SJOXA ʃωk3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. förbrytarspr. sjoksa, (icke pantsätta utan) sälja (Thesleff Förbrytarspr. (1912)); jfr sv. förbrytarspr. sjoks, (ny l. gammal) metallvara som kan säljas men icke pantsättas, sjoksare, lösdrivare som icke fullgjort sin ålagda anmälningsplikt (Thesleff Förbrytarspr. (1912)); möjl. (med en urspr. bet.: gå sakta o. rota i sopor o. d.) till sv. dial. sjoka, sjåka, sjåcka, gå sakta, möjl. sidoformer till sv. dial. soka, såka, såcka, gå sakta (jfr SÅKA); jfr ASundqvist i NysvSt. 1968, s. 58 f.]
(i vissa kretsar) tillvarata användbara saker ur sopor o. d. (för försäljning till skrot- l. lumphandeln). Sophämtningsarbetarnas urgamla binäring: Att schoksa. MT(A) 1954, nr 81, s. 4. Hälsovårdsnämnden .. ämnar .. ingripa mot den s. k. schoxningen. SvD(A) 1955, nr 236, s. 14.
Avledn.: SJOXARE, m.||(ig.). [jfr sv. förbrytarspr. sjoksare (se ovan)] (i vissa kretsar) person som sjoxar. De frivilliga sjoksarna ur samhällets bottenlager .. har försvunnit. (Norman o.) Sjödin 155 (1964).
SAOB
