frambringa l. åstadkomma ett högt på tonskalan liggande, mer l. mindre utdraget, väsande l. pipande l. visslande l. gnisslande ljud l. läte; företrädesvis om fåglar, syrsor o. gräshoppor; äv. dels opers.: ljuda l. höras sådana ljud, dels (om fågel o. d.): gm frambringande av sådana ljud åstadkomma l. framföra (ngt), dels (om människa): frambringa ett utdraget s-ljud (särsk. ss. uppmaning l. dyl.); särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om det frambringade ljudet. Kungsfågelns siisande. Ahrenberg Hem. 192(1887). Endast myggor och gräshoppor surrade och sisade, entonigt söfvande. Forsslund Djur 86(1900). Hör på skidornas sisande, när de skära genom den lösa snön. Dens. StorgBl. 181(1901). Stararna sutto och sisade sin vårvisa. Norlind Hell 2: 132(1913). (Sidensvansarnas) bekanta drillande sisning. FoFl. 1919, s. 184.Martinson Kap 97(1933; opers.). Han tystnade brydd och sisade bara mjukt åt .. (hästen) att sätta i trav. Spong Tavl. 93(1946). särsk. (i sht jäg.) om tjädertupp: frambringa det väsande l. sugande läte som avslutar parningsspelet; jfr KLUNK, sbst.2 1 aslutet. Nilsson Fauna II. 2.1:71(1828). Det gällde (vid jakt på tjäder under parningsspelet) att med lodbössan springa för brinnande lifvet under den ekstatiska sisningen men däremot stå som död, när knäppningarna begynte. OoB 1892, s. 82. Alla hundra tjädertupparna sjöngo och klunkade och sisade. Lagerlöf Holg. 1: 87(1906). Den obligatoriska sisningen och det bekanta kluckandet saknades inte (i tjäderspelet). FoFl. 1949, s. 222.
