(-cer 1660—1759. -cera, sg. best. o. pl. 1673—1929. -cère 1837. -cere, sg. best. 1670)
Etymologi
[jfr eng. sincere, fr. sincère; av lat. sincerus, ren, oblandad, sann, av sin-, etymologiskt identiskt med sim- i simplex (se SIMPLEX-), o. en bildning till roten i crescere, växa (jfr CRESCENDO), o. eg. betydande: av samma växt l. skapnad. — Jfr SINCERA,SINCERATION,SINCERITET]
(†) sann, uppriktig, ärlig; vederhäftig. Hans Kongl. Maj:t hafwer .. gifwit .. tilkänna, at icke allenast en ewig fred, imellan Swerige och Pohlen träffad är, utan ock en sincer wänskap uprättad, således, at (osv.). HC11H 14: 74(1660). Jag har fått Profess(or) Olof Acrells Bok (Chirurgiske händelser), som är rätt wacker och sincer. Linné Bref I. 5: 76(1759). ”Sincera karaktärer”. Wulff 85År 304 (1929; yttrande tillagt J. A. Nyblæus († 1899)). —
SAOB
