SINKA, sbst.5, r. l. f.; pl. -or.
Etymologi
[sannol. kortform för SINKADUS (i bet. I 2 b)]
(†) om slag som ges ngn, sannol.: örfil. Några ”kotrapp” och ”sinkor” fick .. (kamraten som förtärt hela matsäcken) visserligen, men .. jag (var) ej stämd för något gräl. Lilljebjörn Minn. 21 (1874).
