SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1968  
SITTOPP sitop4 (sitto'pp el. si`ttopp Weste; sittå'pp Dalin), äv. (numera mindre br.) SITTUPP -up4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Weste (1807) osv.), äv. (numera mindre br.) -er (Dalin (1854), Cannelin (1939)) l. (föga br.) -s (AP 1954, nr 161, s. 2).
Ordformer
(sittopp (sitt-opp, sitt opp) 1769 osv. sittupp (sitt upp) 18721913)
Etymologi
[till sitta opp resp. upp (se SITTA, v. särsk. förb.); jfr Hjelmqvist ImperSubst. 23 ff.]
(vard.) örfil, hurril, smocka, slag; särsk. om handgriplig tillrättavisning; jfr UPPSITTARE. Bellman (BellmS) 4: 43 (1769). Den pysslingen Majoren, som inte räcker mig till magen, han skämdes inte för att flyga på mig och gifva mig en sitt opp! Knorring Ståndsp. 1: 81 (1838). Hvarföre ge .. (lärarna) oss sådana böcker att läsa? .. Fråga dem bara, så får du dig ett nyp på ena örat och en sittopp på det andra. Blanche FlStadsg. 132 (1847). AP 1954, nr 161, s. 2. — särsk. mer l. mindre bildl., om tillrättavisning i ord o. d. SD(L) 1912, nr 209, s. 5. Om avisorna icke fabulerat har biskopen i Stockholm givit hans excellens statsministern en sittopp för att han deltagit i ett möte på långfredagen. GHT 1944, nr 82, s. 13.
Spoiler title
Spoiler content