publicerad: 1967
Ordformer
(förr äv. -ii-)
förhållandet att sina (se SINA, v. I) l. ha sinat l. vara avsinad; särsk. (o. numera nästan bl.) i förbindelsen i sin, dels: i avsining, dels liktydigt med: avsinad.
1) motsv. SINA, v. I 1 a (nästan bl. i fråga om djur, särsk. ko); särsk. i uttr. stå l. vara, äv. ligga i sin, ha sinat av, stå l. vara avsinad, gå l. komma l. falla l. bliva i sin, (så småningom) upphöra att mjölka, sina av, lägga i sin, i sht förr äv. sätta på sin, få (djur) att sina av. The ikalfwa koerna miölkar man i thet längsta, låtandes them knapt 8 wekor stå i sin. Broocman Hush. 3: 7 (1736). Koen bör ej efterlåtas hastig Sin. Dahlman Reddej. 32 (1743). Blott då .. (kor av mjölkras) äro i sin, lägga de på hullet, för att åter sedan mjölka det af sig. Juhlin-Dannfelt 274 (1886). Strindberg Hems. 52 (1887: sätta). Dens. Skärk. 169 (1888: föllo). Björkman (1889: ligga). Det där gamla Vehultakräket får vi allt låta slaktarn ta hand om. .. Jämt i sin, aldrig i kalv. Oliv Röst. 27 (1929). För att förekomma att suggan (som mist sina grisar) skulle få juverinflammation måste hon handmjölkas av människorna, och sakta och försiktigt läggas i sin igen. Schulze BöndSvFinl. 102 (1935). jfr: (Sv.) Siin, (lat.) pecus lacte carens. Aurivillius Cog. 27 (1693). — särsk. (mera tillf.) i uttr. vara i sin, om kvinnobröst: ge mindre l. ha upphört att ge mjölk. Summor som skulle förslå att hålla en million hinduiska mödrar, vilkas bröst nu äro i sin, i amdugligt skick i fjorton dagars tid. Almqvist Comfort Routl. 152 (1913).
2) motsv. SINA, v. I 2 a; särsk. i uttr. bringa i sin, komma (källa o. d.) att sina, gå i sin, (så småningom) upphöra att ge vatten, sina av. Wilhelm BerByn 229 (1929: gick; om källa). (Ån) är snart bara en bäck, .. utdikningen bringar källorna i sin. Nilsson HistFärs 94 (1940).
3) motsv. SINA, v. I 3; särsk. i uttr. stå i sin, stå avsinad, (ha börjat) tryta, råka i sin, komma att sina. Jag måste ock tro, att mormors visthus ingalunda stodo i sin, då jag hör henne .. berätta att .. 38 stycken nötkött och skinkor (saltats ner). Lagus Pojk. 32 (1904). Medan svensk folktroforskning för närvarande tycks ha råkat i sin, kan man glädja sig åt en riklig produktion inom denna ämneskrets bland baltiska och finska forskare. Rig 1950, s. 127.
Ssgr (till 1. Anm. Vissa av nedanstående ssgr kunna äv. hänföras till sina, v.): SIN-DJUR. djur som står l. är i sin; särsk. om sinko. LAHT 1932, s. 66. —
-TID. tid under vilken djur (särsk. ko före kalvningen) står i sin, sinperiod; jfr sinings-tid. LAHT 1901, s. 311.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content