[sv. dial. simper, semper, sämper; jfr d. (dial.) simper, semper, nor. dial. semper, lt. semper, mnl. simperlijc, t. zimper(lich), t. dial. (Schweiz) semper; jfr äv. fris. simperje, vara surmulen, klaga missnöjt, eng. simper, skratta affekterat o. dumt; möjl. till en nasalerad biform till den germ. rot som föreligger i SIPP. — Jfr SEMPERTINISK,SEMPERTUPPA]
(†)
1) (överdrivet l. tillgjort) fin l. förnäm; äv. dels: (överdrivet l. tillgjort) sedesam l. ärbar, pryd, sipp, dels: (överdrivet l. tillgjort) återhållsam i mat o. dryck; äv. substantiverat (äv. ss. fingerat personnamn). Then stora sempra werldenes weka gudh (dvs. buken). PErici Musæus 1: 14 a(1582). Den andra (unga flickan) simmer (dvs. skrider) fram, som hon på hiulen runne, / Sempert och nippert nog. CupVen. A 1 b(1669). När .. (glädjeflickor) äta ihop med sine älskare, så sker det hel småt och sämpert. .. Men när de äro ensamma hemma hos sig .. äro (de) så glupska at de (osv.). Österling Ter. 1: 395(1699). Dalin Arg. 1: 220(1733, 1754: Fru Simper). Jag älskar blott sanning och liflig Natur. / En mine af min Iris, desz endaste blink / Utskämmer de Simpras utprålning och smink. Dens. Vitt. 3: 117(c. 1740). Mången super i mjugg, men mest är simper i sällskap. Nicander GSann. 86(1767). Weste FörslSAOB(c. 1815).
2) blyg l. förlägen l. tillbakadragen l. trög l. loj. I ståån så simpra och säfwerliga, godt folk! Courage! Gifwen hwarandra händer. Lagerström Holberg MadApr. 96(1736; yttrat till fästfolk). Schultze Ordb. 3910(c. 1755).
3) övermodig l. näbbig l. hånfull l. spotsk. (Eng.) Minx, .. (sv.) en sämper spåtsk flicka. Serenius Mm 2 b(1734). Schultze Ordb. 3910(c. 1755).
