SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1968  
SITTRA sit3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr SITTER.
Ordformer
(sitt- (citt-) 1729 osv. zitt- 1753—1924)
Etymologi
[jfr d. sitre (i bet. 1); av t. zittern, etymologiskt identiskt med TITTRA; skrivningar med c bero på anslutning till CITTRA, sbst.1]
1) dallra (se d. o. 2) l. svänga l. vibrera l. darra l. skälva; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om enskild svängning av sträng o. d.; numera företrädesvis (i vitter stil) oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. dels om person l. nerver, i uttr. som beteckna upphetsning l. sinnesrörelse o. d., dels om känsla o. d., i sådana uttr. som sittra (i)genom ngn (äv. uttalat med huvudtonen på (i)genom), genombäva ngn (jfr DALLRA 2 c, 5). Om Strängars swängningar och Zittringar. SvMerc. 2: 393 (1756; titel på uppsats). Han kände ingen rädsla (under ett åskväder), men hans nerver sittrade. Blomberg LandLåg. 276 (1930). En gränslös ömhet sittrar genom mig. Dens. BrinnSnön 216 (1935).
2) i fråga om dallrande (se DALLRA 4) l. tremulerande l. porlande ljud; särsk. i fråga om ljud alstrat av fågel l. insekt (särsk. gräshoppa l. syrsa): sirpa l. knirka o. d.; jfr SITTER. Swalan sittrar. Biurman FrSpr. 206 (1729). Talrika gräshoppor .. cittrade bland det korta gräset. Sjöstedt Västafr. 19 (1904). AÖsterling i Nornan 1906, s. 232 (om syrsor).
Ssgr: (2) SITTER-LJUD. [jfr t. zitterlaut, tremulant] särsk. om tremulerande ljud alstrat av fågel. Rosenius SvFågl. 1: 352 (1919). —
(1) -NÅL. [jfr t. zitternadel] (†) av damer (i sht i håret) buren huvudprydnad bestående av ädelstenar o. d. (infattade i guld o. dyl. o.) fästa på en tunn, vid huvudets rörelser dallrande metalltråd. Kiellberg KonstnHandtv. Juv. 4 (1753).
Spoiler title
Spoiler content