SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1968  
SJABBEL ʃab4el, n.; best. sjabblet; pl. =.
Ordformer
(ofta sch-)
Etymologi
[vbalsbst. till SJABBLA]
(i sht vard.) sjabblande; fummel l. slarv l. klåperi l. fusk(verk); särsk. (sport.) om fumlande med boll l. puck (i fotboll l. bandy l. ishockey o. d.) så att man förlorar den (l. vållar att motståndarna få mål o. d.). (Det blev mål efter) schabbel i A.I.K.-försvaret. IdrBl. 1924, nr 9, s. 6. Schabbel .. (dvs.) Dåligt gjort eller hopfuskat arbete vare sig nytt eller reparationer. SvSkoT 1927, nr 4, s. 57. Svenska folket borde resa sig som en man .. mot detta schabbel som har sitt säte i Stockholm (dvs. regeringens sätt att styra landet). GbgP 1948, nr 339, s. 14.
Ssg, se sjabbla ssg.
Spoiler title
Spoiler content