SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1968  
SIRRA sir3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. sirre, t. sirren; av ljudhärmande urspr. (jfr SIRA, v.2, SIRPA, SURRA o. SYRSA). — Jfr SIRRA, v.2]
om vissa insekter (särsk. syrsor o. gräshoppor) o. fåglar: ge ifrån sig ett (upprepat) kort, skarpt o. högt ljud l. läte; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk. i utvidgad anv., om ljud l. läte o. d.: som ljuder på detta sätt. Ahrenberg Hih. 15 (1889; om snösparv). Gräshoppornas sirrande. FoFl. 1932, s. 40. (På vintern) hör (man) ofta .. (sidensvansarnas) fina, sirrande läte. NatVästerg. 500 (1951).
Spoiler title
Spoiler content