publicerad: 1967
SENAP se3nap2, i vissa trakter äv. 40 (se`nap Weste; se`napp Dalin), r. l. m.; best. -en; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SEMP sem4p l. säm4p l. SIMP sim4p, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(seenap 1637. semp c. 1755—1824. senap 1538 osv. senaper 1628. senapp c. 1580—1772. senepp 1571. sennap 1662. senop 1604—1870. simp 1745— c. 1870. sinap 1526 (: sinaps korn), 1538—1682)
Etymologi
[fsv. sinaper, sinapper, senaper, sv. dial. senap, sennap, sen(n)åp, synnåp, simp, semp; jfr fd. sinæp, sinup, synap (d. sennep, sen(n)op); sannol. av mlt. senap, sennep, semp, av fsax. senap; jfr got. sinaps? (anträffat bl. i gen. sg. sinapis), fht. sënaf (t. senf), feng. senep, senop, it. senapa; av lat. sinapis, av grek. σίναπι, σἱναπυ, ωᾶπυ, sannol. av egyptiskt urspr.]
1) om vissa (i sht korsblommiga) växter; dels om växt tillhörande endera av arterna Sinapis alba Lin. (vitsenap), Brassica nigra (Lin.) Koch (svartsenap) (vilka i sht i äldre tid sammanfördes till ett släkte), Brassica juncea (Lin.) Czern. (sareptasenap), Eruca sativa Mill. (senapskål) l. Erucastrum gallicum Schulz (kålsenap), dels (i sht ss. senare led i ssgr) i utvidgad anv., om växt vars utseende påminner om l. vars användning i ett l. annat avseende överensstämmer med de nyssnämndas; oftast koll. 2LinkBiblH 4: 82 (c. 1550). Franckenius Spec. E 3 a (1638; om B. nigra). Senap af rätta och swarta slaget, wäxte wild wid alla gårdar. Linné Sk. 295 (1751). (Lapptäcket) ingav henne förnimmelsen af en mängd åkertegar i solväder, gul råg bredvid grön vall, här har senapen smugit sig in, och här lyser en jordbit eldröd af syra. Dahllöf Storstygg. 126 (1911; med tanke på åkersenap). — jfr BERG-, BOND-, BORST-, DILL-, GUL-, HAMN-, KÅL-, KÄRR-, MUR-, STRAND-, SUMP-, SVART-, VATTEN-, VILD-, VIT-, VÄG-, ÅKER-SENAP. — särsk.
a) i förb. med karakteriserande adj., i vissa uttr.
α) i förb. med adj. som har avseende på område där växten förekommer l. odlas (jfr 2 b); numera nästan bl. i uttr. rysk senap, om Brassica juncea (Lin.) Czern., sareptasenap. (Lat.) Sinapi Brasilianum. (Sv.) Brasilianisk Senap. Rudbeck HortBot. 106 (1685; möjl. om Pedicellaria pentaphylla (Lin.) Schrank). (Lat.) (Sinapi) peregrinum. (Sv.) Vtlendsk senap. Därs. (om Sinapis alba Lin.). Engelsk senap. Jörlin Köksg. 31 (1784; om Sinapis alba Lin.). Rysk senap. 2SvUppslB 25: 836 (1953).
β) (numera bl. mera tillf.) i uttr. svart, äv. brun, förr äv. gemen senap (jfr ζ, 2 a α), om Brassica nigra (Lin.) Koch, svartsenap. Gemen Senap. Rudbeck HortBot. 106 (1685). Swart Senap .. wäxer wild på åkrar i Skåne och på Gottland. Rothof 510 (1762). Svart eller brun senap. NormannFröh. 1885—1940 14 (1940).
γ) (numera bl. mera tillf.) i uttr. vit senap (jfr 2 a β), om Sinapis alba Lin., vitsenap; förr äv. om Eruca sativa Mill. (senapskål) l. Erucastrum gallicum Schulz (kålsenap). 2LinkBiblH 4: 69 (c. 1550; om E. sativa). Hwijt Senap med breda blad och bleek blomma. Rudbeck HortBot. 40 (1685; om E. gallicum). Östergren (1938; om S. alba).
δ) (numera bl. tillf.) i uttr. gul senap (jfr 2 a β), om Sinapis alba Lin., vitsenap. Lilja SvFoderV 112 (1867). NormannFröh. 1885—1940 14 (1940). jfr: Senap .. är antingen hwit och gul .. eller Swart och brun .. gemen senap kallad. Orrelius 339 (1797).
ε) (numera bl. tillf.) i uttr. vild senap (jfr ζ), särsk. om Sinapis arvensis Lin., åkersenap; förr äv. om Erucastrum gallicum Schulz, kålsenap. Franckenius Spec. C 1 a (1638; om E. gallicum). Bromelius Chl. 96 (1694). Lindfors (1824).
b) (†) om Iberis umbellata Lin. (roseniberis)? Senap med krokuga skijdor från Creta. Rudbeck HortBot. 38 (1685).
c) (†) om Cardaria draba (Lin.) Desv. (välsk krasse)? Senap med breda skijdor. Rudbeck HortBot. 38 (1685).
2) koll. l. ss. ämnesnamn, om frön l. frökärnor av de under 1 nämnda växterna (jfr SENAPS-FRÖ, -KORN) l. om på varierande sätt (gm malning, pressning, blandning av skilda fröslag, tillsats av olika kryddor l. vätskor o. d.) framställd pulver- l. pastaartad produkt av sådana frön l. frökärnor, med användning ss. krydda l. (i sht förr) ss. läkemedel; äv. i utvidgad anv., om (produkt av) frön l. frökärnor med liknande användning av andra växter än korsblommiga (se särsk. b). Mala (äv. stöta) senap, förr äv. mala till senaps. Hel l. omalen senap. Malen, pulveriserad, färdiglagad senap. Torr senap, utan tillsats av vätska. (Lat.) Embamma (Sv.) thet man pläghar doppa vti som är senap agrest eller annat sådana. VarRerV 27 (1538). Månsson Ört. 16 (1628: Stöter). Een Moder stryker Senap .. på Spenan när hon Barnet wil afwänja. Kalff JUggla F 3 a (1649). Een qvarn theruppå man til senapz offta mahl. Westhius Vitt. 26 (1676). Det kommer som senapen efter desserten. ÖoL (1852). Lindström Leksaksb. 63 (1931). — jfr BORDS-, GUL-, STARK-, VIN-SENAP m. fl. — särsk.
a) i förb. med adj. som har avseende på färgen på senapsfröets skal, i vissa uttr.
α) brun l. svart senap (jfr 1 a β), om frön av Brassica nigra (Lin.) Koch (svartsenap). Den svarta senapen är .. till färgen brunröd eller svartagtig. Almström Handelsv. 249 (1845). Brun senap är delvis av svenskt ursprung. Varulex. Livsm. 378 (1942).
β) gul, äv. vit senap (jfr 1 a γ, δ), om frön av Sinapis alba Lin. (vitsenap). ApotT 1698, s. 72. Gul senap förekommer i vårt land mest av inhemskt ursprung. Varulex. Livsm. 378 (1942).
b) i förb. med adj. som har avseende på ursprungsområde (land, landsdel o. d.). Fransk Senap. Nordström Matlagn. 224 (1822). Prässningsrester efter sareptasenap är i pulveriserad form den sämre, s. k. ryska senapen. Jönsson Gagnv. 250 (1910). Senap, svensk, malen. SFS 1920, nr 10, s. 35. Dansk och skånsk senap utgöres av svartsenap, som icke pressats. Simmons Jönsson 169 (1935). Levantisk senap erhålles från arter av det till fam. Capparidaceæ .. hörande släktet Cleome. SvUppslB 24: 480 (1935). I fransk senap förekommer som tillsats ättika, vin, socker, dragon o. a. kryddor, mjöl m. m. 2SvUppslB 25: 836 (1953). särsk. i uttr. engelsk senap, om produkt av frön av vit- o. svartsenap (med kajennpeppar) utan vätsketillsats; stundom äv. om torrt pulver av frön av rysk senap; i sht förr äv. liktydigt med: gul senap (se a β). Wikström ÅrsbVetA 1833, s. 129 (om gul senap). Engelsk senap (framställes gm att) .. 8 ℔ senapspulver, 1 1/2 ℔ hvetmjöl, 1 1/2 ℔ koksalt och 3 lod cayennepeppar blandas. Almström KemTekn. 2: 293 (1845). Simmons Jönsson 169 (1935; om torrt pulver av frön av rysk senap). MeyerVarulex. 554 (1952).
c) (i vissa trakter) i det bildl. uttr. mala senap, mala salt (se MALA 1 c). LandsmFrågel. XXVIII. 1: 41 (1930). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 143 (1949; från Skåne).
d) (numera bl. mera tillf.) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr c); särsk. ss. beteckning för ngt bittert, skarpt, strävt l. vresigt l. ngt som uppleves ss. förtretligt l. obehagligt (t. ex. kritik, persons väsen o. d.). Lagerström PolKannstöp. 49 (1729). Sanningen är en senap, obehaglig til smaken, då hon icke upblandas med göpnar af såcker. Creutz Vitt. 92 (1759). (Jag) skal .. hafva äran at berätta Auctor, at han alt för onödigt och obeqvämt instryker .. sin obehageliga och osmakeliga senap (i sitt svar). SvMerc. 6: 445 (1763). Loessers musik driver med romantik och satsar på senap i stället för sirap. DN(B) 1964, nr 262, s. 16. särsk. i vissa uttr.
α) (†) hava senap fal, om person: vara vresig l. tvär l. grälsjuk. (I sådana hem) ther hustrun .. altijdh haffuer senop faal, ställer sigh emoot mannen som kattan emoot hunden .. moste hws falla nedher, och trätta tagher wedher. TJohannis Fästn. Cc 10 a (1604).
β) (numera bl. tillf.) vara av den skarpa senapen, betecknande att ngn är en amper l. sträng människa. Strindberg Bjälb. 55 (1909).
γ) [jfr fr. sucrer la moutarde] (numera bl. tillf.) strö socker på senapen, betecknande att ngn mildrar l. dämpar ngt skarpt l. obehagligt (kritik, yttrande, handling o. d.). Jag har .. i mit sista Bref til Hr Dufour (angående den franske historikern abbé Raynal) känt mig före, och strödt litet Socker på Senapen. CCGjörwell (1781) i 3Saml. 9: 51.
Ssgr (i allm. till 2): A (numera bl. tillf.): SENAP-ARTAD, -FRÖ, -KRUS, -PLANTA, -SLÄKTE(T), -SÅS, se B.
-BAD. [jfr t. senfbad] (i sht förr) bad (se d. o. 1 a) i vatten vari senap blandats; äv. konkret, motsv. bad 1 a β; jfr -fotbad. Konvulsionerna, särskildt ljudspringekrampen, påkalla senapsbad (1 kopp senap i badet). HeimdFolkskr. 26: 37 (1895). Haglund Lappl. 137 (1934). —
(1) -BAGGE. [jfr eng. mustard beetle] entomol. skalbaggen Phædon cochleariæ Fabr., som lever på blad av senap o. andra korsblommiga växter (i sht pepparrot). UppsPraktEntomol. 22: 94 (1913). —
-BEHÅLLARE. (större) förvaringskärl för senap; jfr -burk. Senapsbehållaren i regementsmatsalen rymde 4,5 kilo senap. Löfgren TenngjH I. 3: 444 (1950; om kärl av tenn från ä. tid, avsett att stå på bordet). —
-BURK. burk (l., allmännare, kärl) för senap (särsk. avsedd (avsett) att stå på bordet vid måltid). KunstHaandv. 32 (cit. fr. c. 1765; av glas). Senapsburk i ny form med modell av en ölstånka av alm med ett grönfärgat glas att förvara senapen i. KatalÅhlénHolm 142: 393 (1951). —
-DEG. [jfr t. senfteig, eng. mustard paste] (i sht förr) av pulveriserad svart senap o. vatten (äv. ättika, ofta med tillsats av andra fasta ämnen, t. ex. rågmjöl, lök, pepparrot) framställd deg (se d. o. 3) använd ss. utvärtes (hudretande l. blåsdragande) läkemedel; äv. bildl.; jfr -gröt samt -duk, -omslag, -papper 1, -plåster o. sinapism. SvMerc. V. 1: 95 (1759). I talen ordspråk, talen som från ofvan, / ock köksmoralens senapsdeg I bringen! Fröding Guit. 79 (1891). Ulrika .. lagade till ett plåster av senapsdeg och lade det över magen. Moberg Invandr. 170 (1952). —
-DOSA. [jfr t. senfdose] (numera bl. tillf.) jfr dosa 1 o. -burk. BoupptVäxjö 1762 (av koppar). Bordställ av pol(erat) nysilver med 2 flaskor samt senaps- och peppardosa. KatalNK 1916—17, s. 27. —
-DUK. [jfr eng. mustard cloth] (i sht förr) med senapsdeg (l. senapssprit) preparerad duk (se d. o. 2) använd ss. hudretande l. blåsdragande medel; jfr -omslag. NF 14: 865 (1890). —
-ESSENS. (förr) sprithaltigt utdrag av svart senap; jfr essens II a o. -sprit. TLäk. 1835, s. 133. —
(1) -FJÄRIL. (numera mindre br.) entomol. dagfjäriln Leptidea sinapis Lin., vars på baljväxter levande larver förr ansågos leva på senap, vitvingefjäril, skogsvitvinge. Kolthoff DjurL 418 (1900). —
(1) -FRÖ. (senap- 1698—1739. senaps- 1572 osv.) [fsv. sinaps frö] frö av senap; ofta koll.; jfr senap 2. Lemnius Pest. 24 (1572; uppl. 1917; använt mot pest). särsk. (numera bl. tillf.) i jämförelse, för att beteckna ngt ss. mycket litet l. obetydligt (jfr -korn). En gniste-glöd af tro, som senapsfröet stor. Kolmodin QvSp. 2: 156 (1750). Anm. Den i nedan anförda språkprov förekommande formen senetzfrö (sannol. med bet.: senapsfrö) torde (såvida den icke är att betrakta ss. ett tryckfel) ha uppkommit under inflytande av senet (se senna); jfr -mos anm. o. sennablad. Tagh (i piller mot podager bl. a.) senetzfrö, Peper och Cassia. BOlavi 86 a (1578).
-GAS. [jfr t. senfgas, fr. gaz moutarde; efter eng. mustard gas] (i sht i fackspr., särsk. mil.) frätande stridsgas som utgör en färglös, oljig vätska med lukt påminnande om senap, diklordietylsulfid (S(CH2CH2Cl)2), yperit. ArtillT 1920, s. 167.
-dimma. anhopning av i luften fritt svävande mycket små droppar av senapsgas; jfr dimma, sbst. 1. SvLäkT 1935, s. 503.
-GLAS. i handeln förekommande glas (se d. o. 2 b) använt ss. förvaringskärl för senap o. avsett att kunna sättas på bordet vid måltid (jfr -burk); äv. om sådant glas nyttjat ss. dryckeskärl, sedan senapen förbrukats. VaruhbTulltaxa 1: 388 (1931). —
((1 o.) 2) -GUL. som har samma gula färg som (senapsväxternas blommor l.) senap (se d. o. 2); äv. i n. sg., substantiverat, om denna färg. Kallstenius HbOljem. 17 (1915; om färgton). Mässhake 1700-talet .. I guld, senapsgult, grönt, rosa och vitt. KatalUtstÄKyrklKUpps. 1918, s. 88. —
-GURKA. [jfr t. senfgurke] kok. (urkärnad o.) med senap (o. andra kryddor) inlagd gurka; jfr asia-gurka. Rothof 666 (1762). —
(1) -GÅRD. (†) trädgård l. plantering för odling av senap; jfr gård, sbst.1 4 a. Risingh LandB 62 (1671). —
-INPACKNING~020. [jfr t. senfpackung] (i sht förr) inpackning (se in-packa 3 slutet) med ett i en lösning av senapspulver o. vatten doppat lakan närmast kroppen. SAOB I 716 (1933). HemLäkB 674 (1947). —
-KANNA. [jfr t. senfkanne] (utom i skildring av ä. förh. numera bl. mera tillf.) jfr kanna, sbst.2 1, o. -burk. BoupptSthm 1675, s. 759 b (av tenn). Senapskanna af nysilfver med genombruten ställning och glasinsats. KatalNK 1903—04, s. 55.
-KAPPE. (†) till förvaring av senap använt kärl påminnande om en kappe (se kappe, sbst.3 1). BoupptSthm 1685, s. 409 b (av tenn). ArvskifteSthm 1685, s. 434 a. —
-KATT. [möjl. med syftning på ett äldre bruk att (särsk. under löptiden) bestryka katt med senap under svansen, varvid katten sökte bli kvitt svedan gm att gnida bakdelen mot marken o. d.] (i skildring av ä. förh.) bildl., i fråga om pennalism, i uttr. åka l. dra senapskatt, betecknande att ngn dras resp. att ngra (l. ngn) dra(r) ngn i fötterna utför trappa l. över sänggavel o. d. Utom .. ordinarie åligganden blef .. (yngrekursaren Holm på Karlberg) inviterad att ”åka senapskatt” utför slottstrapporna (m. m.). Sundberg LysElände 96 (1909; om förh. c. 1880). De sista månaderna av vårterminen .. ordnades det (i högsta klassen i gymnasiet i Linköping) med väckning hos sjusovare i form av att ”dra senapskatt”. Romdahl Minns 1: 246 (1941; om förh. c. 1908). —
-KNÄCKA ~knäk2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [sv. dial. (Skåne) senapsknikkje, synnåpsknicke, senåppaknecka m. fl., till knicka, v.2; ordet har givits mera riksspråklig form gm anslutning till knäcka, v.1 (jfr nötknäcka)] (i vissa trakter, förr) om senapskvarn av trä, till formen ofta påminnande om en träsko, konstruerad ss. en mortel o. vanl. försedd med en anordning för fästande vid bord o. d. Karlin KultM 8 (1888). —
(1) -KORN. [fsv. sinaps korn] jfr korn 5 o. -frö; särsk. i jämförelser l. mer l. mindre bildl., för att beteckna ngt ss. mycket litet l. obetydligt (men med inneboende förmåga att utveckla sig till ngt vida större o. ansenligare; jfr -frö slutet). Himmelrikit är lijkt it sinaps korn, .. huilkit som är minst aff all fröö. Men när thet wardher vppwäxt, är thz störst ibland all annor kåålkrydde. Mat. 13: 31 (NT 1526; Luther: senffkorn). Om j haffuen trona som it sinaps korn, thå måghen j säya till thetta berghit, Gack hädhan och tijt, och thz skal gå. Därs. 17: 20 (Därs.; Luther: senffkorn). Så är det med oss, yrkesmän i facken. / Vi släpa alla i den stora stacken / Och undra, att vårt strå, vårt senapskorn / Ej är en bjelke i ett Babelstorn. Topelius Ljung 98 (1879, 1889). Nog tuggar ja snus alltid, men dä som ja brukar om dan dä ä som ett senapskorn mot ett lass sågspån jämfört mä hanses ranson. Sparre SkeppSöd. 33 (1917). StKokb. 631 (1940). —
-KRUS. (senap- 1664. senaps- 1677 osv.) (numera bl. tillf.) jfr krus, sbst.3 2, o. -burk. BoupptSthm 7/6 1664. BoupptVäxjö 1805 (av porslin). —
-KULA. [jfr d. sennepskugle] kula (särsk. av järn, förr vanl. kanonkula) varmed man i en skål (av enträ, numera vanl. av lergods, porslin l. rostfritt stål), placerad mellan knäna, mal (l. bereder skånsk) senap gm att man under vaggning av kroppen försätter kulan i rullning i skålen, varvid de i denna befintliga senapsfröna krossas; jfr -klot, -lod. BoupptVäxjö 1783. Senapskulor kan man fortfarande köpa i husgeråds- och järnaffärer åtminstone i Skåne. DN(B) 1958, nr 345, Bil. s. 3. —
-KVARN. [fsv. sinaps qvärn] kvarn (se d. o. 2) för malning av senapsfrö; dels om sådan kvarn i senapsfabrik, dels om mindre handkvarn (av olika utformning o. konstruktion) för bruk i hem l. hushåll; särsk. dels (i sht förr) om sådan kvarn i vilken senapsfröna malas mellan två stenar (jfr -kvarn-sten) av vilka den övre är rörlig vid malningen, dels om inrättning där man med hjälp av en kula (jfr -kula) krossar l. mal fröet mot ett underlag format ss. l. utgörande en skål, dels om ”senapsknäcka”; ngn gg äv. allmännare, om senapsfabrik. Olsson Herdam. 4: 13 (i handl. fr. 1525). 1 Senapzqwarn utan wef. BoupptSthm 1686, s. 878 b. Af den hvita Stenen göres och hugges .. Senaps-qvarnar. Kalm VgBah. 29 (1746). Men liksom kulan i senapsqvarn / Så krossar tidskulan män och barn. Wadman Saml. 2: 171 (1835). Senapskvarnar .. afsedda att under användningen fastskrufvas vid en bordskant. Wistrand NordMAllmog. 11 (1909). KatalKulturen nr 2585 (1938; om ”senapsknäcka”). Östergren (1938; äv. om fabrik). —
-KVARNSTEN~02 l. ~20. (i sht förr) kvarnsten i senapskvarn för malning mellan stenar. InventSvärdsjö 1576. Levander DalBondek. 2: 33 (1944). —
(1) -KÅL. bot. växten Eruca sativa Mill.; förr äv. om (växt av) släktet Diplotaxis DC. Lilja SkånFl. 475 (1870; om (växter av) släktet Diplotaxis). HbTrädg. 2: 53 (1872). —
-LUKT. (Ekenberg o.) Landin 773 (1894). —
-MALARE.
1) person som mal senap; företrädesvis (i sht i fackspr.) om arbetare som mal senap i senapsfabrik. Holmberg (1795; under moutardier).
-MALERI30~102 l. 10104. [senare leden till mala] (mera tillf.) (industriell) senapsmalning; äv. konkret: anläggning för industriell tillverkning av senap, senapsfabrik. (Ekenberg o.) Landin 773 (1894; konkret). —
-MJÖL. [jfr t. senfmehl] mjöl framställt av (pressat) senapsfrö; jfr -pulver. Wikforss (1804; under senfmehl). —
-MOS. (numera bl. tillf.) mos av krossade senapsfrön. Pepparrotsdricka, tallstrunt, senapsmos .. voro otillräckliga (mot skörbjugg). Zetzell PVetA 1779, s. 12. Anm. Den i ovanstående språkprov förekommande formen senapsmos kan möjl. vara att hänföra till senna-mos; jfr -frö anm. o. sennablad. —
-MÅTT. (i vissa trakter) mindre kärl för senap, avsett att stå på bordet vid måltid; jfr mått, sbst.4 1 b δ, o. -burk. BoupptVäxjö 1914 (av silver). —
-OLJA. [jfr t. senföl] (i sht i fackspr.) olja som erhålles l. kan erhållas ur senapsfrön; särsk. dels om fet olja erhållen (gm pressning) ur senapsfrön (äv. kallad fet senapsolja; jfr -frö-olja o. rovolja), dels om eterisk olja som (väsentligen) består av estern CH2CHCH2NCS (allylsenapsolja) o. som kan erhållas ur (från fet olja befriade) frön av senap (o. vissa andra korsblommiga växter) gm destillation med vatten (äv. kallad eterisk l. flyktig senapsolja); äv. (i sht kem.) allmännare, om ester av isotiocyansyra (SCNH). ApotT 1698, s. 56. Berzelius Kemi 4: 423 (1827: flygtig). (Vissa läkare) rekommendera senapsoljan till användande i ställe för senapsdegar. Hygiea 1862, s. 108 (om eterisk senapsolja). Eterisk senapsolja. UtsädT 1895, s. 162. Jönsson Gagnv. 287 (1910; om fet olja utvunnen ur brun l. vit senap). Isotiocyanaterna eller senapsoljorna. Smith OrgKemi 157 (1938). —
-OMSLAG~02 l. ~20. [jfr d. sennepsomslag, t. senfumschlag] (i sht förr) (anbringande av) omslag preparerat med l. bestående av senapsdeg l. dyl.; jfr -duk, -papper 1, -plåster o. sinapism. Lindfors (1824). Gentz Lindgren 216 (1933; om ä. förh.). —
-PAPPER.
1) [jfr d. sennepspapir, t. senfpapier, eng. mustard-paper] (i sht förr) styvt papper som (med kautschuklösning ss. bindemedel) på ena sidan försetts med ett lager av från fet olja befriad, pulveriserad svart senap o. som fuktat med vatten användes ss. hudretande l. blåsdragande medel; äv. om papper preparerat med senapsdeg o. dyl. o. använt för samma ändamål; jfr -omslag. Stiger blodet åt hufvudet .. läggas kalla omslag på hufvudet och senapspapper på vadorna. Ahlström Eldsl. 429 (1879). Såsom plåster tulltaxeras även .. senapspapper, å papper utbredd senapsdeg. VaruhbTulltaxa 1: 161 (1931). Krook Handköpsben. 131 (1951).
2) (tillf.) om fyrkantigt tunt papper som försäljare av varm korv med senap nyttja kring sin vara. Aurell Skill. 66 (1943). —
(1) -PLANTA. (senap- 1894. senaps- 1900 osv.) jfr planta, sbst.1 1, 2. (Ekenberg o.) Landin 771 (1894). —
-PLÅSTER. [jfr t. senfpflaster, eng. mustard plaster] (i sht förr) plåster bestående av på tyg o. d. utbredd senapsdeg; äv. om tvålplåster med tillsats av senapspulver; jfr -omslag. Wikforss (1804; under senfpflaster). PharmComp. 74 (1896; om tvålplåster med tillsats av senapspulver). TeknOrdb. 1157 (1951). —
-POTTA. (†) skålformigt förvaringskärl för senap, avsett att stå på bordet vid måltid; jfr potta, sbst. 1, o. -burk. BoupptSthm 29/11 1665 (av tenn). 1 senaps potta förgylt om 16 1/2 lodh. Därs. 16/1 1680. —
-PÄRON. [jfr t. senfbirne] (i sht förr) kok. förvällt l. kokt päron som (tillsammans med andra av samma slag) inlagts med senap o. andra kryddor; i sht i pl. GT 1788, nr 18, s. 4. GHT 1895, nr 223 B, s. 3. särsk. (†) i utvidgad anv., om i november mognande tysk päronsort med gult, fast o. saftigt kött (lämplig för inläggning ss. senapspäron); äv. om vissa (för sådan inläggning lämpliga) sorter av tidigt mognande päron med hårt, sprött men saftigt kött. Eneroth Pom. 2: 264 (1866; om tidigt mognande päron). Smirnoff Eneroth 1: 229 (1896). —
-SALSER. (†) kärl för senap, avsett att stå på bordet vid måltid; jfr -burk. Lind (1738; under senff-schüsselein). Möller 2: 908 (1785). —
-SILL. kok. spicken (stundom äv. stekt) sill överhälld med senap utrörd i ättika. Rydell Matl. 115 (1941). —
-SKED. (mindre) sked att ta senap med (vid bordet); jfr -slev, -spade. BoupptVäxjö 1754 (av silver). —
-SKÅL. [jfr t. senfschale] (numera bl. mera tillf.) skål (med lock) för senap (avsedd att stå på bordet vid måltid); jfr -burk. BoupptVäxjö 1773. —
(1) -SLÄKTE(T). (senap- 1904. senaps- 1932 osv.) bot. växtsläktet Sinapis Lin. ArkBot. II. 1: 51 (1904). —
-SMÖR. kok. med senap (o. ättika) blandat smör avsett att ätas till fiskrätter m. m. Escoffier 1: 13 (1927). —
-SNÄPPA. (†) med snip försett kärl för senap, avsett att stå på bordet vid måltid; jfr -burk. BoupptVäxjö 1794 (av porslin). —
-SPRIT. [jfr t. senfspiritus] eterisk senapsolja löst i koncentrerad sprit (i sht förr använd ss. hudretande medel). Jag fick .. senapssprit att lägga på magen (mot magsmärtor). Johansson Dagb. 1: 108 (1875). —
-STOMME. (†) bordssak utgörande ett av ädel metall förfärdigat hölje för ett (av enklare material bestående) förvaringskärl för senap; jfr -kanneform. BoupptVäxjö 1847 (av silver). —
(1) -STÅND. stånd av senap; äv. bildl. Nordenskjöld Oneir. 2: 112 (1783; bildl.). LAHT 1911, s. 441. —
-STÄLL. (i sht förr) ställ bestående av senapsburk (med l. utan lös insats) jämte tvenne med burken sammanfogade smärre skålar avsedda för kryddor (t. ex. salt o. peppar); jfr bords-ställ 2. BoupptVäxjö 1859 (av porslin). KatalNK 1917—18, s. 12 (av porslin). —
(1, 2) -SÅDD. sådd av senap; äv. konkret, om den efter sådden uppspirande senapen. Jordens beredning till senapssådd. Arrhenius Jordbr. 3: 79 (1861). Tjockare senapssådd kan på rik jord bli så frodig att rågen skadas. TLandtm. 1900, s. 12. —
(1) -TRO. (enst.) om svag religiös tro som kan växa ut till styrka o. fasthet; jfr -korn. (Jesus) såg .. ånger öfwer synden i syndarens hierta; såg ock en liten senapstro och halp henne med .. sina trösteliga ord till sin wäxt och mogna. ARudelius (c. 1730) i KyrkohÅ 1900, s. 298. —
(1) -TRÄD. [jfr eng. mustard-tree] (mera tillf.) om den växt som åsyftades av Jesus när han liknade himmelriket vid ett senapskorn (Mat. 13: 32, Luk. 13: 19), numera vanl. fattad ss. storvuxen senap, i sht förr äv. ss. buskväxten Salvadora persica Lin. SvUppslB 24: 480 (1935). —
-TUNNA. (mera tillf.) kärl för senap i form av en tunna, avsett att stå på bordet vid måltid; jfr -burk. KatalÅhlénHolm 126: 202 (1943). —
-VIN. (förr) vin (l. öl) tillsatt med senap (o. krut), använt ss. invärtes läkemedel. Darelli Sockenapot. 93 (1760; mot frossa). —
-ÄGG. kok. hårdkokt (vanl. i delar skuret) ägg i senapssås; i sht ss. ämnesnamn. Nordström Matlagn. 16 (1838). —
-ÖRT.
2) [jfr t. senfkraut] (†) till 1, 2: växten Lepidium latifolium Lin. (som har skarp, i någon mån om senap påminnande smak), bitterkrasse. Rudbeck HortBot. 58 (1685).
Avledn.: SENAPSAKTIG, adj. till 1, 2: som (till utseende l. lukt l. smak) påminner om senap. Östergren (1938).
Spoiler title
Spoiler content