SJABBEL ʃab4el, n.; best. sjabblet; pl. =.
(i sht vard.) sjabblande; fummel l. slarv l. klåperi l. fusk(verk); särsk. (sport.) om fumlande med boll l. puck (i fotboll l. bandy l. ishockey o. d.) så att man förlorar den (l. vållar att motståndarna få mål o. d.). (Det blev mål efter) schabbel i A.I.K.-försvaret. IdrBl. 1924, nr 9, s. 6. Schabbel .. (dvs.) Dåligt gjort eller hopfuskat arbete vare sig nytt eller reparationer. SvSkoT 1927, nr 4, s. 57. Svenska folket borde resa sig som en man .. mot detta schabbel som har sitt säte i Stockholm (dvs. regeringens sätt att styra landet). GbgP 1948, nr 339, s. 14.
Ssg, se sjabbla ssg.
SAOB
