[fsv. sisar, n., sv. dial. sisare, sissar(e) m. m.; jfr ä. d. cisere, d. (dial.) sejser, siser; sannol. av en mlt. motsvarighet till mnl. cisoor, sisoor, av ffr. cisoire, vanl. pl. cisoires, cisors (varav eng. scissors, pl., fr. cisoires, pl., stor sax), av mlat. cisoria, till supinstammen av lat. caedere, slå, fälla, skära m. m. (jfr CESUR,CISELERA)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (liten) sax (i sht använd att klippa hår l. skägg med). VarRerV 34(1538). Fatab. 1911, s. 91(1784). Så kom hon äntligen på det rådet att bära en sisare .. i fickan (ss. skydd mot trolltyg). EWigström(1899) i Landsm. VIII. 3: 93. Nilsson BombiNick 105(1946). — särsk. bildl., motsv. SAX, sbst.1 II 2 c αslutet. Hon veckla in den ene karen efter den andre i mord o förfalskning o tregifte .. o sen satt de i sisaren. Nilsson BombiNick 114(1946).
