publicerad: 1922
ENKEL äŋ4kel l. eŋ4kel (ängkel Weste, ä´nngkl Dalin; uttal dels med e-, dels med ä-ljud betygas av Hof Skrifs. 202 (1753)), adj. -kle32, äv. 40, -kla; -klare302, äv. 400. adv. -T.
Ordformer
(en(c)kel(l) ÄARäfst 140 (1596) osv. än(g)kel P. Artedi (1729) hos Lönnberg Artedi 46 osv. (stavn. än- dock ytterst sällsynt). -kil FinlH 4: 294 (1556). — inkell Ångerm. landstingsprot. 30/12 1643, fol. 59)
Etymologi
[fsv. enkil, enkling, motsv. d. enkelt, nor. enkel (i bet. 7 e, samt i denna bet. inlånat i modern d.), nisl. ekkil, enkling; lånat av mnt. enkel, motsv. mnl. enkel (inckel), holl. enkel (enkeld); jfr got. ainakls, ensam. Ordet är en avl. av EN, räkn., med samma suffix som i det likbetydande lat. singulus. Ordet har i sin betydelseutveckling i sv. helt visst påvärkats av t. einfach, fr. simple, lat. simplex]
1) (numera föga br.) som är (l. räknas ss.) bl. en, icke två, tre l. flere; en enda; numera bl. vid beräkningar. För ett Enckelt Breeff, eller Lodh (betalas i postavgift) ... Specialförordn. 19/7 1645, s. 7. En enkel Riksdaler. Ihre (1769).
2) (numera bl. i fackspr. i vissa uttr., se språkproven från 1765, 1875) som förekommer l. uppträder en o. en, utan sällskap med l. anslutning till andra; enstaka, ensam, tagen ensamt för sig; särskild, enskild, privat. Några enkle rijka Män i Landet. Risingh Kiöph. 10 (1669). Een dubbell Carolin och andra Enckla och lösa Penningar till 4 Caroliner. VRP 1710, s. 315. Et verldsligit regemente är sammansatt af monga .. Hushold ... Et hushold är åter sammansatt af enkla personer. Rydelius Förn. 21 (1718, 1737). Enkla Skepp säges om Orlogs Skepp som intet gå tilsammans under högre order än Chefen på hvart skepp. Dalman Sjölex. 17 (1765). Det är dock enklas nit som samfäld styrka gör. Bergklint Vitt. 57 (1774). I något enkelt fall (kan) detta bevis .. vara mindre pålitligt. Järta V. skr. 1: 121 (1816). De öfriga fenorna (hos fiskarna) sitta enkla, i medellinien af rygg och stjert. Sundevall Zool. 81 (1835). Briggen emottogs med enkla skott från galjonen. Trolle Duvall 2: 180 (1875). — särsk. (†) om änkling. Anders i Snörsäter belägrade sin deio, .. Och han war enkel dän tidh, han dätt giorde. ÄARäfst 140 (1596).
3) motsatt DUBBEL (l. FLERFALDIG); som bl. en gång utföres l. inträffar; som bildar l. utgöres av l. har bl. ett lager, en rad l. linje l. omgång osv.; som bl. en gång utgör l. innehåller l. svarar mot det normala i det varom fråga är. Enkelt porto, enkel portosats l. viktsats. En enkel omgång kläder. Enkel plöjning, plöjning bl. en gång. Enkel resa, biljett, (biljett för) resa till ett ställe (ej äv. för återresa). Enkelt bokhålleri, där varje post antecknas på bl. ett konto. Enkel annandagsfrossa, (förr) annandagsfrossa där anfallen ske bl. en gång under varje period. Sy med enkel tråd. Duken ligger enkel på bordet. Enkel söm, som utgöres av en enda rad styng (använd i vissa fall vid segelsyning). Enkelt block (sjöt.), block med en enda skiva. Enkel rodd (sjöt.), då bl. en roddare sitter på var bänk. Enkel kolonn (sjömil.), kolonn med bl. ett fartyg i bredd. Enkla filar, filar med enkel grad, på vilka alla ”grader”, dvs. åsar, gå åt ett o. samma håll o. äro sinsemellan parallella (motsatt dubbla, där två system av åsar korsa varandra); jfr ENKEL-GRADIG. Enkel sapp (bef.), löpgrav med bröstvärn på bl. den ena sidan. Enkel vind, (förr) enarmad vind (vindspel). Enkelt hyveljärn, som ej är försett med brytjärn l. klaff. Enkelt ljusbrytande kropp, i vilken en infallande stråle förbliver enkel (ej brytes i två). Enkelt sammansatta blad (bot.), då det allmänna bladskaftet direkt uppbär småbladen (utan att förut grena sig). Magist(er) Stodius och hans hustru .. (begrovos på en gång) för enckel betalningh. BtÅboH I. 11—12: 183 (1676). Hanor (dvs. tuppar), som hafwa enkla Kammar. Rålamb 13: 68 (1690). Enkel lösen (dvs. ett skott ss. igenkänningssignal) brukas af alla nationers Orlogsskepp utom Svenska, men Galeerer bruka dubbel lösen. Dalman Sjölex. 17 (1765). Magen (hos hästen) är enkel. Nilsson Fauna 1: 319 (1820). Enkel, dubbel och tredubbel parfymsprit (dvs. sprit som avdragits över parfymämnet resp. 1, 2, 3 ggr). AHB 54: 39 (1871). Detta slags kypertväfnader (kallas) ensidiga eller enkelt rätsidiga. UB 6: 435 (1874). Man spelade (i nummerlotteriet) på enkelt utdrag, då blott ett nummer behöfde komma ut. Lundin o. Strindberg GSthm 156 (1880). — särsk.
a) om blomma (jfr 6 b): med (skenbart) en krans av blomblad (kalkblad); motsatt: dubbel l. fylld; äv. om växt: som har enkla blommor. Dubble och enkle Roosor. Palmberg Ört. 71 (1684). Den enkla dahlian. 2 NF 9: 398 (1908).
b) (i sht förr) om myntstycke: som innehåller myntenheten en gång; jfr ENKANDE 2. Dubble och Enckle .. Daler. Stiernman Com. 3: 250 (1664). Enckla Ducater. Därs. 4: 201 (1679). Enkel slant, alias Treörs slant. Sahlstedt (1773; under slant).
c) om bokstav (jfr 6 a): som skrives (är skriven) bl. en gång; i synnerhet om konsonant; förr ngn gg äv. om vanligt bokstavstecken i motsats till sådant tecken som är sammansatt av två tecken (jfr språkprovet fr. 1753); äv. (eg. oriktigt o. numera knappast br.) om konsonantljud: kort. Långt n tecknas enkelt i sant. Swedberg Schibb. 25 (1716). (G-ljudet) höres .. enkelt uti vigt .. af masculinum vig. Ihre Förel. 27 (1745). Vocales .. delas .. uti enkla A, E, i, O, U, Y .. och dubla .. Å, af A och O (osv.). Molander Förespel 15 (1753). A. Noreen i Landsm. 1: 353 (1881; om konsonantljud; ordet inom citationstecken).
d) ss. stående attribut till vissa sbst., för att beteckna dessa ss. av mindre l. ringare l. sämre slag. Enkel falkon, falkonett, notslanga, skerpentin, benämning på vissa äldre artilleripjäser (till in på 1600-talet), vilka i allm. avsköto hälften så tunga projektiler som de vilka kallades ”dubbla”. Enkelt vadmal, taft osv., om tunnare vadmal osv. Enkla bräder, tunnare o. smalare än ”dubbla bräder”. Enckil skärpetine lod. FinlH 4: 294 (1556). Dubbelt siden groftgrun (ett slags sidentyg) .. Enckelt dito. OxBr. 11: 689 (1637). Dubbelt Wallmar .. Enkelt Dito. Grundell Anl. t. artill. 1: 23 (c. 1695). Höst Pergemotter änkla och dubbla. Rosensten Skog. 50 (1737). Så väl det dubbla och enkla ölet som svagdrickat. VetAH 1746, s. 168. Enkelt taft. Lind (1749). Enkle bräder. Sahlstedt (1773). — särsk. [jfr dan. o. nor. enkelt bekkasin (i d. benämning på halvenkla beckasinen)] i uttr. enkel beckasin o. d., om vadarefågeln Scolopax Gallinago Lin., horsgök. Jägare och Skyttar göra altid skilnad emellan Dubbla och Enkla Bäckasinen. Fischerström 4: 143 (1792). Nilsson Fauna II. 2. 2: 150 (1834). — jfr HALV-ENKEL.
4) [jfr motsv. anv. av mlat. o. nylat. simplex] i sht naturv. odelad, ogrenad. Horn som äro .. til skapnaden .. Enkle, .. odelade. Retzius Djurr. 125 (1772). Enkelt nerviga blad. Arrhenius Term. 45 (1842). Alla kindtänderna (hos gråsälen) hafva enkla rötter med undantag af de två innersta. Nilsson Fauna 1: 299 (1847). Främre ryggfenans strålar (hos de taggfeniga fiskarna äro) enkla (ej klufna) och oledade. Sundevall Zool. 104 (1860).
5) [anv. ansluter sig närmast till bet. 2] (i sht i fackspr.) utan särskild tillsats, utan bihang, utan komplikation; utan närmare bestämning; rätt o. slätt, utan vidare; ofta motsatt: KVALIFICERAD. Enkelt benbrott, då benpipan är bräckt, men muskler o. hud ej sönderslitna; motsatt: komplicerat benbrott. Enkelt fängelse, motsatt: straffarbete. Enkelt straff, motsatt: kvalificerat straff. Enkel stöld, som ej försvåras av t. ex. inbrott. Enkelt hor, där bl. en av de brottsliga är gift. Enkelt lönskaläge, som ej är försvårat gm särskild omständighet (t. ex. därigenom att den ena av parterna är minderårig). Enkelt avslag, enkelt nej, utan ngn närmare förklaring. Enkel pluralitet, majoritet, då mer än hälften av de avgivna rösterna tillfallit en mening osv.; motsatt: kvalificerad l. potentierad pluralitet. Enkel borgen, då borgensmannen är pliktig att betala blott i den mån huvudgäldenären ej förmår. Enkelt bolag, (enl. lagen av d. 28/6 1895) benämning på sådant bolag där bolagsman gentemot tredje man ej ansvarar för annat än det som han själv varit med om att avtala. Enkel sats (jfr 6 a), som består av subjekt o. predikat utan vidare bestämningar, naken l. outbildad sats (Almqvist Allm. spr. 56 (1829)). Then som enckelt Hoor bedrifwer. Kyrkol. 9: 4 (1686). Ett friskt sår utan krossade kanter eller s. k. enkelt sår. Tj.-regl. 1858, 1: 181. Förslag till lagar om enkla bolag (m. m.). (1890; boktitel). Vill du slåss, så säj ifrån! Jaså, du vill inte det? Då ska du bara få ett enkelt kok stryk. Engström En bok till 122 (1909). — (†) (Skolbarnen lära) de fem Hufwudstycken, först enkelt, och sedan Lutheri Förklarning. Emporagrius Cat. A 3 b (1669). (Lat.) Dies festus simplex, sine vigilia, (Sv.) Enkel helgedag utan Aftonsång. Verelius 303 (1681).
6) [jfr motsv. anv. av lat. simplex] som icke består av (olikartade l. självständiga) delar, som icke är sammansatt; enhetlig. Vtom thesse två enkla ideer, hafva vi ock andra, som äro mongfaldiga. Rydelius Förn. Föret. § 6 (1718, 1737). (Maskarna) indelas uti enkla och sammansatte. De sammansatte tyckas bestå af flere Djur i en kropp. Retzius Djurr. 30 (1772). Master till mindre fartyg göras af ett enda trä ock kallas då enkla master. Frick o. Trolle 2 (1872). Det finnes enkla och sammansatta förnimmelser. Öhrvall Populärvet. upps. 75 (1909). — särsk.
a) i åtskilliga språkvetenskapliga (l. logiska) termer: Enkelt ord o. d., som icke kan upplösas i flera självständiga ord. Sahlstedt Veckobl. 1768, nr 10, s. 3. — Enkelt adverb, konjunktion, verb, tempus, subjekt, enkel verbalform o. d., som består av bl. ett enda ord. Giese Sprachm. 1: 308 (1730; om adverb). — Enkel sats (jfr 5), som har bl. ett subj. o. ett predikat; enkel period, som har bl. en eg. huvudsats. Boivie Sv. spr. 79 (1820). — (numera föga br.) Enkel versform, då alla raderna i ett skaldestycke äro byggda på samma sätt. Enberg Sv. spr. 415 (1836).
b) i vissa andra stående uttr. Enkelt mikroskop (opt.), (av en l. flera linser bestående) mikroskop i vilket föremålet direkt betraktas (icke den värkliga bild därav som erhålles gm en särskild lins i mikroskopet, ”objektivet”). Lehnberg IVetA 1756, s. 18. — Enkel pendel (fys.). JernkA 1829, Bih. s. 25. Om kulan .. utgöres af blott en materiel punkt, och den är upphängd på en tyngdlös, oböjlig linie, så säges pendeln vara enkel. Fock 1 Fys. 76 (1853). — Enkelt ljus, enkel ljusstråle, enkel färg (fys.), som icke vidare låter sig uppdelas, enfärgad, homogen. Duræus Naturk. 139 (1759). — Enkelt ämne, enkel kropp o. d. (kem.), som icke kan upplösas i olikartade delar. De 5 enkla Jordarter, som konsten ännu icke kunnat bringa til enklare, eller sins imellan förbyta. VetAH 1784, s. 127. Ekeberg Nomenkl. f. chem. 11 (1795). — Enkla extrakter, botemedel, läkemedel, pulver o. d. (med. o. farm., numera knappast br.), som beredas l. erhållas av ett enda ämne. Sahlstedt (1773). — Enkel blomma (jfr 3 a), kalk (o. d.) (bot., †), sambladig l. (enl. den gamla benämningen) ”enbladig” blomma osv. Artedi (1729) hos Lönnberg Artedi 46. VetAH 1782, s. 47. — Enkla tänder (zool.). Enkla kallas de tänder, som inuti bestå af ben, och blott på ytan omgifvas af emalj eller hårdt ämne. Sundevall Zool. 30 (1835). — Enkla ögon (zool.), hos insekter o. vissa andra djur: ögon försedda med bl. en lins, punktögon, till skillnad från: sammansatta ögon, fasettögon. Marklin Illiger 161 (1818). — Enkelt blad (bot.), som har bl. en bladskiva. BotN 1840, s. 191. — Enkel blomställning, klase, flock, enkelt ax, huvud (bot.), där de enskilda blommorna (med l. utan skaft) utgå direkt från det allmänna blomskaftet. — Enkel ekvation (mat., †), ekvation av första graden. Palmquist Alg. 1: 46 (1745). — Enkel storhet (mat., †), storhet som är uttryckt med en term. Holmberg (1795; under monôme). — Enkelt tal (jfr 7 a) (mat.). a) (mindre br.) tal som tecknas med en siffra. Dalin Hist. 1: 245 (1747). Holmberg (1795; under monade). b) (knappast br.) tal som ej kan upplösas i faktorer av hela tal, primtal. Zweigbergk Räkn. 28 (1845).
7) [jfr motsv. anv. av lat. simplex] i överförd l. mera obestämd användning, som dock i allm. ansluter sig till l. utgår ifrån bet. 6. — särsk.
a) motsatt: sammansatt, komplicerad, konstig, invecklad, tillkrånglad; såväl om ngt materiellt, t. ex. redskap, värktyg, produkt, som om ngt andligt, t. ex. en handling; ofta närmande sig l. övergående i bet.: lätt att utföra l. förstå; äv.: naturlig; äv. i fråga om person. Vildarnas redskap och vapen äro av enklaste slag. Ett enkelt medel att taga bort vårtor. En tämligen enkel uppgift. Han kan inte räkna det enklaste tal (jfr 6 b), inte besvara den enklaste fråga. Livets enklaste behov. Jag var där inte, av det enkla skälet att jag inte var bjuden. Det är mycket enkelt (= lätt att förstå l. utföra). Saken förklaras helt enkelt därigenom att ... Frågan bör vara enkel och tydlig. Enkel och klar i sin framställning. Gossens enkla och barnsliga ord. ”Ju simplare, ju enklare.” Kellgren 2: 167 (1790). (Guds) lag är enkel: gör det rätta! Leopold 2: 21 (1799, 1815). (Läraren) berättar .., enkelt och tydligt, .. (den ”korta religionshistoriens”) innehåll. Lindblom Cat. 3 (1811). Med tvenne .. (turmalin-)plattor kan man .. sammansätta en särdeles enkel polarisations-apparat. Fock 1 Fys. 380 (1854). I den gamla tiden gick man mera enkelt till väga, man lockade till sig sin ovän och slog ihjäl honom. Svedelius Norge 44 (1866). (Melankolikern) synes möta de största inre svårigheter inför det minsta beslut, den enklaste handling. 2 NF 18: 23 (1912). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. av lat. simplex] i fråga om person: utan baktankar o. d.; okonstlad, öppen; äv. (mindre br.): uppriktig, rättfram; äv. (mindre br.): som icke har ngn aning om falskhet osv. hos andra (jfr β). Enkel, okonstlad och rättfram. Enkel och flärdlös. Att vara sann, så enkelt sann jag borde. Leopold 1: 401 (1808, 1814). All förställning stridde emot hans enkla och konstlösa väsende. Franzén Minnest. 2: 251 (1827). (Karl XV:s) naturligt enkla sätt gjorde dubbelt intryck genom hans kungliga utseende. De Geer Minnen 2: 88 (1892). De enkla i nationen gladdes åt att en svensk prins växte upp i detta land. Hallström G. III 77 (1918).
β) [i fråga om bet.-utvecklingen jfr ENFALDIG] i fråga om person; eufemistiskt: enfaldig, mindre klyftig, dum. Han är rätt enkel till förståndet. Var icke enkel och tro orimligheter. Runeberg E. skr. 2: 119 (c. 1850). Det fins så enkla själar, att de tro, att ... LD 1912, nr 24, s. 3.
b) som icke är vidare (icke rikt) utvecklad l. utbildad; som ej är utstyrd med (onödiga) tillsatser l. prydnader l. sirater, osmyckad, konstlös; ofta om stil l. uttryckssätt l. om konstvärk. Enkel dräkt, dvs. utan bjäfs o. grannlåter. Byggnaden är hållen i enkel stil. En enkelt skön byggnad. Kläda sig enkelt, men smakfullt, utstuderat enkelt. Med några enkla ord uttryckte han sin tacksamhet. Skrifsättet (i min historia) .. är .. enkelt och berättande. Hallenberg Hist. 1: Föret. 3 (1790). Ur svenska hjertans djup en gång / En samfäld och en enkel sång, / Som går till kungen fram! C. V. A. Strandberg 1: 38 (1844). Kusten från Stat till Trondhjems fjord är .. mycket rikt utbildad. .. Nordlandens kust är enklare. Roth 1 Geogr. 116 (1886). Hon bar en aristokratiskt enkel resdrägt. Heidenstam End. 24 (1889). Enkelt eller rikt omramade fönster. Hahr ArkitH 411 (1902). — särsk. (†) i uttr. enkelt sagt, korteligen, med ett ord (jfr c). (Grevinnans) plan var ingenting mindre, än att ... Enkelt sagdt: hon ville ingå som musiklärarinna i herr Medenbergs pension! Almqvist Tre fruar 3: 233 (1843).
c) [jfr motsv. anv. av lat. simpliciter; jfr äv. b slutet. Bet. ansluter sig närmast till 5] ss. adv.: rent ut (sagt), utan fraser l. omsvep l. krus; utan omständigheter, utan vidare; korteligen.
α) [trol. efter fr. tout simplement] i uttr. helt enkelt. Saken är helt enkelt den, att ... Det är helt enkelt omöjligt, löjligt, utmärkt. Du går helt enkelt (dvs. utan vidare invändning) dit och gör som jag sagt. Jag förklarade helt enkelt at. Weste (1807). Bentham utgår helt enkelt (dvs. utan eget undersökande) ifrån det faktum, att sensationer finnas. Claëson 1: 51 (1857). Han är helt enkelt en skurk. Linder o. Walberg (1862). (Boken) är helt enkelt ett litet mästerverk. Lidforss Anatole France 7 (1904). Något sådant hade i vårt land helt enkelt varit otänkbart. Östergren (1919).
β) (nästan bl. i Finl.) utan förstärkning av helt, = α. Ty förhållandet är enkelt det .., att ... Snellman Stat. 277 (1842).
d) övergående i bet.: inte mer än, ingenting annat än; i superl.: minsta möjliga grad, lägsta möjliga kvalitet av ngt (i fall det skall behålla sitt namn); kan stundom med ringa ändring av meningen utbytas mot: självklar. Det är din enkla (enklaste) skyldighet. Enkel försiktighet bjuder att ... Han iakttager icke de enklaste fordringar på reda och sammanhang. En högre lön .. måste anses af den enklaste rättvisa påkallad. Bet. ang. döfst.-underv. 1878, s. 29. Det är endast en enkel gärd af tacksamhet mot konsul Flensburgs minne, då ... SDS 1898, nr 141, s. 2.
e) utan överflöd l. lyx, tarvlig, anspråkslös; jfr SIMPEL; äv. om person: som uppträder l. lever anspråkslöst o. tarvligt; ofta motsatt: fin, dyrbar. Enkel, men god husmanskost. Välkommen hem i kväll på en enkel smörgås (vanlig formel för inbjudning till supé, äv. om undfägnaden kommer att bli mycket riklig). Enkla seder, vanor. Leva enkelt och indraget. En enkel och anspråkslös borgare. En enkel boning. Lind (1749; under einfach). Ett enkelt lif. Bellman 1: 92 (1769). Med fädrens enkla drägt I ärfden deras dygder. Wallin Vitt. 1: 34 (1808; om ”dalamännen” på G. III:s tid). Anvisning till Enkel och Huslig Matredning. Weltzin (1851; boktitel; förf:s egen titel på samma bok 1805: Anvisning till Tarfvelig Matredning). Kokbok för enkla hushåll och finare kök. Hellman (1895; boktitel). Jag är af fattig och enkel härkomst. Hirn Hearn Exot. 2: 117 (1903). — i överförd anv.: tarvlig, slät. Göra en enkel figur, ta sig mycket tarvligt ut. AB(L) 1895, nr 297, s. 3. Den liberala intelligensen finner sig något enkelt företrädd (i riksdagen). NDA 1912, nr 346, s. 2.
f) (ngt vard.) obetydlig; förlägen, generad, snopen, rådlös, ”stukad”. Huru enkel jag än kände mig på grund af den fullkomliga öfverraskningen. E. Gleerup i Kongo 2: 484 (1888). Jag skulle känt mig betydligt enkel, om jag ej haft pipan till följeslagare under gletschervandringarna. Hedin Gm Asien 1: 312 (1898). De annars så dryga folkrepresentanterna gå omkring, och se enkla ut, få bara votera pengar, inte resonnera. NDA 1915, nr 97, s. 2.
Ssgr (i allm. till 3. — Anm. Ssgr med dubbel- äro vanl. tidigare, ofta mycket tidigare än de motsv. med enkel-. Enkeldörr är ej antecknat före 1854, dubbeldörr redan 1536): A: ENKEL-BANDAD, p. adj. särsk. om tunna o. d.; motsatt: full- l. tätbandad. GHT 1895, nr 232 A, s. 3. —
-BESICK. spelt. besick som spelas med bl. en kortlek. —
(3 d) -BIFF. slakt. biff skuren över blott yttersidan (”ytterfilén”, ”oxharen”) av ryggstycket; motsatt: dubbelbiff (som även går över filén, ”innerfilén”). PriskurAFalk 1913, s. 6. —
-BLADIG.
1) till 3; om (maskin)såg: enbladig.
-BLOMMIG. som har enkla blommor.
2) bot. till 6: vars blommor sitta var för sig (icke äro förenade till sammansatta blommor). Växter med fribladiga .. blomkronor sönderfalla (enl. Tourneforts system) i enkelblommiga (Simplices) .. och sammansatt blomstriga (Compositæ). NF 16: 581 (1892). —
-BRYTANDE, p. adj. fys. o. miner. om genomskinlig kropp (ämne): så beskaffad att ett föremål som betraktas genom den visar sig enkelt, utan störningar l. fördubblingar, o. sålunda en genomfallande ljusstråle icke uppdelas i sina komponenter (brytes till tvenne); motsatt: dubbelbrytande. Svenonius Stenr. 36 (1888). —
(3 d) -FALKONETT. (förr) artill. enkel falkonett. Fört. ö. hert. Johans löseg. 1563, s. 112. VittAH 3: 265 (efter handl. fr. 1594). —
(2) -FILIG. [av FIL, rad] sjöt. om passage (kanal): varigenom bl. en båt i bredd kan passera. PT 1915, nr 147, s. 3. —
-FOTING. zool. i sht i pl.: benämning på (en ordning) tusenfotingar vilka utmärka sig därigenom att de hava endast ett par fötter på varje kroppsring. Thorell Zool. 2: 381 (1865). —
(3 d) -HAKE. (förr) artill. Haka, Enkelhaka eller Hakebössa, var mindre och lättare (än dubbelhaken), försedd med Stock och Lunta. Törngren Artill. 2: 4 (1795). —
-JÄRN. snick. enkelt hyveljärn. Två rubankar .., en med dubbeljern och en med enkeljern. AHB 116: 20 (1883). —
(3 b) -KRUSAD. (-korsått, -kårsåter (pl.)) (†) enkel krusad (ett slags utländskt guldmynt). Två enckelkårsåter. GR 20: 306 (1549). Peder Nielsson .. (har) udi tull upburidt .. enckell korsått en för fem marck. Därs. 21: 310 (1550; möjl. rätteligen att fatta ss. två ord). —
-KUPIG. enkupig; särsk. om taktegel. Expos. af sv. slöjdprod. i Sthm 1847, s. 61 (om hårborste). Enkelkupiga tegel. Fatab. 1907, s. 43. —
-KVARTETT. mus. kvartett i vilken varje stämma är enkelt besatt, dvs. utföres av en person (ett instrument). —
-LEDNING. elektr. o. elektrotekn. elektrisk ledning som består av bl. en tråd (i det att återledningen sker gm jorden). TSjöv. 1891, s. 311. —
-LORNJETT. lornjett med ett glas, monokel. NF 10: 103 (1886). (Lornjetten) var (i Sthm på 1830-talet) nästan alltid enkellorgnett. Dubbel sådan ansågs hvad vi nu skulle kalla ”snobbig”. Lundin Stockh. minn. 1: 98 (1904). —
(jfr 6) -LÄNGNING. fisk. i vissa trakter: benämning på en kort strömmingsköta l. motsv. längd i en två l. tre gånger så lång sköta. Skötlängd, enkelsköta och enkellängning är (vid Sörfjärden) samma sak. Arwidsson Strömmingsfiske 20 (1913). —
(2) -MAN. [jfr d. enkeltmand, holl. een enkel man] (†) en enda man (person). Men til at holla Wahrun, in til thes hon sitt prijsz må giälla, .. thet ståår icke een Enkelman til. Risingh Kiöph. 80 (1669). —
-MARSCH. fäkt. sådan förflyttning i gardställning att den ena foten flyttas intill den andra, varefter den senare flyttas så att gardställning åter intages. Nyblæus Fäktl. 30 (1876). —
(2) -PLANTERING. skogsv. Björkman Skogssk. 196 (1868). Enkelplantering kallas det, i motsats till plantering i knippen, då plantorna utsättas endast en och en och ej flera tillsammans på samma ställe. Cnattingius Skogslex. (1874, 1894). —
-RENAD, p. adj. om brännvin: som bl. en gång genomgått renings-(filtrerings-)apparat; vanl. liktydigt med: kolrenad; jfr DUBBEL-RENAD, TIODUBBELT (renad). Leufvenmark Vin. o. spir. 1: 23 (1869). Vanligt enkelrenadt bränvin. TT 1877, s. 210. —
-REVAD, p. adj. [jfr d. enkeltrebet] sjöt. om segel: med ett rev intaget. (Fregatten) förde sina märssegel enkelrefvade. Gosselman S. o. N. Amer. 1: 46 (1833). särsk. i uttr. enkelrevad märssegelskultje, sådan kultje att enkelrevade märssegel jämt kunna föras bidevind. Trolle Sjöoff. 2: 140 (1870). —
-RODD. sjöt. rodd då en man sitter på varje toft, giggrodd; motsatt: dubbelrodd. Båten har, ros med enkelrodd. NF 13: 1238 (1889). —
-RUM. lägenhet bestående av ett enda rum utan kök; motsatt bl. a.: dubblett. Ett Enkelrum med möbler åstundas hyra. Upsalaposten 1860, nr 24, s. 4. —
-SEENDE, n. fysiol. om det förh. att man ser ett föremål enkelt; motsatt: dubbelseende. Hygiea 1864, s. 84. —
(3 c) -SKRIVA, -ning. skriva bokstavstecknet för ett ljud (särsk. en lång l., ss. det förr hette, dubbel konsonant) bl. en gång; ss. vbalsbst. äv. mer l. mindre konkret. Tullberg Sv. rättskr. 176 (1862). —
(jfr 6) -SKÖTA. fisk. (förr) i vissa trakter: benämning på en kort, grund strömmingsköta. Vid Kråkön kallade man förr en 125 maskor djup sköta för en enkelsköta, som givetvis var kort. Arwidsson Strömmingsfiske 11 (1913). —
-SPONTAD, p. adj. tekn. försedd med enkel spontvägg av plankor l. dyl. Dessa (sänk-)kistor, hvilka utvändigt äro dubbelspåntade och invändigt enkelspåntade med 3-tums plankor. TT 1900, Allm. s. 275. —
-SPUNNEN, p. adj. tekn. om järntrådslina o. d.: som är tillvärkad med en enda tvinning (”spinning”), utan att trådarna förut snotts samman till ”parter”. JernkA 1882, s. 150. —
-SPÅRIG. om järnvägslinje o. d.: försedd med bl. ett spår (vilket alltså måste trafikeras i båda riktningarna). KrigsVAT 1871, s. 396. —
(2) -STÄMMA. varje särskild stämma i ett flerstämmigt stycke. Alla enkelstämmorna voro väl besatta. AB 1890, nr 49, s. 2. —
-TIMME. (i sht i skolspråk). Sundblad Sed. o. br. 73 (1888; om förh. vid Skara lärov. på 1830-talet). —
-TJOCK. (i fackspr.) om glas. De olika tjocklekarna (hos fönsterglas betecknas) med benämningarna enkeltjockt, halfannantjockt och dubbeltjockt. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 21. —
-TRÄNS. ridk. benämning på vanlig träns i motsats till dubbelträns. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 14 (1836). —
-TRÅDIG. om elektrisk ledning: bestående av bl. en tråd (vadan alltså återledningen måste ske gm jorden); om telegraf- l. telefonnät: bestående av bl. entrådiga ledningar. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 36. (Telefon-)abonnenter, som ännu få nöja sig med enkeltrådiga ledningar. SthmsT 1898, nr 2565 A, s. 3. —
-TULL. (†) enkel tull. Skulle dhet ock befinnas Bonde Tullen .. tilböhrligen wara betahlt, då afläggies allenast den dherföre sigh påbelöpande Enkel Tullen. OrdnLilleTull. 1666, s. I 2 a. —
-VÄRKANDE, p. adj. (enkelt- JernkA 1861, s. 174, Forsman Ångm. 125 (1898)) [jfr d. enkeltvirkende] som utvecklar kraft i bl. en riktning (t. ex. om ångmaskin där ångan värkar framdrivande på kolven endast under dennas gång i en riktning). JernkA 1829, Bih. s. 158 (om ångmaskin). —
(2) -VIS, adv. [jfr d. enkeltvis] (†) en i sänder, en o. en. Der vij aff någon hendelse skulle retirera oss, måste vij (enl. traktaten) föra vår armee trouppe- och enkelvijs (gm deras land). RP 7: 554 (1639; t. traktaten: trouppen vnd Enckels weise). —
(3 d) -ÄTTIKA. (föga br.) om svagare bordsättika. Vanlig bordsättika innehåller 2—3 % ättiksyra (”enkelättika”), eller 4—5 % ättiksyra (”dubbelättika”). Keyser Kemien 3: 195 (1876). —
(3 d) -ÖL. (föga br.) om svagare öl; motsatt: dubbelöl. Prof af julöl (s. k. enkelöl eller dubbelöl). GHT 1898, nr 7, s. 2.
B: (2) ENKELT-VARANDE, p. adj. (enst.) filos. för sig särskilt varande, individuellt varande. Ett blott enkeltvarande subject (Einzelsubject). Agardh Bl. skr. 1: 290 (1843). —
-VÄRKANDE, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content