SIMPEL sim4pel, sbst.1, förr äv. SEMPEL, r. l. m.; best. -n; ss. ssgsförled äv. SAMPEL- sam3pel~.
Ordformer
(sampel- 1966 (: sampelstol) osv. sempel 1804—1872. simpel 1804 osv.)
Etymologi
[jfr holl. simpel, t. zampel, sempel, fr. semple; möjl. av eng. simple, simpelsnöre, harneskrustning, substantivering av simple, enkel (se SIMPEL, adj.)]
vävn. på vävstol: anordning för mönstervävnad, bestående i ett arrangemang av snören förbundna med solvens övre del på sådant sätt att man gm att dra i ett visst snöre lyfter just de varptrådar som äro aktuella för det valda mönstret, dragrustning, harneskrustning; numera företrädesvis ss. förled i ssgr. Wikforss 2: 1030 (1804). TySvOrdb. 2784 (1932).
Ssgr (vävn.): SIMPEL-HARNESK. (i sht i skildring av ä. förh.) om harnesk (se d. o. 3) i simpelstol, dragrustning, harneskrustning. 2NF 33: 41 (1921; om ä. förh.). —
-KORT, se d. o. —
-SNÖRE. [jfr t. zampelschnur, sempelschnur] om vart o. ett av de snören som ingå i harneskrustning; jfr simpelkort. Wikforss 2: 598 (1804). —
-STOL. [jfr t. zampelstuhl, eng. simple loom] (numera i sht i skildring av ä. förh.) vävstol med harneskrustning, dragvävstol. Wikforss 2: 1030 (1804). BonnierLex. (1966; om ä. förh.).
