[av t. siemann, av sie, hon (av mht. si(e), sī, av fht. siu, sī), till den ieur. pronominalstam som föreligger bl. a. i fvn. sá, denne, sú, denna, got. si, hon, gr. ὁ, ἡ, den (m. resp. f.), sanskr. sa(ḥ), sya(ḥ), denne, o. mann (se MAN, sbst.2). — Jfr SIMON, sbst.2]
(†) man med feminina karaktärsdrag, toffelhjälte l. dyl. Til Siman tu tigh icke göra läät, / Ty Gudh haar skapat tigh effter sitt belät, / Och wil at tu skal wara en Man, / Hustrun skal tigh lydha försann. Leuchowius Zader 274(1620). Weise 1: 9(1769).
SAOB
