SIMPLICITER simplis4iter l. -pli4s-, äv. 0302, adv.
Etymologi
[jfr t. o. eng. simpliciter; av lat. simpliciter, till simplex, enkel (se SIMPLEX-)]
(numera bl. tillf., i lärd l. vitter stil) enkelt (se ENKEL 7 a, b); äv.: helt enkelt (se ENKEL 7 c α) l. endast o. allenast; i sht förr äv.: utan kommentarer l. modifikationer; jfr SIMPEL, adj. 4, 5 c, 6, SIMPLEMANG 1, 2. AOxenstierna 5: 577(1630). Swedberg Schibb. 298(1716). Ståndet (fann) gådt att simpliciter bifalla Riddersk. och Adelens mening. 2BorgP 3: 176(1727). Om ni ville slå ihjäl .. (”grinaren”), kan ni icke få honom at se denna saken simpliciter såsom denna saken: utan han måste nödvändigt se bredevid. Thorild (SVS) 3: 92(1791). 2SvUppslB(1953).
