SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SINGULARISK siŋ4gɯ~la1risk l. -gu-, l. 30~20, äv. 1040, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. singularisch; avledn. av SINGULAR, sbst., o. SINGULAR, adj.]
1) (numera bl. mera tillf.) språkv. = SINGULAR, adj. 1. Weste (1807). Dalin (1871). Pluralia tantum .. ha singularisk eller pluralisk betydelse. Sjöstrand LatGr. 26 (1953).
2) (†) sällsynt; jfr SINGULJÄR 2. Lindfors (1824).
3) (†) egensinnig; jfr SINGULJÄR 3. Lindfors (1824).
Spoiler title
Spoiler content