[sv. dial. sis(s)elskit, ses(s)elskit, sässleskit; benämningen avser att härma fågelns läte; senare leden sannol. ansluten till SKIT,möjl. med tanke på att fågeln om vintrarna söker föda i hästspillningen på vägarna]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) finkfågeln Emberiza citrinella Lin., gulsparv. Siszelskiten nämnes här then litzle fogeln, som om wåren börjar siunga Siszisi, längre in uti Maji månaden ökas rösten, Sisziski, och när han hela sången når, Siszileskjten; Hwar af han namnet åger. Broman Glys. 3: 285(c. 1730). FoFl. 1920, s. 102 (från södra Lappl.).
