SINKABIRUM siŋ1kabi3rum2, äv. 1040, förr äv. SINKABIRIUM, n.; i best. anv. utan slutart.
Ordformer
(-ium 1896. -um 1843 osv.)
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(vard.)
1) kurra (se KURRA, sbst.2 2), finka; i sht i best. anv. Är fänriken rent .. befängd och galen som löper .. från exercis och allting(?) .. Gå genast i sinkabirum, herre. Braun Calle 134(1843). Allmänheten vandrar flock efter flock ned till sinkabirums trappa (för att se på en hembränningsapparat som forslats dit). UNT 1920, nr 7459, s. 6.DN(A) 1955, nr 147, s. 2.
2) (straff bestående i) vistelse i sinkabirum (i bet. 1), arrest. (Den uppstudsige soldaten) skulle fått sitta i åtta dagars sinkabirum, utan annan dryck än vatten. Figaro 1892, nr 4, s. 4;jfr 1. Några månaders sinkabirum. Essén Doll. 89(1917). Mezzrow o. Wolfe Dans 46(1953).
