SINCERATION, r. l. f.; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sinceration, nylat. sinceratio (gen. -onis); till (SINCER o.) SINCERA]
(†) i sg. l. (i sht) pl.: hycklande av uppriktighet l. ärlighet; hycklad uppriktighet l. ärlighet; hycklande utfästelse(r) o. d. Så längie inthet annedt än lyffte och sincerationer brukades för försäkringar, då vore (osv.). AOxenstierna 4: 223 (1628). Isogæus Segersk. 1361 (c. 1700). Dalin 708 (1871). —
