SJÅP ʃå4p, sbst.2, n.; best. -et.
(vard.) sjåperi. ”Usch! Inte något sjåp längre, när jag kan hålla gröten på ögat”, sade hon och därmed lade hon utan pardon den rykande, brännheta gröten om halsen på oss (vid halsfluss). Lagergren Minn. 3: 144 (1924).
