publicerad: 1968
SJASKIG ʃas3kig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(äv. sch-)
Etymologi
[sv. dial. sjaskig, ovårdad, smutsig, långsam, sölig, trög; jfr dan. o. nor. sjasket, ovårdad, smutsig, våt; till SJASKA, v., l. möjl. sidoform till sv. dial. saskig, moddig, långsam, trög (till SASKA), o. SLASKIG]
(ngt vard.) som saknar fräschhet l. friskhet l. renhet o. d., sliten l. oren; äv.: som saknar fasthet l. spänst, sladdrig; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. övergående i bet.: dålig l. usel l. tarvlig l. lumpen o. d. LoW (1889). En illafaren schaskig svensk fana. Ahrenberg An. 153 (1891). Det hederliga gamla slagordet (dvs. fin-desiècle) föreföll något sjaskigt och trådslitet på sista tiden. SD(L) 1901, nr 35, s. 2. Sommaren, som .. så lätt blir schaskig i en storstad. Hellström Kusk. 153 (1910). (Kastspöet) är ytterligt mjukt i skaftändan och sjaskigt att kasta med. Hammarström Sportfiske 181 (1925). En samling ungkarlsnoveller av sjaskigt och osmakligt slag. SvD(A) 1929, nr 350, s. 7. Träet som väggbeklädnad .. är .. bra genom att det inte blir .. schaskigt efter en tids användning. Form 1938, s. 219. Det var sjaskigt gjort av honom att anmäla saken. Östergren (1938). Den gamla skandinavismen under 1800-talet var .. en ganska sjaskig historia. GHT 1947, nr 136, s. 5. — särsk.
a) om person: smutsig o. ovårdad, osnygg, sluskig l. avsigkommen, som är på dekis; äv. om kläder: solkig l. luggsliten (o. oren) l. illa medfaren l. lumpig; äv. ss. adv., särsk. i uttr. sjaskigt klädd. En sjaskig pigflicka. Idun 1890, s. 269. Tommy var orakad och såg schaskig ut. En gammal blå yllehalsduk, nedrökt af Londonsot, låg virad stramt om halsen. Hans öfverrock var trasig. Hellström Kusk. 58 (1910). Det är hederliga gamla kläder, säger man, jag bryr mig inte om att de är lite sjaskiga. Bergman Chef. 135 (1924). (Äldste lektorn) var gammal, fattig och sjaskigt klädd. Hedberg Räkn. 184 (1932).
b) om lokalitet: osnygg l. smutsig l. ruffig. Krusenstierna TonySLär. 303 (1926). Den mycket välklädda kan ha ett .. påvert och schaskigt hem. Form 1945, s. 175.
c) i vissa utvidgade l. mer l. mindre bildl. anv.
α) om färg l. färgnyans: glanslös l. black l. urblekt o. d. Sjaskiga eller daskiga kulörer. Sahlin SkånFärg. 91 (1928). (Hon) hade .. sjaskigt vit hud. Aronson Medalj. 58 (1935). De höga hyreskasernerna var rappade i sjaskiga, dystra färger. Eriksson ÖmhHung. 99 (1948).
β) (mera tillf.) om tidning l. bok o. d.: hållningslös l. tarvlig l. mindervärdig o. d. Högberg Frib. 401 (1910; om roman). Almqvist Comfort Routl. 216 (1913; om tidning).
Avledn.: SJASKIGHET, r. l. f. (ngt vard.) om egenskapen l. tillståndet att vara sjaskig. Björkman (1889). Dräktens sjaskighet. Alkman Murasaki Genj. 190 (1928). Det blir .. bättre för .. Hogge när han lyfter sig i kragen ur sin slöa sjaskighet. SvD 27/11 1943, Bil. s. 1.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content