SINAPISM sin1apis4m l. si1n-, förr äv. SENAPISM, r. l. m., best. -en; pl. -er (VetAH 1773, s. 93, Uhrström Hemläk. 427(1880)).
Ordformer
(sen- 1751—1825. sin- 1773—1965)
Etymologi
[jfr t. sinapismus, eng. sinapism, fr. sinapisme; av. senlat. sinapismus, av gr. σιναπισμός, bruk av senapsomslag, till σίωαπι (se SENAP)]
(numera mindre br.) (omslag med) senapsdeg l. senapsduk l. senapspapper o. d. Tersmeden Mem. 4: 91(1751). Sinapism eller Senapsdeg .. göres af stött Senap och Ätticka, samt så mycket Rågmjöl eller Linfrösmjöl, som erfordras till bildande af en stadig deg. Cederschiöld HbBarnm. 379(1843). Renander Wernstedt(1965).
SAOB
