SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1969  
SKALDSKAP skal3d~ska2p, äv. SKALDESKAP skal3de~, n. (Lanærus Försök 47 (1788) osv.) ((†) r. l. m. Schultze Ordb. 4186 (c. 1755), Wisén i 2SAH 54: 70 (1878)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. (†) -er (Nicander VirgEcl. 18 (1752; i bet. 4), Dalin (1854)).
Ordformer
(skald- (-lld-) 1664 osv. skalde- 17761907, 1919)
Etymologi
[jfr d. skjaldskab, nor. skaldskap; av fvn. skáldskapr, till skáld (se SKALD, sbst.1)]
1) (i sht i vitter stil) egenskapen l. förhållandet att vara skald; poetiskt författarskap; diktande; äv. konkret, om sammanfattningen av en persons poetiska alster l. diktning (av visst slag); i vissa fall utan bestämd avgränsning från 2. Thorild (SVS) 1: 112 (1783). Det är icke alltid, som talangen, uttråkad af den andeliga fattigdom, hvartill staten dömt honom, kastar sig på skaldskap, skriftställeri eller andra binäringar. Frey 1846, s. 21. Om det ock måste erkännas, att Franzéns dramatiska skaldeskap icke ensamt skulle förmått förskaffa honom den höga plats, han bland nordens poeter intager så (osv.). Cygnæus 4: 399 (1872). Annars förnummo vi .. aldrig att .. (Fröding under gymnasietiden) idkade något skaldskap. Hellberg FrödingM 114 (1925). Eftervärldens uppskattning av .. (PaludanMüllers) skaldskap beror i hög grad på sympati för hans sinnelag. FinT 1955, s. 297.
2) (i sht i vitter stil) skaldekonst, diktkonst; äv. konkret: poesi, diktning; jfr 1. Schultze Ordb. 4186 (c. 1755). Skaldeskapens grundreglor, dess tillåteligheter (licentia poëtica), och dess otillåteligheter (vitia carminum) (osv.). JIhre (1776) hos Troil Isl. 306. Föddes icke Romantiska skaldskapet sjelf i den period, då menniskan .. började känna sitt eget wärde, och finna språk för sina befriare, hjeltemodet, kärleken, religionen? Polyfem IV. 21—22: 3 (1811). (Snorre Sturlason) skref .. denna anvisning till Nordiska Skaldskapens eller Poesiens yrkande. Nordin i 2SAH 6: 182 (1811). Jag (tror), att Homerus eller någon annan äldre skald har uppspunnit detta namn (dvs. Oceanus), och infört det i skaldskapen. Carlstedt Her. 1: 227 (1832). Visan (om ryssarnas fördrivande från Åland), visserligen icke något mästerstycke i skaldskap, men en trogen målning af förloppet. Crusenstolpe Mor. 6: 113 (1844). (Drottning Kristina) som lefde för .. skaldskap och konst, kunde (osv.). Rydberg RomD 319 (1874, 1892). Man får genom lektor Bergmans redogörelse en god öfversikt öfver gången af det latinska skaldskapets utveckling hos oss från äldsta till närvarande tider. NordT 1895, s. 433.
3) (numera föga br.) förmåga att författa dikter l. att dikta, poetisk förmåga, skaldegåva; förr äv. om det tillstånd vari ngn antogs försatt, då han diktade, poetisk inspiration l. dyl. Jag gifver .. (Starkad) skalldskap, sade Oden, att han skall så snart kunna dikta, som tala. Verelius Gothr. 35 (1664). Den själens eller sinnets rörelse och hänryckning, som benämnes skaldskap. Wisén Oden 8 (1873). Liksom talet, synes i allmänhet sång och skaldskap vara menniskan medfödda. Düben Lappl. 318 (1873). IllRelH 508 (1924).
4) (†) poetiskt alster, dikt; anträffat bl. i pl., sammanfattande. (Jofur) på mina skaldskaper aktar. Nicander VirgEcl. 18 (1752).
Ssgr: (2) SKALDSKAPS-ART. (†) diktart. PoetK 1816, s. XLVII.
(1, 2) -KUNNIG. (†) kunnig i diktkonsten l. i att dikta. Atterbom VittH 99 (1845).
Spoiler title
Spoiler content