SINSELERA sin1sele4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (sinnsele`ra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(cinsil- 1907. sinsel- (-cell-) 1697 osv.)
Etymologi
[sv. dial. sinselera; sannol. utvidgning av sv. dial. sinsa, ytterst av ljudhärmande urspr. (jfr PISSA); jfr äv. dels ä. d. sinselere, d. sinkelere, t. dial. zinsilirn, dels sv. dial. sissa, dels (med avs. på ordbildningen) ordparet PINKA, v.: PINKILERA]
(i vissa trakter, eufemistiskt) kasta sitt vatten, urinera. Weise 38 (1697). Gudar, kom sincellera, / Utprässen ert skin! / Gudinnor, fyllen min flaska mera / Med nectar af er urin! Bellman (BellmanS) 4: 159 (1771). Lidman Köpm. 275 (1911; i bild).
