847, 1882). Holmström Ström NatLb. 3: 100 (1852: Den egentliga Sillen). Strömmingen, okänd till namnet i Bohuslän och Halland, ännu vid Kullen liknande en mindre sill, har i Bleking fullständigt krympt till Östersjöns strömming, ehuru ännu bärande namnet sill. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 41 (1901). Vad står på? .. (Svar:) Det är sillen, som har kommit till Marstrand. Lagerlöf Holg. 2: 438 (1907). Ekman NorrlJakt 333 (1910; om storvuxen strömming; från Norrl.). 4Brehm 12: 541 (1929; om Alosa sapidissima Wilson). Havets silver(.) En bok om sillen. Eydal (1944; boktitel). Under namn av strömming må i handeln föras allenast sådan sill, som fångats i Östersjön eller Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav. SFS 1948, s. 535. I Östersjön går sill n(orr) om Kalmar under namnet strömming. SvFiskelex. 488 (1955). — jfr AGN-, BLEKINGS-, DELIKATESS-, DRIVGARNS-, FET-, FULL-, FÄRSK-, GLASMÄSTAR-, HOLLANDS-, HÖST-, INMAT(S)-, ISLANDS-, KRYDD-, LEK-, MATJES-, MELLAN-, OSTRON-, RÖK-, SALT-, SKARP-, SLO-, SPICKE-, STAK-, STAM-, STOR-, TOM-, VINTER-SILL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Han gieer 2. Faath thomm, och dhet tredie intet vthi. .. Som man elliest säger; Han gieer intet fäm Sillar på ett Faath. Grubb 308 (1665). Gud kan än en gång ge Bohuslänningarna sill. Granlund Ordspr. (c. 1880). Man får inte sillen utan benen. SvTeolKv. 1936, s. 343.
b) i jämförelser. Han är feg som en sill. Rhodin Ordspr. 62 (1807); jfr SILL-MJÖLKE a. Död som en sill har han varit i sexton år! Lundegård DrMarg. 2: 188 (1906). Mager som en sill. Berg Remarque Västfr. 7 (1929). Man skall väl .. inte vara som en vattlagd sill då man deltar i en diskussion. AT 1948, nr 305, s. 3. — särsk.
α) [jfr LIP-SILL] (mera tillf.) i uttr. lipa som en sill, gråta häftigt l. ymnigt; jfr e γ. Så började han lipa som en sill, så sjökapten han var. Engström 5Bok 40 (1910). Gustaf-Janson KärlekDec. 75 (1959).
β) i uttr. (stå o. d.) som packad(e) sill(ar), se PACKA, v.1 1 b.
c) (vard.) i uttr. inte (vara) värd en sur (l. rutten) sill, äv. inte vara många sillar värd, ss. beteckning för att ngn har ringa l. intet värde l. icke duger mycket till o. d. Jag känner mig nästan riktigt lycklig då jag skrifver; och ändå vet jag att det är bara skräp, inte värdt en sur sill en gång. VBenedictsson (1878) hos Lundegård Benedictsson 93. När han kom sig för så pass (efter att med knapp nöd ha tagit sig upp ur en isvak) att han kunde tala, var han dock inte många sillar värd, och det var med nöd han kunde stamma: (osv.). Sällberg Kyrk. 26 (1896). Men jag ska säja dej min kära Järn, att du inte är värd en sur sill egentligen, för du super för mycket. Moberg Rask. 173 (1927). IllSvOrdb. (1955: rutten).
d) i utvidgad anv.
α) ss. senare led i ssgr betecknande fiskar som i något avseende (ha ansetts) påminna om sill (jfr β); se LAX-, ORM-, PIGG-SILL.
β) [sannol. ombildning av SIL, sbst.1 (i ställning ss. senare led i ssgr)] om vissa fiskar.
α') [jfr sv. dial. blåsill, sjösill, sik(löja), nor. siksild, sik; ss. enkelt ord sannol. utlöst ur ssgr] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ung l. småvuxen sik. Modin GTåsjö 25 (1916). SvFiskelex. (1955). jfr SIK-SILL.
β') [av sv. dial. (Dalarna) gorrsil, elritsa, till GORR] i ssgn GOD-SILL.
e) mer l. mindre bildl. (Kröningsfestligheterna inleddes med) Öfverståthållaren Hamiltons bal — packade arma sillar med crachaner. Edholm C15T 22 (1860); jfr b β. Innehållet (i de pornografiska tidningarna) står inte högre nu än förr. Tekniken har bara gett det en annan form och utstyrsel, inte smakfullare, men mera reklammässigt lockande. Det finns misstänkta sillar även i fina kapprockar. Zetterström Dag 140 (1946). — särsk.
α) (†) (av militär använd nedsättande benämning på) civil person; jfr FISK, sbst.1 3 b, o. SILL-STRYPARE. SöndN 1865, nr 7, s. 4.
β) i uttr. du (l. din) dumma sill, du (l. din) dumbom o. d.; urspr. o. företrädesvis ss. rimord till april i nedan anförda ramsa (jfr APRIL e η). Till den, som man narrat april, säges: April, april, du dumma sill, jag kan narra dig till hvad jag vill. Landsm. V. 5: 241 (1886). Siwertz Sel. 1: 14 (1920).
γ) [jfr Hjelmqvist Förnamn 16 ff.] ss. senare led i ssgr betecknande person som lätt faller i gråt l. ofta l. ihållande gråter; jfr GRIN-, LIP-, PIP-SILL.
2) [jfr motsv. anv. i nyisl.; sannol. elliptiskt för ssgr] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i sg. best., i uttr. i sillen, i l. under arbetet med sillen l. sillberedningen. I sillen kallar man hvarandra snart för du. Nycander Haf 75 (1898).
Ssgr (till 1): A: SILL-AFFÄR.
1) (numera bl. tillf.) affär (se d. o. 4) rörande sill; förr äv.: sillhandel. Ljungman Sillsaltn. 147 (1883; om sillhandel).
2) (föga br.) butik där bl. a. sill försäljes. Beijer BritaGrossh. 133 (1940).
-ALKA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
2) i utvidgad anv., om fågeln Alca torda Lin., tordmule. Kolthoff o. Jägerskiöld 315 (1898; från Bohusl.).
-ARBETARE~0200. arbetare (se d. o. 2) som sysslar med sillberedning. Nycander Haf 76 (1898).
-ARBETERSKA~0200. jfr -arbetare. Nycander Haf 75 (1898).
-ART. jfr art 8 a α. SwFiskefänget 66 (1791; om ansjovis).
-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3; särsk. zool. i uttr. sillartade fiskar, särsk. om underordningen Clupeoidei. Schulthess (1885). Sillartade fiskar, Clupeoidei. DjurVärld 6: 19 (1962).
-AVEL. (†) sillnäring l. sillhantering l. sillberedning; jfr avel 4. Cederström Fiskodl. 208 (1857).
-AVFALL~02 l. ~20. avfall (se d. o. 3 c) som består av innanmäte (o. huvuden) av sill l. sådan sill (skrapfisk) som icke användes ss. människoföda (i stor utsträckning använt för framställning av sillmjöl). LAHT 1893, s. 306.
-AVSKRÄDE~020. jfr avskräde 1 o. -avfall. Trangrumsact. 6 (1784).
-BANDSTRÄD. (†) = -trä; jfr härings-band. BoupptVäxjö 1799.
-BAS ~ba2s, m. l. r.; best. -en; pl. -ar. (sill- 1893 osv. sille- 1834 osv.) [senare leden till Bass Rock, namn på klippa i viken Firth of Forth i Skottland, som är havssulornas mest kända häckplats; jfr sv. dial. bassgås, basegås (av eng. dial. bass-goose) o. fågelns lat. namn Sula bassana (till Bass Rock, se ovan)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) simfågeln Sula bassana Lin., som har bl. a. sill ss. föda, havssula. Nilsson Fauna II. 2. 2: 369 (1834; från Bohusl.).
-BEN. jfr ben, sbst.1 I 1. Trangrumsact. 38 (1783).
Ssgr: sillbens-murning. [jfr eng. herringbone masonry] i sht kulturhist. murning i sillbensmönster. Rig 1936, s. 126.
-mönster. [jfr eng. herringbone pattern] mönster som liknar benen i en sills skelett; särsk. (i sht kulturhist.) om sådant mönster bildat av murstenar vid murning. Murning i sillbensmönster. Fornv. 1929, s. 227 (om medeltida förh.). Erixon SthmHamnarb. 46 (1949; i fråga om stuvning av järnstänger på 1880-talet).
-BEREDARE. person (företagare) som sysslar med sillberedning. HProtBerednSillf. 1788, s. 51.
-BEREDNING. beredning (se d. o. 1) av sill. Ljungman Sillsaltn. 3 (1882).
-BERG. (sill- 1770 osv. sille- 1759 osv.) [jfr nor. sildeberg] fisk. beteckning på mycket tätt sillstim (jfr berg 1 g β); förr äv. i utvidgad anv., i uttr. ligga på sillberget, vara ute på (ymnigt givande) sillfiske. GbgMag. 1759, s. 142 (: legat på Silleberget). Koch AntHav. 91 (1918).
-BINGE. (i sht förr) binge vari sill förvaras (i fabrik för sillberedning). BohFiskT 1885, s. 329.
-BIT. jfr bit 2; särsk. om var o. en av de ungefär lika stora bitarna av (konserverad) sill i en sillburk. Trangrumsact. 41 (1784). (Det) fanns visst en sillbit kvar i burken. Fogelström BorgTr. 173 (1957).
-BLEK? [jfr sv. dial. sillablek, sillblänk, kornblixt] (†) Jag (har) hört Noriges-farare berätta, huru de på fjällen undertiden blifvit öfverfallne af en, Norr-sken mycket liknande och fläcktande dimba, den de kalla Sill-bleket. PWargentin i VetAH 1753, s. 83; jfr blek, sbst.1 1, o. -blick 2.
-BLICK. [jfr holl. haringblik, t. heringsblick (båda i bet. 1)]
1) fisk. sillblänk; jfr blick, sbst.1 1. Möller 1: 1071 (1782).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kornblixt; jfr blick, sbst.1 1 c, o. -blixt 2. Nordforss (1805).
-BLIXT. (sill- 1751 osv. sille- 1949 osv.) (i sht i vissa trakter)
1) sillblänk. Holmberg Bohusl. 2: 87 (1843).
2) [kornblixten troddes förr bland fiskarbefolkningen bero på att det sillblänk som uppstår, då ett sillstim gör en plötslig vändning i havet, återkastas på himlen] kornblixt. Linné FörelDjurr. 198 (1751).
-BLOMSTER. [jfr sv. dial. (Öl.) sillblomster, knutnarv, vilken växt, om den förekommer rikligen, ansetts förebåda gott sillår] (†) växten Primula farinosa Lin. (som sannol. vid riklig förekomst ansetts förebåda gott sillår), majviva. Afzelius NomProvinc. 3 a (c. 1785; från Öl.).
-BLÄNK. [jfr dan. o. nor. sildeblink] fisk. blänk (se d. o. 2) som uppstår, då ett sillstim gör en plötslig rörelse l. vändning i vattnet, varvid mikroorganismer utsända fosforescerande ljus (mareld); jfr -blick 1, -blixt 1, -glimt, sille-bläke. Östergren 6: 45 (1938).
-BOD. (sill- 1749 osv. sille- 1788 osv.)
1) sillmagasin; jfr bod, sbst.1 2. GT 1787, nr 80, s. 3.
2) (numera föga br.) butik där sill försäljes; jfr bod, sbst.1 3. Lind (1749; under härings-bude). Schulthess (1885).
-BORD. bord dukat med ett antal sillrätter; äv. om samlingen av sillrätter på ett sådant bord. SDS 1957, nr 286, s. 22.
-BRICKA. jfr bricka, sbst.3 2.
1) (förr) = -bräde 1. Hörlén GSed. 167 (1914).
2) bricka på vilken ett antal sillrätter serveras (ss. inledning till måltid); äv. om de därpå befintliga sillrätterna. Smårätter 4 (1952).
-BRÄDE. (sill- 1782 osv. silla- 1891 osv.)
1) (förr) träskiva använd ss. tallrik (vid förtäring av sill o. d.). BoupptVäxjö 1782. Kulturen 1956, s. 70.
2) skärbräde att skära sill på. Langlet Husm. 849 (1884).
-BUK. jfr buk 1 a, b. Eydal HavSilv. 56 (1944). särsk. [jfr motsv. anv. av t. heringsbauch; med tanke på att sillens innanmäte finns i buken] (†) i pl., om innanmäte (l. ben) av sill. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
-BULLE. kok. bulle (se d. o. 2) innehållande hackad l. malen sill. SvKock. 71 (1837).
-BURK. burk för l. med (konserverad) sill. Wägner Sval. 121 (1929).
-BÅT. (sill- 1770 osv. sille- 1542 osv.) båt för sillfiske l. transport av sill. G1R 14: 284 (1542).
-BÖJS. (sill- 1667 osv. sille- 1669 osv.) [jfr dan. o. nor. sildebyse, t. heringsbüse, eng. herringbuss; efter holl. haringbuis] (förr) Stiernman Com. 3: 490 (1667). Almquist VärldH 5: 166 (1933; om förh. på 1600-talet).
-DAMM(EN). [jfr eng. herring pond] (vard., skämts.) benämning på Atlanten; äv. i uttr. den stora silldammen. IdrFinl. 4: 7 (1906: den stora). BVT 1928, nr 10, s. 18.
-DISK. (förr) = -bräde 1. Wistrand NordMAllmog. 6 (1909).
-DOPPING. (sill- 1834 osv. silla- 1821 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sillgrissla. Nilsson OrnithSvec. 2: 143 (1821).
-DRIVARE.
1) fisk. fiskare som fiskar med silldrivgarn; anträffat bl. i ssgn silldrivar-flotta.
2) [efter isl. síldreki] (tillf.) = -val, sbst.1 Rydberg Myt. 2: 366 (1889).
Ssg (till -drivare 1): silldrivar-, äv. silldrivare-flotta. fisk. fiskarflotta som fiskar med silldrivgarn. Hasslöf SvVästkustf. 141 (1949).
-DRIVGARN~02 l. ~20. fisk. jfr driv-garn 2. Trybom FiskSt. 56 (1883).
-DRÄKTE. (sill- 17841808. sille- 17591783) (†) dragning av not o. d. för fångst av sill, varp för sillfångst; äv. med tanke på den därvid erhållna mängden av sill. Efter många utmagra Notewarp, och olyckeliga Silledrägter. GbgMag. 1759, s. 91. Då stora Silldrägten sker, och .. Sill blifwer qwar död på stället. Trangrumsact. 182 (1784). 2GbgVSH 1: 13 (1808).
-EXPORT. export av sill; förr äv. i pl., om utskeppningar av sill. AnmFörslSillfFörbättr. 7 (1770). PH 10: 353 (1774; i pl.).
-EXPORTÖR. AnmFörslSillfFörbättr. 3 (1770).
-FABRIK. fabrik (se d. o. 4) för beredning (t. ex. konservering l. saltning) av sill. Arsenius Västk. 27 (1905).
-FAMILJ(EN). zool. om familjen Clupeidæ. Lönnberg RyggrDj. 3: 276 (1915).
-FARTYG~02 l. ~20. (numera bl. mera tillf.) jfr -båt. Lind (1749; under härings-büse).
-FAT.
1) fat (se d. o. 3) avsett att lägga upp sill på; äv. om l. med inbegrepp av den därpå upplagda sillen. KatalNK 1903—04, s. 36.
2) (numera föga br.) = -gratäng. HemKokb. 180 (1903).
-FATTIG. om tid l. fiskevatten o. d.: fattig på sill. Långa sillfattiga år. Hasslöf SvVästkustf. 173 (1949).
-FETT. fett i l. från sill. MeddLAExperF 8: 7 (1889).
-FISK. zool. fisk tillhörande överfamiljen Clupeiformes (l. den i ä. systematik däremot svarande familjen Clupeidæ); särsk. i pl., om denna överfamilj (resp. familj). GbgMag. 1759, s. 76. Nilsson Fauna 4: 489 (1855; i pl., om familjen). LfF 1900, s. 62. DjurVärld 6: 26 (1962; i pl., om överfamiljen).
-FISKANDE, n. = -fiske 1. 2GbgVSH 1: 27 (1808).
-FISKANDE, p. adj. som fiskar sill. Ljungman Sillsaltn. 70 (1882; om nation).
-FISKARE. person som (yrkesmässigt) fiskar sill. OSPT 1687, nr 29, s. 8.
-FISKE. (sill- 1559 osv. sille- 1535 osv.) [fsv. sildafiske]
1) motsv. fiske 1; stundom äv. med tanke på den mängd sill som fiskas (jfr fiske 2). G1R 10: 232 (1535). En trakt, som .. företett ett det allra ymnigaste sillfiske. BtRiksdP 1893, 7Hufvudtit. s. 46. All skog i .. (sydvästra Skåne avverkades) under de stora sillfiskena på medeltiden. Selander LevLandsk. 136 (1955).
2) (numera bl. tillf.) motsv. fiske 4. G1R 15: 480 (1543).
Ssgr (till -fiske 1): sillfiske-bedrift. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr bedrift II 4 o. -fiske-drift. Ljungman Sillsaltn. 3 (1882).
-båt. UB 3: 555 (1873).
-drift. (numera bl. tillf.) jfr drift 17 b o. -fiskebedrift. SFS 1889, Bih. nr 4, s. 33.
-hamn. UB 3: 556 (1873).
-lag, se nedan.
-period. 1) (i sht i fråga om förh. vid Bohusläns kust) om var o. en av de med viss regelbundenhet återkommande perioder (se period 2) under vilka (sillen går till i stor mängd o.) sillfisket ger rika fångster. HSillfBohusl. 16 (1826). Sillfiskeperioden 1747—1809. BohuslFmÅb. 1933, s. 24. 2) om period (se d. o. 3 e; särsk. om år) betraktad (betraktat) med hänsyn till sillfisket. En trakt, som, enligt både innevarande och föregående sillfiskeperioders erfarenhet, företett ett det allra ymnigaste sillfiske. BtRiksdP 1893, 7Hufvudtit. s. 46; jfr 1. Sillfiskeperioden 1895—1896. SFS 1896, Bih. nr 8, s. 21.
-plats, se nedan.
-säsong. säsong (sträckande sig från september till mars) för sillfiske; jfr -fiske-tid. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 21.
-tid. om den tid på året då sillfiske bedrives; äv. i pregnant anv., om sillfiskeperiod (se d. o. 1). PH 9: 727 (1771). Det har kunnat vara öfver hundra år mellan början af tvenne på hvarandra följande sillfisketider. LbFolksk. 205 (1890).
-år. särsk. pregnant: år då sillfisket ger rika fångster. Molin SSkr. 335 (c. 1895).
-FISKE-LAG, förr äv. -FISK-LAG. (-fisk- 1855) jfr fiske-lag. Åstrand 2: 272 (1855).
-FISKE-PLATS. jfr plats, sbst.1 2, o. fiske-plats. Ljungman Sillsaltn. 3 (1882).
-FISKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (sill- 1667 osv. sille- 1667 osv.) (numera bl. mera tillf.)
2) sillfiskeplats. De invid sillfiskerierna belägna insaltningsanstalterna. Ekenberg (o. Landin) 1: 279 (1889).
Ssg (till -fiskeri 1; numera bl. mera tillf.): sillfiskeri-hantering. jfr hantering II. HProtBerednSillf. 1788, s. 3.
-FISK-LAG, se -fiske-lag.
-FJÄLL. (sill- 1833 osv. silla- 1890 osv. sille- 1784 osv.)
1) jfr fjäll, sbst.2 1. Trangrumsact. 37 (1784).
2) [jfr med. avs. på bet. d. sildeskæl, nor. silderisp, (äldre) tunt kopparmynt] (numera bl. tillf.) bildl., om tioöring. Wranér Ulf 24 (1890; om ä. förh.).
-FJÄRDING. (sill- 1751 osv. sille- 1714 osv.) jfr fjärding 4 o. -tunna. VRP 1714, s. 11.
-FLICKA. (numera bl. mera tillf.) (ung) sillarbeterska; jfr -tös. GHT 1898, nr 293 A, s. 3.
-FLOTTA.
1) flotta av sillfiskebåtar. Trybom FiskSt. 54 (1883).
2) (numera föga br.) oeg., om stort sillstim. HSillfBohusl. 19 (1826). Nilsson Fauna 4: 510 (1855).
-FODER. lant. foder (se foder, sbst.1 1) framställt av sill l. sillavfall; jfr -mjöl. LAHT 1892, s. 232.
-FODERKAKA~0020. (i sht förr) lant. jfr -foder. LAHT 1889, s. 262.
-FODER-MEDEL. lant. jfr foder-medel o. medel, sbst. 13 b α, samt -foder. LAHT 1892, s. 232.
-FODERMJÖL~002, äv. ~200. lant. jfr -foder, -mjöl. LAHT 1892, s. 232.
-FORM. jfr form I 9 slutet o. -art. Nilsson Fauna 4: 507 (1855).
-FOSFAT. (förr) av sillavfall o. fosfat bestående gödningsmedel. LAHT 1892, s. 231.
-FRUKOST. frukost vid vilken sill serveras. Levertin Småmynt 109 (1883).
-FRÄS. kok. maträtt väsentligen bestående av uppfräst finhackad salt sill. Montell Frun 29 (1898).
-FYLLNING. (sill- 1559 osv. sille- 1559 osv.) (numera bl. tillf.) fyllning inlagd i sill. KryddRSthm 1559 A, s. 57.
-FÅNG. (sill- 16671755. silla- 1706) [jfr t. heringsfang] (†) = -fångst. Stiernman Com. 3: 491 (1667; konkret). Isogæus Segersk. 1041 (c. 1700; abstr.). Möller 1: 233 (1755; abstr.).
Ssgr (†): sillfångs-båt. sillfiskebåt. Serenius (1734; under herring-bushes).
-tid. sillfångsttid. Serenius (1734, 1757; under herringtime).
-FÅNGST. (sill- 1658 osv. silla- 1799 osv. sille- 1759 osv.) abstr. o. konkret. CBonde (1658) i HSH 6: 126 (abstr.). De Geer SvNatRiked. 2: 167 (1950; konkret).
Ssgr (numera bl. mera tillf.): sillfångst-period. sillfiskeperiod (se d. o. 1). SvH IX. 1: 20 (1908).
-tid. om den tid på året då sill fångas; jfr -fiske-säsong. AnmFörslSillfFörbättr. 2 (1770).
-FÄNGANDE. (†) abstr.: sillfångst. Stiernman Com. 3: 490 (1667).
-FÄNGARE. (sill- 1737 osv. sille- 1667) [jfr holl. haringvanger, t. heringsfänger]
1) (numera bl. ngn gg i vitter stil, arkaiserande) sillfiskare. KommerskollR 11/12 1667. Heidenstam Alienus 1: 159 (1892).
2) (†) i överförd anv., om sillböjs. Bliberg Acerra 456 (1737).
-FÄNGE. (sill- 15521845. sille- 1680) (numera föga br.) abstr.: sillfångst, sillfiske. BtFinlH 2: 109 (1552). Ekström AfhFiska 20 (1845).
-FÖRARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som yrkesmässigt köpte upp sill hos sillfiskarna vid fångstplatserna o. förde den i land o. sålde den, silluppköpare. PH 10: 531 (1776).
-FÖSARE. (numera bl. i vissa trakter) djur som jagar sill; företrädesvis om sillval. Trangrumsact. 96 (1784; om valar o. sälar). SKL 3: 524 (1850; från Bohusl.; om sillval). Anm. Hos Lindfors (1824) upptas ordet dels med bet.: sillfiskebåt, dels med bet.: sillfiskare. —
-GAFFEL. gaffel att servera (sig) sill med. KatalNK 1916—17, s. 23.
-GALOSCH. (vard., numera föga br.) i uttr. har du sett sillgaloscher?, betecknande att ngt är omöjligt l. otänkbart l. dyl. (En pojke bultar på dörren o. ropar:) Nälla fabo — öppna! Jo, du — har du sett sillgaloscher! Virén Skizz. 75 (1890).
-GANERSKA. (i vissa trakter, i fackspr.) kvinna som (yrkesmässigt) ganar sill. WoJ (1891).
-GARN. (sill- 1741 osv. silla- 1596 osv. sille- 1555 osv.) fisk. garn (se d. o. 2 a) för fiske av sill, i vissa trakter äv. för fiske av storvuxen strömming. G1R 25: 54 (1555). RedNordM 1928, s. 18 (från Uppl., för fiske av storvuxen strömming). Hasslöf SvVästkustf. 111 (1949).
Ssgr (fisk.): sillgarn- l. (vanl.) sillgarns-fiske. Ljungman PrelBer. 1873—74, s. 72.
-sköt l. -sköte. (mera tillf.) sköt för fiske av storvuxen strömming; jfr sill-sköt. Månsson Rättf. 1: 338 (1916).
-GJUSE. (i vissa trakter) silltrut. Kolthoff o. Jägerskiöld 280 (1898; från Östergötl.).
-GLIMT. [jfr dan. o. nor. sildeglimt] fisk. = -blänk. Östergren (1938).
-GRATÄNG l. -GRATIN. kok. gratäng väsentligen bestående av salt sill, skivad potatis o. skivad lök. Östman IdunKokb. 87 (1911).
-GRISSLA. simfågeln Uria aalge Pontopp., som lever bl. a. på sill; jfr -alka 1, -dopping. Nilsson Fauna II. 2. 2: 402 (1834). jfr ring-sillgrissla.
-GROSSHANDLARE~0200. Nycander Haf 75 (1898).
-GROSSÖR. Hedenstierna Jönsson 150 (1894).
-GRUMS. (sill- 1784 osv. sille- 1773 osv.) fisk. sillavfall; särsk. (förr) om sådant avfall från trankokning av sill (med användning ss. gödningsmedel); jfr grums, sbst.1 b. Barchæus LandthHall. 27 (1773).
-GUANO. (i sht förr) av sillavfall framställt gödningsmedel. Ljungman Sillsaltn. 104 (1883).
-GÄL. (sill- 1762 osv. sille- 1784 osv.) särsk. fisk. motsv. gäl, sbst.1 3. Rothof 438 (1762).
-GÄLNING. i sht fisk. jfr gäla, v.1 Ljungman Sillsaltn. 6 (1882).
-HAJ. [jfr d. sildehaj, nor. sildehai, t. heringshai] i sht zool. hajen Lamna cornubica Gmel. (som jagar bl. a. sill), håbrand. (Stuxberg o.) Floderus 3: 512 (1904).
-HALVA. jfr halva, sbst. 1. Warg Bih. 58 (1765).
-HAMN. [jfr t. heringshafen] sillfiskehamn. UB 3: 556 (1873).
-HANDEL. SvMerc. 1763, s. 709 (1761).
-HANDLARE. person som yrkesmässigt driver handel med sill. GbgMag. 1759, s. 82.
-HANDLERSKA.
1) (numera bl. tillf.) kvinnlig sillhandlare. Nordforss (1805).
2) [jfr motsv. anv. av t. heringsweib, fr. harengère] (numera föga br.) i utvidgad anv., om oförsynt l. oförskämd l. fräck kvinna (som för ett grovt språk). Lindfors (1824).
-HANTERING. yrkesmässig verksamhet med sill ss. objekt (t. ex. sillfiske, sillberedning, sillhandel). VetAH 1770, s. 160.
-HONA. Berlin Lsb. 112 (1852).
-HOV(ET). om på Blasieholmen i Stockholm 1790—1871 befintlig nederlagsplats för sill o. annan salt fisk; jfr hov, sbst.3 1. PH 14: 485 (1790).
Ssgr (förr): sillhovs-inrättning. jfr inrättning, sbst.2 1 c. PH 15: 399 (1793).
-HUVUD. (sill- 1762 osv. silla- 1949 osv.) Rothof 437 (1762).
-HÄCKLA. [sv. dial. sillhäckla; jfr nor. sildhekle] (i vissa trakter) = -pilk; jfr häckla, sbst.3, o. -pirk. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 130 (1923).
-INDUSTRI. jfr industri 3. Eydal HavSilv. 135 (1944).
-INLÄGGNING~020. jfr inläggning 2. Cortin SvampHb. 201 (1937). Varulex. Livsm. 321 (1942; konkret).
-INSTEG ~02 l. ~20. (i vissa trakter o. i fackspr.) jfr insteg 6. Hasslöf SvVästkustf. 150 (1949).
-JAGARE.
1) [jfr t. heringsjager; efter holl. haringjager] (om ä. utländska förh.) snabbgående fartyg använt att föra sill från fångstplats till hamn; jfr -jakt o. jagare 2. GT 1788, nr 74, s. 2.
2) (vard., skämts.) om (sill)trålare använd ss. minsvepare l. hjälpvedettfartyg (under andra världskriget); jfr jagare 2 c. SocDem. 1943, nr 294 A, s. 5.
-JAKT. (förr) jakt (se jakt, sbst.2 1) för frakt av sill (från fångstplats till hamn l. till l. från lastfartyg invid hamn); jfr -jagare 1, -jägare 2. Nycander Haf 74 (1898).
-JÄGARE.
1) (numera föga br.) petersfisk; jfr -kung 2 c. GHT 1895, nr 211 A, s. 3.
2) [jfr d. sildejæger, t. heringsjäger; efter holl. haringjager] (om ä. utländska förh.) silljagare (se d. o. 1) Jungberg (1873). Anm. I nedan anförda språkprov användes ordet (sannol. på grund av missuppfattning) om holländska sillfiskare. (De holländska) Fiskrarne, eller, som de i Holland kallas, Silljägarne. Åstrand 2: 272 (1855) [jfr holl. haringjager, äv. om person som (med tillstånd) besöker flotta av sillfiskefartyg vid fångstplats för att överta en del av fångsten]. —
-KAGGE. jfr kagge, sbst.2, o. -kärl. Schultze Ordb. 2120 (c. 1755: Sill-kagg). särsk. bildl. Den där Anna .. med sillkaggar till ben och tjock var hon så hon rulla fram och (osv.). Martinson KärlekKr. 42 (1947).
-KAKA. (numera bl. tillf.) sillfoderkaka. Ekenberg (o. Landin) 276 (1889).
-KASSE.
1) kasse (se kasse, sbst.3 2) att bära sill i, fiskkasse.
2) (i vissa trakter o. i fackspr.) kasse (se kasse, sbst.3 4 b) l. håv för upptagning av sill ur snörpvad o. d. PT 1915, nr 95 A, s. 4.
-KNIPA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ung) tobisgrissla (som lever bl. a. av sill); äv. om sillgrissla; förr äv. i utvidgad anv., om alkekung. HHederström (1748) hos Linné Bref I. 7: 70 (om tobisgrissla; från Östergötl.). VetAH 1781, s. 234 (om ung tobisgrissla). Nordforss (1805; om alkekung). Ericson Fågelkås. 2: 175 (1907; om sillgrissla; från Södermanl.). jfr: Sillknip. VetAH 1809, s. 199 (om tobisgrissla; från Gotl.).
-KOKARE. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om person som yrkesmässigt kokade sill för framställning av silltran. BL 1: 165 (1835).
-KONSERV. av sill framställd konserv (se d. o. 2); ofta i pl. LAHT 1901, s. 9.
-KONSERVERING. jfr konservera 2 slutet. LAHT 1901, s. 13.
-KONTROLL. = -vrakning 2. SvUppslB 24: 802 (1935).
-KRYDDA. särsk. (i sht i vissa trakter) i pl., om (i handeln förekommande) till inläggning av sill använd blandning av kryddor. Varulex. Livsm. 379 (1942).
-KRÄMARE. (sille- 1635 osv.) (numera bl. i vissa trakter l. om ä. förh.) (kringresande) sillhandlare; förr äv.: hökare. SthmStadsord. 1: 41 (1635).
-KRÄMLA. [svampen har en stark, om sillake erinrande lukt] bot. svampen Russula xerampelina (Schæff.). Krok o. Almquist Fl. 2: 202 (1898).
-KUNG.
1) [efter motsv. anv. av nyisl. síldarkóngur] (mera tillf.) storföretagare inom sillnäringen; jfr konung, sbst.1 I 4 d. Nordenstreng Magnússon Borg. 34 (1921).
2) [jfr d. sildekonge (i bet. a, b), nor. sildekonge (i bet. b), t. heringskönig (i bet. a—c)] om vissa fiskar; jfr konung, sbst.1 I 4 g.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om stor sill som enligt folktron ansetts gå i spetsen för sillstim; särsk. om sill av någon av arterna Alosa alosa Lin. (majfisk) l. Alosa fallax Lacép. (staksill). En större sort (sill), om 2 a 3 ℔ vigt, merendels kallad sillstör och utaf fiskare Sillkung. Svensson BerSillf. 6 (1822). Malm Fauna 654 (1877: Sillkong; om majfisk). GHT 1943, nr 169, s. 10.
b) zool. fisken Regalecus glesne Asc., som enligt folktron ansetts gå i spetsen för sillstim o. som har en ryggfena vars främsta strålar äro starkt förlängda o. likna en krona (äv. kallad norsk sillkung); i sht förr äv. allmännare, om fisk tillhörande familjen Trachipteridæ (vågmärar); förr äv. [jfr fr. roi des harengs] om fisken Chimæra monstrosa Lin. (havsmus), som har den främsta fenstrålen i främre ryggfenan starkt förlängd (o. påminnande om en krona). 2GbgVSH 4: 5 (1821; om havsmus). Holmström Ström NatLb. 3: 93 bis (1852; om fisken Trachipterus arcticus Brünn., atlantisk vågmär). Norska Sillkungen. 1Brehm III. 1: 235 (1876). SvFiskT 1938, s. 270.
c) [jfr motsv. anv. i t.] (numera bl. mera tillf.) petersfisk (som gärna följer sardinstim). 1Brehm III. 1: 233 (1876).
Ssgr (till -kung 2 b; zool.): sillkung- l. sillkungs-fisk. fisk tillhörande familjen Trachipteridæ (vågmärar) l. (o. numera företrädesvis, i inskränktare anv.) släktet Regalecus Asc.; oftast i pl., om denna familj resp. detta släkte. FoFl. 1907, s. 238 (i pl., om familjen).
-släkte(t). om släktet Regalecus Asc. Nilsson Fauna 4: 169 (1855).
-KUTTER. kutter (se kutter, sbst.2) för sillfiske l. transport av sill; i fråga om nutida förh. nästan bl. (mera tillf.) om motordriven (tidigare kutterriggad) större sillbåt. Auerbach (1913).
-KUTTING. jfr -tunna. SAOL (1950).
-KVARKNING ~kvar2kniŋ, r.; best. -en. [senare leden vbalsbst. till kvarka, gäla (NTid 1947, nr 212, s. 7, SvFiskelex. 311 (1955)), av sv. dial. kvärka, gäla, till kvärk, hals, strupe (se kvark, sbst.1)] fisk. sillgälning. Hasslöf SvVästkustf. 385 (1949).
-KÄNNARE. särsk. fisk. motsv. kännare 5 a; jfr -sökare. LantbrStyrBer. 1915, s. 534.
-KÄNNING. fisk. jfr känning, sbst.2 7. VFl. 1928, s. 123.
-KÄRL. (sill- 1765 osv. sille- 1828 osv.) kärl för l. med sill. BoupptRasbo 1765.
-KÄRRA. särsk. (i sht i fackspr.) om kärra använd ss. mått vid uppmätning av färsk sill (jfr kärra 2). PH 13: 462 (1786).
-KÖP. (sill- 1531 osv. sille- 1587 osv.) köp av sill; förr äv.: handel med sill. SErikÅb. 1931, s. 197 (1531; om handel med sill). GHT 1897, nr 6 A, s. 2.
-KÖRARE. (i sht i fackspr.) person som sysslar med transport av sill (o. annan fisk). Welander VenerSj. 76 (i handl. fr. 1790).
-KÖTT. jfr kött 1 o. fisk-kött. Kruhs Jordkl. 2: 56 (1882).
-LAKE. (sill- 1700 osv. sille- 1640 osv.) jfr lake, sbst.4 1. Linc. (1640). MinnSvLärov. 2: 255 (1928).
-LAST. (sill- 1788 osv. sille- 1949 osv.) last (se last, sbst.2 1) av sill. HProtBerednSillf. 1788, s. 91.
-LASTNING. lastning av sill. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 108 (1923).
-LEK. (i sht i fackspr.) jfr lek, sbst. 6. Östergren (1938). särsk. konkret: lekande sillstim; jfr lek, sbst. 6 c. Serenius I 3 a (1734).
-LEK-PLATS. (i fackspr.) jfr lek-plats 2. Trybom Sillundersökn. 1 (1889).
-LIKNANDE, p. adj. (Stuxberg o.) Floderus 3: 589 (1904; om fisk).
-LOD. fisk. vid sillkänning använt, i metalltråd (l. rev) fäst metallföremål mot vilket sillen stöter o. med vilket sillstimmens ungefärliga täthet kan avgöras; jfr lod, sbst.4 7. Eydal HavSilv. 119 (1944).
-LUKT. lukt som utmärker (i sht saltad l. på annat sätt beredd) sill. Strindberg Brev 2: 31 (1878; i bild).
-LUKTANDE, p. adj. (mera tillf.) som luktar sill. Hinde Byvallaf. 56 (1927; om fiskare).
-LÅDA.
2) kok. gratinerad maträtt i form, tillagad av salt sill o. skivad potatis (jämte äggstanning); i sht förr äv. om form avsedd för tillagning av sådan maträtt; jfr låda, sbst.1 2 f, o. -pudding. Nordström Matlagn. 32 (1822). PrislFriesEftr. 1921, s. 11 (om form).
-LÄMPARE. person som (yrkesmässigt) lossar l. lastar sill från resp. på fartyg. Östergren (cit. fr. 1920).
-MAGASIN. jfr magasin 1. Nycander Haf 74 (1898).
-MAGE. Trangrumsact. 37 (1783).
-MAN. (numera bl. mera tillf.) man som (yrkesmässigt) sysslar med sill. Wigström Folkd. 1: 152 (1880; om försäljare av sill).
-MARKNAD.
1) (förr) motsv. marknad 1. Björkegren (1786; under harengerie).
2) (i fackspr.) motsv. marknad 2. Ljungman ÅtgBohSillf. 27 (1882).
3) (i fackspr.) motsv. marknad 3. GHT 1895, nr 261, s. 3.
-MASSA.
1) (i sht i fackspr.) av sill framställd massa (se massa, sbst.2 1 a) för användning ss. foder- l. gödningsmedel. BohFiskT 1885, s. 325.
-MJÖL. i sht lant. av sill l. sillavfall (gm frånskiljning av sillolja o. vatten) framställt mjöl (som användes ss. fodermedel). LAHT 1892, s. 233.
-MJÖLKE. (sill- 1730 osv. silla- 1883 osv.) jfr mjölke, sbst.2 1. Oec. 238 (1730: Sillmiölk; i maträtt). särsk.
a) i jämförelser. Crusenstolpe Mor. 2: 233 (1840). I synen var han gråblek som en sillmjölke. Carlsson Dagsv. 17 (1927).
b) bildl.; i sht (vard.) om person (i sht ung man), för att beteckna honom ss. omogen l. svag l. viljelös l. utan företagsamhet o. självhävdelseförmåga l. blek o. glåmig l. dyl.: kräk (se d. o. 1 c γ), mähä, morsgris, ”mammas gosse”. Blanche Band. 103 (1848; om sexårig flicka). ”Ja, du vill väl inte ha den där sillmjölken?” sade Thomas bland annat och kastade hånfullt med hufvudet mot Paul. Lundquist Jensen HimmH 102 (1907). För att ”folkhemmets” skattedragare ej skola bli alltför utkramade sillmjölkar måste de beredas kompensation. GHT 1943, nr 278, s. 12.
Ssg: sillmjölke-pudding. (i sht förr) pudding vari sillmjölke ingår ss. huvudingrediens. Hagdahl Kok. 838 (1879).
-MOS. (numera föga br.) maträtt bestående av skuren l. hackad (salt) sill o. smör, grädde, skorpmjöl m. m. Zetterstrand Kokb. 165 (1863). Langlet Husm. 362 (1884).
-MYR, se -mör.
-MÅK. [jfr sv. dial. sillmåve, d. sildemåge, nor. sildemåke] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) silltrut. Nilsson OrnithSvec. 2: 170 (1821: Sillmåka).
-MÅNGELSKA. (†) = -handlerska 1. Holmberg (1795; under harengère). Dalin (1854).
-MÅNGLARE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sillhandlare. Uppl. 2: 296 (1906).
-MÅNGLERSKA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) = -handlerska 1. Björkegren 1482 (1786).
-MÅS. [jfr nor. sildemåse, t. heringsmöwe] silltrut; jfr -måk. SwFiskefänget 49 (1791).
-MÅTT. (numera bl. mera tillf.) mått (se mått, sbst.4 1 b) för uppmätning av sill. Ljungman Sillsaltn. 113 (1883).
-MÄRKE. (numera i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) märke som sättes på silltunna o. d. vid sillvrakning o. utvisar sillens kvalitet. Ljungman Sillsaltn. 62 (1882).
-MÄRKNING. (numera i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) jfr -märke. Ljungman Sillsaltn. 176 (1883).
-MÄTARTUNNA~0020. (förr) ss. mått för färsk sill använd tunna. Branting Förf. 3: 189 (1831: Sill-Mätare-Tunna). Jansson (1950).
-MÖR ~mö2r l. ~mœ2r, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. -MYR, m. l. r. (sill- 1828 osv. sille- 1953 osv. -myr 1828. -mör 1828 osv.) [sv. dial. sill(e)-mör; senare leden av sv. dial. mör, myra, liten stackare, sillyngel, småsill, av fsv. mör, myra (se myra, sbst.2)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sillyngel, småsill; i sht koll. HSillfBohusl. 45 (1828).
-NACKE. (sill- 1741 osv. silla- 1700 osv. sille- c. 1657 osv.) nacke på sill; ofta metonymiskt: sillhuvud. Modée Dår. 82 (1741). Att fiska krabbor på en vit sten eller en sillnacke i ett snöre. Jönsson SkånSomr. 97 (1924, 1935). särsk. (numera bl. tillf.) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk.
a) (†) i uttr. hela världen dansar på en sillnacke för ngn, inga bekymmer oroa ngn, ngns tillvaro är sorgfri l. dyl. Hela wärden danza nu på en silenaka for migh. Horn Beskr. 31 (c. 1657).
b) ss. okvädinsord. NVedboDomb. Höstt. 1700.
-NOT. (sill- 1759 osv. sille- 1759 osv.) sillvad; äv. (i vissa trakter) om strömmingsnot. GbgMag. 1759, s. 88. SvFiskelex. (1955).
-NÄRING, sbst.1 jfr näring, sbst.2 3. Eydal HavSilv. 103 (1944).
-NÄRING, sbst.2 (sill- 1859 osv. silla- 1949 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr näring, sbst.3 Åström VertebrDj. 28 (1859).
-NÄT. (sill- 1741 osv. sille- 1786 osv.) nät för sillfiske; äv. (i vissa trakter) om grovmaskigt nät för fångst av storvuxen strömming. AllmogHemsl. 110 (i handl. fr. 1741; för fångst av storvuxen strömming). Hedin Pol. 2: 38 (1911; för sillfiske).
-OLJA. ur (ång)kokt sill l. sillavfall (t. ex. gm pressning) extraherad olja; jfr -tran. Westring SvLafv. 1: 258 (1805).
Ssgr: sillolje-fabrik. Engström Häckl. 61 (1913).
-industri. Odhe ModIsl. 211 (1937).
-PACKARE. (sill- 1650 osv. sille- 1663 osv.) person som (yrkesmässigt) sysslar med att packa sill; särsk. (förr) om i en stads tjänst anställd (edsvuren) packare (se d. o. 1 slutet) som besiktigade o. (om)packade (l. övervakade (om)-packningen av) sill som infördes till (l. utskeppades från) staden. HSH 31: 35, Tab. 3 (1663). Beslagskarlar och extraordinarie Stads-tienare, Stads- och Brandwakts-karlar, Sillpackare, Jern- och Wed-bärare (skola anställas mot årslön). PH 5: 3402 (1752). De ordinarie sillpackarna, vilka hade till speciell uppgift att prova sillaken och undersöka kvaliteten på sillen, hade arbete året runt. Erixon SthmHamnarb. 57 (1949; om ä. förh.). jfr (†): Larss Persson Fougte Sillpackare (dvs. uppsyningsman över sillpackarna). BoupptSthm 25/4 1650.
Ssgr: sillpackar-, äv. sillpackare-loge. (vard., föga br.) på teater o. d.: hylla (se hylla, sbst. 2 a). Auerbach (1913).
-pengar, pl. (numera bl. tillf.) om betalning l. kostnad l. avgift för sillpackares arbete; jfr packar-penningar. Schulthess (1885).
-tjänst. tjänst l. befattning ss. sillpackare. Calonius 4: 147 (1796).
-ämbete. (förr) sillpackarnas skrå. MeddNordM 1893—94, s. 90.
-ämbets-låda. (förr) jfr låda, sbst.1 1 b. BoupptSthm 1684, s. 873 b.
-PACKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. plats l. lokal o. d. där sill packas. Fartyget är ett slags flytande sillpackeri. SvD(A) 1958, nr 341, s. 3.
-PACKERSKA. kvinna som (yrkesmässigt) packar sill; jfr -packare. Dalin FrSvLex. 1: 391 (1842).
-PACKNING. jfr packning 1; äv. bildl. PH 5: Qqqqq 2 a (1756). Forsslund Storg. 105 (1900; bildl.).
-PASTEJ. (i sht förr) pastej med fyllning av sill. Warg 315 (1755).
-PATRON. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -grosshandlare. WoJ (1891).
-PERIOD. period (se d. o. 2) som kännetecknas av (riklig) förekomst av sill (inom visst område); särsk. dels om sillfiskeperiod (se d. o. 1), dels om sillfiskesäsong. HSillfBohusl. 126 (1833; om sillfiskeperiod). SFS 1901, Bih. nr 4, s. 64 (om sillfiskesäsong). Eydal HavSilv. 26 (1944).
-PILK. (i sht i vissa trakter) fiskredskap av samma typ som en pilk (se pilk, sbst.1), försett med ett större antal krokar på (styva) tafsar o. använt vid fiske av sill som står i stim; jfr -häckla, -pirk. Rig 1951, s. 119.
-PILKNING. (i sht i vissa trakter) sillfiske med (sill)-pilk. Rig 1951, s. 119.
-PIPARE. (sill- 1901 osv. silla- 1855 osv.) [sannol. med syftning på nejonögonens vana att äta sig in i sillar som fastnat i utlagda nät (jfr pipare, sbst.2); möjl. dock bildat (l. anslutet) till pipare, sbst.1 (nejonögonens rörformiga kroppar o. gälspringor längs sidorna komma dem att likna flöjter, o. enl. folktron kunna de ge från sig pipande ljud)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) nejonöga; jfr anprejare, lamprick, sugare o. silla-pipa. Nilsson Fauna 4: 744 (1855; om havsnejonöga; från Blek.). Gosselman ZoolBotBlek. 6 (1864; om vanligt nejonöga).
-PIRK. (i sht i vissa trakter) = -pilk. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 130 (1923).
-PLATS. (sill- 1839 osv. sille- 1759 osv.) sillfiskeplats; äv. om plats l. ort dit sill införes från sillfiskeplats(er) för försäljning o. distribution. GbgMag. 1759, s. 98. Transporten af sillen från fångststället in till ”sill-platserna” ombesörjas af ”följarbåtar”. VFl. 1912, s. 47.
-PREMIE. (förr) ss. belöning för fiske l. beredning av sill utdelad premie. PH 6: 4752 (1758).
-PRESS. (i sht i fackspr.) press varmed sillolja pressas ur sill l. sillavfall. Eydal HavSilv. 66 (1944).
-PRESSMASKIN ~002. (numera bl. tillf.) sillpress. HSillfBohusl. 11 (1826).
-PRODUKT. av sill framställd produkt. Ljungman ÅtgBohSillf. 40 (1878, 1882).
-PRÅNGARE. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) kringvandrande l. kringresande sillhandlare. SocDem. 1892, nr 158, s. 4.
-PUDDING. kok. pudding med sill ss. huvudbeståndsdel; jfr -låda 2. Oec. S 8 a (1730: Sill-Budding).
-PYTT. [med avs. på senare leden se pyttipanna] kok. maträtt av stekta tärningar av urvattnad salt sill, lök m. m. Högstedt KokB 119 (1920).
-PÅSE. (numera föga br.) skämts. l. förklenande, om mattornister. Engström Lif 38 (1903, 1907).
-RAPPORT. (i fackspr.) rapport rörande förekomsten av sill l. sillfiskets utfall o. d. GHT 1892, nr 172, s. 2.
-RAS. jfr ras, sbst.2 1 b, o. -varietet. HSillfBohusl. 142 (1833).
-REKOGNOSERING l. -REKOGNOSCERING. (i fackspr.) sillsökning. LantbrStyrBer. 1915, s. 534.
-RENSARE. person som (yrkesmässigt) rensar sill. Björkman (1889).
-RENSERSKA. kvinnlig sillrensare. Schulthess (1885).
-RESERVOAR. (i fackspr.) behållare för förvaring av sill (vid sillsalteri o. d.). PT 1907, nr 290 A, s. 4.
-RIK. om tid l. fiskevatten o. d.: rik på sill. Ahlman (1865). Den sillrika vintern 1895—1896. De Geer SvNatRiked. 2: 173 (1950).
-ROM. jfr rom, sbst.1 1. Kalm Resa 1: 85 (1753).
-RULAD l. -RULLAD l. -ROULAD. kok. jfr rulad 1. Schröder Dunker Fiskberedn. 98 (1890).
-RULLE. (numera bl. mera tillf.) sillrulad; jfr rulle, sbst.3 3 c. Montell Frun 26 (1898: sillrullorna).
-RUMPA. (sill- 1930 osv. silla- c. 1645 osv.) (numera bl. vard.) sillstjärt; jfr rumpa, sbst. 1 d. IErici Colerus 2: 11 (c. 1645).
-RUSH l. -RUSCH. (tid av livlig rörelse o.) tillströmning av människor under period av givande sillfiske; jfr rush, sbst.2 2 (b), o. rusch, sbst.1 1. Hasslöf SvVästkustf. 409 (1949). TurÅ 1964, s. 201.
-RÅK. (sill- 1751 osv. sille- 1759) innanmäte av sill, sillavfall; jfr råk, sbst.5 Linné FörelDjurr. 198 (1751).
-RÄTT. maträtt som utgöres av sill l. vari sill ingår ss. (en av) huvudbeståndsdel(arna). Eydal HavSilv. 168 (1944).
-RÖKARE. (sill- 1795 osv. sille- 1759 osv.) jfr -rökning. GbgMag. 1759, s. 78.
-RÖKERI 1004 l. 0104, äv. 3~002. särsk. konkret. Ljungman Sillsaltn. 8 (1882).
-RÖKNING. (sill- 1805 osv. sille- 1759) rökning (se röka, v.2 1 d) av sill. GbgMag. 1759, s. 78.
-SALLAD l. -SALLAT. sallad med sill ss. huvudbeståndsdel (numera vanl. utgörande en finskuren blandning av sill, kött, potatis, gurka, ägg, rödbetor o. äpplen, stundom garnerad med vispad grädde l. hackade ägg). HovförtärSthm 22/7 1636 C. Sillsallaten höjde sin röda kulle i vit garnering ur en skål. Sjöberg Kvart. 656 (1924). särsk.
a) i jämförelser. En beställsam jockey, mångfärgad och brokig som en sillsalade. Knorring Qvinn. 3: 73 (1836). Men jag ta'r ej på mej det jag inte gjort, inte om man hackade mej så små som sillsalad, svarade fången trotsigt. Sundblad LandStrand 123 (1891).
b) mer l. mindre bildl.
α) (vard., skämts.) om ngt som kännetecknas av (alltför) brokig färgblandning; särsk. om det åren 1844—1905 använda blå, gula, vita o. röda, i flaggans övre hörn närmast flaggstången placerade svensk-norska unionstecknet. Sedan .. (svenska flaggan) fått sina främmande tillsatser, kallar .. (den svenske sjömannen) den för sillsalaten och harlekinsmanteln. AdP 1859—60, 4: 203. Skola vi ha den gamla enkla blå-gula flaggan tillbaka eller kanske behålla sillsallaten som ett ljuft minne af en älskad broder(?) SD 1905, nr 280, s. 5. Många (väverskor) blandade .. kulörerna (i trasmattorna) hur som helst och fick fram en nyttig men ful sillsallat. Form 1950, s. 206.
β) om ngt som utgör en blandning av många olika (stundom mer l. mindre oförenliga l. icke sammanhörande) beståndsdelar: konglomerat, mischmasch, röra, sammelsurium, ”soppa” l. dyl. Nyss slogs det olja i lifvets sillsallat nu öses det Ättika. Bremer Brev 1: 115 (1830). Titelvignetten (till ett planerat album) skulle (naturligtvis) du (dvs. Carl Larsson) teckna. Kanske en sillsallad af din vinberså, du och din hustru och dotter, julgranen i matsalen, badscen på bryggan, en målande målare i naturen o. d. Strindberg Brev 5: 185 (1885). Den lustiga sillsalat på olika språk vi byggnadstekniker begagnade oss emellan, när vi talade med rena finnar. Ahrenberg Männ. 6: 142 (1914).
-SALT. (i fackspr.) avfallsprodukt från sillsalteri, bestående av det efter (den provisoriska) stupsaltningen på sillen kvarvarande salt som borttages, då sillen saltas om. SvT 1852, nr 19, s. 4.
-SALTARE. person som yrkesmässigt saltar sill l. driver sillsalteri. GbgMag. 1759, s. 79. jfr: Håll er i skinnet, förbannade sillsaltare! Nordström Landsortsb. 275 (1911; om norrmännen år 1905).
-SALT-BITTER. (i vitter stil, mera tillf.) bildl.; jfr bitter, adj. 2 b η, o. salt-bitter. Ingen annans humor är så sillsaltbitter (som Albert Engströms). GFröding i UNT 1898, nr 1084, s. 3. Dens. Gralst. 78 (1898).
-SALTERI1004 l. 0104, äv. 3~002. anläggning l. lokal för (in)saltning av sill. PH 7: 5398 (1762).
Ssgr: sillsalteri-idkare. (numera bl. mera tillf.) jfr idkare 3. PH 10: 363 (1774).
-verk. (†) konkret: sillsalteri. IT 1791, nr 8, s. 3. VetAH 1817, s. 160, Pl. 1.
-ägare. GT 1788, nr 18, s. 4.
-SALTERSKA. jfr -saltare. Carlén Skuggsp. 1: 118 (1861, 1865).
-SALTNING. jfr salta 2. SvMerc. 1763, s. 708 (1761).
Ssgr: sillsaltnings-konst. jfr konst 3 e. SwFiskefänget 47 (1791).
-tid. AnmFörslSillfFörbättr. 2 (1770).
-SEGLARE. (förr) segelfartyg använt för sillfiske l. transport av sill. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 116 (1923).
-SEGLATS. (mera tillf.) jfr -segling. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 130 (1923; om ä. förh.).
-SEGLING. (numera bl. mera tillf.) segling med fartyg som transporterar sill. GHT 1898, nr 31, s. 4.
-SEXA. (ss. avslutning på en fest, oftast på natten l. framemot morgonen serverad) lätt måltid med sill(rätter) ss. huvudbeståndsdel; jfr sexa, sbst.2 2, o. -supé. Laurin Minn. 2: 456 (1930).
-SKARA. (sill- 1826 osv. sille- 1784) (numera bl. mera tillf.) om sillstim l. stor mängd av sill i havet. Trangrumsact. 163 (1784).
-SKEPP. (numera bl. tillf.) jfr -båt. Bliberg Acerra 456 (1737).
-SKOTT. fisk. mängd av till vattenytan uppstigande luftblåsor som ange förekomst av sillstim. TT 1901, Allm. s. 132.
-SKUTA. (sill- 1893 osv. sille- 1542 osv.) jfr -båt. G1R 14: 314 (1542).
-SKÖT l. -SKÖTE. (i vissa trakter) sköt för fiske av storvuxen strömming. Enholm Anm. 1: 10 (1753).
-SLAG.
1) [jfr t. die schlacht von den heringen, eng. the battle of the herrings, fr. la journée des harengs] hist. i sg. best., om fältslaget utanför Orléans den 12 februari 1429, då franska trupper angrepo en engelsk fora med proviant huvudsakligen bestående av sill. Rydberg Schlosser 10: 65 (1860).
2) slag av sill; jfr -art. Trangrumsact. 73 (1784; om skarpsill).
-SLÄDE. (förr) om slädliknande behållare på medar, använd för transport av sill vid trankokeri. VetAH 1817, s. 52.
-SLÄKTE(T). zool. fisksläktet Clupea Lin. (i sht förr äv. med inbegrepp av släktet Alosa Lin.). SwFiskefänget 47 (1791). DjurVärld 6: 30 (1962).
-SNÖRPVAD~02 l. ~20. fisk. snörpvad för sillfiske. VFl. 1907, s. 22.
-SOPPA. (i sht förr) soppa kokt på (färsk) sill. Oec. S 8 a (1730).
-SPAD. spad erhållet vid kokning av sill. Warg 317 (1755).
-STAGG. (sill- 1790 osv. sille- 1783 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll.: sillyngel, småsill. Trangrumsact. 51 (1783).
-STAM. bestånd l. ras o. d. av sill. HSillfBohusl. 62 (1832).
-STAMP. (numera i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) av sillvrakare för märkning av silltunnor använd stamp. Engström Blandn. 78 (1925; om ä. förh.).
-STAV. (mera tillf.) silltunnstav. Edberg TräB 152 (1929).
-STEKARE. (i sht förr) långsmal järnpanna (med lock) för stekning av sill. BoupptVäxjö 1893.
-STIM. stim (tätt samlad mängd) av sill. Ferrner ResEur. 8 (1758).
-STIMNING. (numera bl. mera tillf.) bildning l. uppträdande av sillstim. Åstrand 2: 272 (1855).
-STJÄRT. (sill- 1736 osv. sille- 1784 osv.) stjärt på l. från sill; äv. mer l. mindre hyperboliskt l. metonymiskt. Broocman Hush. 6: 53 (1736). Svenskarna skulle inte få en sillstjärt om det vore rätt, säger någon (av Skagenfiskarna). Barthel Sill 49 (1929).
-STRYPARE. (vard.) ss. nedsättande benämning på person som sysslar med (handel med) sill; vanl. om specerihandlare l. biträde i speceributik; stundom äv. i allmännare anv., nyttjat ss. nedsättande tillmäle l. dyl. Blanche RikaM 8 (1845; om handlande). Landsm. XVIII. 8: 35 (1900; om butiksbiträde). Rig 1932, s. 18 (om skolpojkar i ä. tid i fjärde klass i Västerås läroverk).
Ssgr (vard., mera tillf.): sillstrypar-, äv. sillstrypare-folk. Lidman Vällust 97 (1957; om norrmännen år 1905).
-snobb. knoddaktig snobb. Brand 1905, nr 10, s. 8.
-STRÖMMING. (i vissa trakter) om storvuxen strömming. Widegren FiskNorrb. 36 (1861).
-STÄMPEL. (numera i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) om stämpel använd av sillvrakare för märkning av silltunnor (jfr -stamp) l. om det med sådan stämpel åstadkomna sillmärket. Ljungman Sillsaltn. 74 (1882; om sillmärke).
-STÄNG. fisk. med (stäng)-vad åstadkommen avstängning i havet l. av havsvik o. d., vari (större) mängd av sill hålles instängd för att senare (successivt) upptagas. ST 1893, nr 966, s. 2.
-STÖR. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sillkung (se d. o. 2 a) l. annan större silliknande fisk (förr äv. uppfattad ss. hörande till störsläktet); jfr sille-störra. Lorich Fisk. 45 (1790). Svensson BerSillf. 6 (1822). Anm. Hos Cederström Fiskodl. 263 (1857) användes ordet om fisken Acipenser sturio Lin., vanlig stör. —
-SUPÉ. (numera bl. tillf.) jfr -sexa. Johansson Dagb. 2: 74 (1881).
-SVÄRM. (sill- 1797 osv. sille- 1759 osv.) jfr -stim. GbgMag. 1759, s. 77.
-SÄLTA. [sv. dial. sillesälta, sillsält] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sillake. Björlin Elsa 180 (1879).
-SÄSONG. (i sht i fackspr.) sillfiskesäsong. KemT 1912, s. 166.
-SÄTTGARN~02 l. ~20. fisk. sättgarn för sillfiske. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 91 (1923).
-SÖKARE. fisk. person som utför sillsökning; jfr -kännare. LantbrStyrBer. 1915, s. 535.
-SÖKNING. fisk. sökning l. spaning efter sillstim (från fartyg l. flygplan); jfr -känning. TurÅ 1917, s. 127.
-TARM. särsk. mer l. mindre bildl. Den yngste (mannen) .. spände sina silltarmar till muskler. Olsson FinnÖde 23 (1953).
-TECKEN. fisk. tecken (t. ex. förefintlighet av valar, fåglar l. sillskott) på förekomst av sillstim (i visst fiskevatten). BohFiskT 1885, s. 195.
-TID. jfr -period. Ljungman BerExpHafsfisk. 13 (1873). Nycander Haf 75 (1898).
-TILLGÅNG~02 l. ~20. tillgång på sill. Ljungman ÅtgBohSillf. 40 (1878, 1882).
-TORG. (i sht förr) torg använt för försäljning av sill. Lindfors 2: 415 (1824).
-TRAN. (sill- 1774 osv. sille- 1784 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) sillolja (framställd enligt äldre metoder). PH 10: 362 (1774).
Ssgr (numera i sht i skildring av ä. förh.): silltrans-, äv. silltran-kokeri. konkret, motsv. kokeri b. Hjelm PVetA 1788, s. 28.
-TRANSPORT. abstr. o. konkretare. Ljungman Sillsaltn. 172 (1883). Hasslöf SvVästkustf. 397 (1949; konkretare).
-TRUT. måsen Larus fuscus Lin., sillmås. Sundevall (o. Kinberg) Pl. 50 (1862).
Ssgr: silltruts-, äv. silltrut-bo. Rosenius SvFågl. 5: 208 (1939).
-ras. zool. jfr ras, sbst.2 1 b. Lönnberg SvFåglFlyttn. 163 (1935).
-TRÅL. i sht fisk. trål för sillfiske. LAHT 1913, s. 52.
-TRÅLARE. i sht fisk. jfr -fiske-båt. SvD(A) 1959, nr 49, s. 6.
-TRÅL-FISKE. i sht fisk. LAHT 1913, s. 52.
-TRÅLNING. i sht fisk. silltrålfiske. LAHT 1913, s. 52.
-TRÄ. (sill- 17501799. sille- 16291760) (†) träkärl (tunna l. dyl.) för l. med sill; jfr sille-träd. BtÅboH I. 4: 46 (1629). VDAkt. 1800, nr 141 (1799).
-TULL. (sill- 1891 osv. sille- 1638 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) tull på (införd) sill. PrivFrihetsbrJönk. 127 (1638).
-TUNNA. (sill- 1738 osv. silla- 1780 osv. sille- 1546 osv.) [fsv. sildatunna] tunna för l. med (saltad) sill; äv. (om förh. före 1865) ss. sillmått (av växlande storlek) för färsk l. saltad sill. JönkTb. 151 (1546). SvFiskelex. (1955; ss. sillmått).
Ssg: silltunn- l. silltunne-stav. Virgin AnmNordsjöf. 32 (1774).
-TUNN-TRÄ. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tunna för l. med sill. Levander DalBondek. 1: 135 (1943).
-TÅNG. tång använd ss. redskap vid (behandling l.) försäljning av (salt) sill. HandHantv. Hand. 7: 78 (1939).
-TÖS. (i sht i vissa trakter) (ung) sillarbeterska; jfr -flicka. TurÅ 1904, s. 289.
-UNGE. (i sht i fackspr.) sillyngel l. ung sill. Trangrumsact. 163 (1784).
-UPPKÖPARE~0200. person som (yrkesmässigt) köper upp sill av fiskare för vidare distribution. PH 9: 493 (1771).
Ssg: silluppköpar-, äv. silluppköpare-avgift. (förr) avgift erlagd av silluppköpare för handelsrättigheter. HProtBerednSillf. 1788, s. 111.
-UPPKÖPERI10104, äv. 3~0102. (i sht i fackspr.) om silluppköpares verksamhet. PH 10: 365 (1774).
-VAD, r. l. f. (sill- 1783 osv. sille- 1783 osv.) i sht fisk. vad för sillfiske. Trangrumsact. 39 (1783).
Ssgr (i sht fisk.): sillvads-, äv. sillvad-båt. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 119 (1923).
-VAGN. (sill- 1774 osv. sille- 1774 osv.) (numera bl. tillf.) jfr -kärra. PH 10: 367 (1774).
-VAL, sbst.1 [jfr d. sildehval, t. heringswal; sannol. efter nor. sildeval, sildekval] zool. fenvalen Balænoptera physalus Lin., som lever bl. a. av sill (o. som enligt folktron tänktes jaga sillstimmen in mot kusten), rörval; äv. om andra (mer l. mindre närstående) bardvalar (i denna anv. numera bl., föga br., i uttr. mindre sillval, sejval). Orrelius Djurkänn. 582 (1776: Sill-qwalen; möjl. om blåval). Nilsson Fauna 1: 636 (1847). Dalin (1854; om nordkapare). FoFl. 1906, s. 167 (: mindre sillhvalen).
-VAL, sbst.2 (numera bl. tillf.) om antal av åttio sillar. Lindfors (1824).
-VARA. vara bestående l. framställd av sill. Ljungman Sillsaltn. 56 (1882).
-VARIETET. i sht zool. jfr -ras. HSillfBohusl. 154 (1839).
-VATTEN. fisk. om (mängd l. skikt av) vatten innehållande sillstim. SvRike I. 1: 238 (1899).
-VINTER. jfr -år. Under goda sillvintrar. Nycander Haf 86 (1898).
-VRAK. fisk. sillavfall; förr äv. [jfr t. heringswrack] om sill som vid sillvrakning klassificerats ss. sekunda l. sämre sort. Rebau NatH 1: 563 (1879; om sämre sill). Klint (1906).
-VRAKARE. (sill- 1787 osv. sille- 1760 osv.) [jfr d. sildevrager, nor. sildevraker, t. heringswracker] av myndighet tillsatt befattningshavare med uppgift att förrätta sillvrakning (se d. o. 2); i fråga om nutida sv. förh. bl. (vard.) om kontrollör med bl. a. sådana uppgifter. GbgMag. 1760, s. 544. Blomberg BlVulk. 100 (1924; om isländska förh.). Idun 1950, nr 24, s. 18.
-VRAKNING.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fiske av sill (strömming) med drivgarn, vraksillfiske. KarlskrT 1924, nr 222, s. 1.
2) [jfr d. sildevragning] offentlig (frivillig l. obligatorisk) kontroll av kvalité på salt sill, sillkontroll. Ljungman Sillsaltn. 74 (1882; om skotska förh.). 2SvUppslB (1953).
-VRÄKARE. (numera mindre br.) sillvrakare. Sundelius NorrköpMinne 703 (1798). Östergren (1938).
-VÄDER. (i vissa trakter) om väder lämpligt för fiske av sill (strömming). Åhstrand Öl. 59 (1768).
-VÄNDNING. [jfr -blixt 2] (†) kornblixt. Möller (1790). Heinrich (1828).
-YNGEL. yngel av sill; ofta koll. HSillfBohusl. 44 (1828; koll.). SvFiskelex. 494 (1955).
-ÅR. om år med tanke på sillfiskets utfall. Under de rika sillåren. HSillfBohusl. 56 (1832).
-ÄTARE. om person (l. djur) som äter sill. Dalin FrSvLex. 1: 538 (1842). Japanerna äro inga stora sillätare. Eydal HavSilv. 162 (1944).
-ÖGA. [med tanke på de i förhållande till sillynglets storlek mycket stora ögonen] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sillyngel. Ekström AfhFiska 9 (1845).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SILLA-BRÄDE, -DOPPING, -FJÄLL, -FÅNG, -FÅNGST, -GARN, -HUVUD, -MJÖLKE, -NACKE, -NÄRING, se A.
-PIPA ~pi2pa, f. l. r.; best. -an; pl. -or. [sannol. till pipa, v.2 1; möjl. dock till pipa, v.1 1; med avs. på namngivningsgrunden jfr sill-pipare] fisk hörande till familjen Petromyzontidæ, nejonöga. Cederström Fiskodl. 260 (1857).
-PIPARE, -RUMPA, -TUNNA, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SILLE-BAS, -BERG, se A.
-BETE. [jfr bete, sbst.6 (se beta, sbst.2), o. räcke-bete] sillbit. TurÅ 1936, s. 129 (från Dalsl.).
-BLIXT, se A.
-BLÄKE, sbst. [senare leden sannol. (dialektal) sidoform till blek, sbst.1, o. bläck, sbst.2; jfr bleke, sbst.3, o. bläcka, sbst.2] (†) sillblänk. Wallerius DeLuce 31 (1706). Tuneld Geogr. 1: 537 (1773).
-BOD, -BÅT, -BÖJS, -DRÄKTE, se A.
-FART. [jfr holl. haringvaart] (†) (färd l. segling för) sillfiske. Memorial öf(ve)r Sille fahrtens inrättande i Götheborgh, på Hollenscht Maneer. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 19 (i handl. fr. 1667; rättat efter hskr.).
-FISKE, -FISKERI, -FJÄLL, -FJÄRDING, -FYLLNING, -FÅNGST, -FÄNGARE, -FÄNGE, -GARN, -GRUMS, -GÄL, se A.
-GÄLSEL, r. l. f. (-gärsel) [senare leden vbalsbst. till gäla, v.1] (†) sillgrums. Barchæus LandthHall. 27 (1773).
-KRÄMARE, -KÄRL, -KÖP, -LAKE, -LAST, -MÖR, -NACKE, -NOT, -NÄT, -PACKARE, -PLATS, -RÅK, -RÖKARE, -RÖKNING, -SKARA, -SKUTA, se A.
-SLAKTNING. (†) i sg. best., = sill-slag 1. Brask Pufendorf Hist. 131 (1680; t. orig.: die Schlacht von den Heringen).
-STAGG, -STJÄRT, se A.
-STÖRRA ~stœr2a, f. l. r.; best. -an; pl. -or. [sannol. av nor. sildestørje, sillkung (se d. o. 2 b), till størje, stör (se störja)] om sillen Alosa fallax Lacép., staksill; jfr sill-stör. Malm Fauna 587 (1877).
-SVÄRM, -TRAN, -TRÄ, se A.
-TRÄD. (†) = sill-trä. PH 3: 1617 (1740).
-TULL, -TUNNA, -VAD, -VAGN, se A.
-VARP. (†) konkret, om sillfångst erhållen vid notvarp; jfr sill-dräkte. Broman Glys. 3: 640 (c. 1740; i pl., konkret).
-VARV. (†) = sillfiske-period 1. GbgMag. 1759, s. 76.
-VRAKARE, se A.
Avledn. (till 1): SILLERI, sbst.2, n. (†) arbete med sillberedning. (De halländska drängarna) hålla sig gärna vid lättare arbeten: de gå om hösten till Göteborg på Silleri och till Skåne att tröska. Barchæus LandthHall. 61 (1773). Därs. 94.
SILLIG, adj. som härrör från l. varit i beröring med l. erinrar om sill; som luktar sill l. har fjäll l. lag o. d. från sill på sig; äv. om smör: som har lukt o. smak erinrande om sill (jfr oljig 3 b). LB 3: 443 (1903; om smör). Frän, salt och sillig slog luften emot mig redan då jag steg ut ur tåget i Hälsingborg. Wägner Genomskåd. 91 (1937). (Man) blir .. sillig om fingrarna. Vattenkranen blir sillig, och man får stekos i håret. SvD(B) 1953, nr 332, s. 8. TT 1955, nr 15, s. III (om smak hos smör).
Spoiler title
Spoiler content